Ytlighetens fängelse
Detta är på många sätt en fortsättning på de förra inläggen men med utgångspunkt från två mycket bra skribenter: Marika Formgren och Julia Caesar (som skriver på danska Snaphanen).
De är båda journalister, de är båda offer för den kvävande konformistiska atmosfären i Sverige, utan att för den skull vara lika varandra.
Men när bloggaren läste detta blogginlägg från Marika Formgren mindes jag denna krönika från Julia Caesar. Man satte fingret på exakt samma punkt. Nämligen att avsaknaden från hot utifrån och en bristande överlevnadskapacitet har skapat ett land som ägnar sig åt narcissism och vegetativt idisslande av låtsasproblem, låtsasfiender och låtsaslagar. En studie i enfald och ytlighet.
Sverige har, till skillnad mot andra länder, inte haft ett krig på 200 år. Man kan tycka det är bra, fast i grunden är fred en tystnad och en allt större acceptans av Det Goda Samhället som ställer allt till rätta utan att vi behöver lyfta ett finger. Folket blir helt enkelt bedövade, drogade och lata. Det viktigaste är det egna självuppfyllandet i att maximera vinsterna och minimera förlusterna.
Här är en något annorlunda karta som visar hur olika folk prioriterar och värderar det som man anser är viktigast i livet.
Kulturkarten: Efter enkätsvar från World Values Survey.
Formgren resonerar omkring detta på ett fantastiskt sätt. Sveriges extrema position kan förklara den futtighet som präglar samhälle och politik. Små skitsaker blir viktiga istället för hur situationen i sin helhet egentligen ser ut. Exemplen är t ex att lärar- och polislöner diskuteras i samband med att skolor och bilar brinner, när upplopp och no-go-zones bara växer och hur svensk skola befinner sig i fritt fall. Man tror sig åtgärda dessa stora samhällsproblem genom genus- och värdegrundsutbildningar, föräldrakurser och "kritiskt tänkande". Istället för traditionella överlevnadsvärderingar så har det skapats en nationell psykos.
Överlevnad handlar ytterst sätt om att hålla ihop, att vara beredd att skydda sin nästa, försvara sin suveränitet och skapandet av en nationell och kulturell identitet. Religion är viktigt i detta sammanhang eftersom denna har en samlande funktion och definierar vad som är viktigt i livet.
I det isolerade högra hörnet har Sverige alltså lämnat alla traditionella värderingar till förmån för det kortsiktiga och det egna självförverkligandet. Den politiska korrektheten har ersatt tradition och solidaritet människor emellan och "den gemensamma värdegrunden" har ersatt både den autentiska demokratin och den personliga moralen.
Hur har denna extrema svenska hållningen kunnat ske? Julia Caesar beskriver oss som "fredsskadade". Bara ett folk som inte har behövt kämpa för sitt lands bevarande och frihet, kan agera så destruktivt och självutplånande. Hon syftar då på den massinvandring som nu har pågått i snart 40 år och bara accelererar med nya rekord år efter år.
Den sammanhållning som fanns bara för 50 år sedan var ett resultat av en etniskt och kulturellt homogen befolkning. Efter det att så många, i svenskt hänseende, kulturfrämmande grupper har slagit ner sina bopålar här, så har utvecklingen stegrats likt en hockeyklubba i splittring, krass ekonomisk och social vinning och egoism.
Hur kulturfrämmande dessa grupper är kan vi se på kulturkartan. Sverige ensamt uppe i högra hörnet har som sin motpol den muslimska världen. Irak har den vänstra extrempositionen och är sålunda Sveriges totala motsats. Nu är det ju så att irakier är den tredje största folkgruppen i Sverige, efter svenskarna och finnarna....
Hur ska Sverige överleva i detta enorma spänningsfält? Vi har ju tappat alla ursprungliga verktyg och vapen. Svaret stavas "allas lika värde". Det svenska sanningsministeriet har ålagt oss med tystnadsplikt och satt munkavle på oss alla. "Säg vad du vill bara så länge du säger rätt".
"Allas lika värde" har skapat en åsiktsdiktatur där det inte alls är viktigt vem du är utan bara hur du uttrycker dig i sak. Övertramp straffas inte med döden, men den sociala dödskallemärkningen är nästan detsamma.
Marika Formgren beskriver den dåliga överlevnadsinstinkten och paradoxen med välfärdsstaten som att folket tycks nöja sig med de högt beskattade välfärdsbygget fast dess ursprungliga funktioner knappt finns kvar: D v s samhällsskydd, försvar och drivkrafter till utveckling i form av skola och företagande.
Det finns en motsägelse i att svenskar dels är individualister och sätter självförverkligande högst, och konsensuskulturen.
Marika Formgren:
Vår maktelit och kulturmarxisterna har långsamt fört oss bort från åsiktsdemokrati till värdegrundsdemokrati. Istället för att konfrontera, debattera och utmana varandras åsikter om hur landet bör fungera så har vi alltså tvingats in i åsiktskorridoren. Och den blir smalare. Nu får vi inte ta del av negativa nyheter om kräftgången i svenskt företagande och en annalkande ekonomisk krasch. Inte heller får vi reda på varför skolan, vården och äldreomsorgen befinner sig i fritt fall. Inte heller får vi ta del av hur en massiv invandring har skapat stora kratrar i offentlig ekonomi med återverkningar i det ovanstående. Samhällets mest basala funktioner har offrats på mångkulturens altare. Men om det skolen vi ej tala. Det är ett brott mot värdegrunden och därmed "demokratin".
Moderaten Olle Engström skrev en artikel efter kravallerna i förorterna maj 2013 som satte punkt för hans politiska karriär:
Genast blev han hudflängd och persona non grata. Denna P4-intervju är ett typexempel på hur det brukar låta. Den unga snärtan spelar samhällsanalytiker när hon anmärker ord och naturligtvis frågar: "Vem är det som är svensk"? Hej hopp, så har den intelligensian fått ett välkommet tillskott.
Det är just det som är problemet. Snuttifierandet, kunskapsföraktet, anti-kulturen i kombination med ett allmänt fnysande åt historia och kulturarv kommer att förpassa Sverige som en framstående nation till - historien.
Det mest iögonfallande och obehagliga är att värde- och kulturrelativisterna själva minsann har skaffat sig höga akademiska utbildningar som har placerat dem i samhällets toppskick. Därifrån ovan har man predikat om sitt "kritiska tänkande", att det inte finns något som heter sann vetenskap, att historien och människan är i ständig förändring (bort), att alla måste förstå sin egen verklighet och inte någon annans. Man har grävt kunskapens grav men själv har man skaffat sig den för att söndra och härska.
Härifrån kommer också fröet till värdegrundsdemokratin som långsamt tuggar i sig åsikts- yttrande- och tryckfrihetens demokrati. Att "all makt utgår från folket" är gammal förlegad skåpmat. Istället ska "all makt utgå från alla människors lika värde".
För en språkhypoman person som bloggaren, så blir bytet av substantiv en definitionsfråga. "Folket" är ett absolut substantiv utan definitionsförvirring. Men vilken definition kan man utläsa ur substantivet "värde"?
Just det, ett relativt värde. Värdegrundsdemokratin kan bara vara dagsaktuell. Imorgon kan den se annorlunda ut. En åsikts- och yttrandefrihetsdemokrati är däremot fast. Idag, imorgon och för alltid.
De är båda journalister, de är båda offer för den kvävande konformistiska atmosfären i Sverige, utan att för den skull vara lika varandra.
Men när bloggaren läste detta blogginlägg från Marika Formgren mindes jag denna krönika från Julia Caesar. Man satte fingret på exakt samma punkt. Nämligen att avsaknaden från hot utifrån och en bristande överlevnadskapacitet har skapat ett land som ägnar sig åt narcissism och vegetativt idisslande av låtsasproblem, låtsasfiender och låtsaslagar. En studie i enfald och ytlighet.
Sverige har, till skillnad mot andra länder, inte haft ett krig på 200 år. Man kan tycka det är bra, fast i grunden är fred en tystnad och en allt större acceptans av Det Goda Samhället som ställer allt till rätta utan att vi behöver lyfta ett finger. Folket blir helt enkelt bedövade, drogade och lata. Det viktigaste är det egna självuppfyllandet i att maximera vinsterna och minimera förlusterna.
Här är en något annorlunda karta som visar hur olika folk prioriterar och värderar det som man anser är viktigast i livet.
Kulturkarten: Efter enkätsvar från World Values Survey.
Läs mer
Placeringen indikerar vilka sociokulturella, moraliska, religiösa och politiska värderingar som rankas högst i de olika länderna/kulturerna. Dessutom sägs testet innehålla hur "lycklig" befolkningen är i respektive land/kultur. Denna faktor är den mest diskutabla av förklarliga skäl. I själva verket mäts lyckan i materiella tillgångar och hur man rankar de väsentligaste egna preferenserna.
Vi kan alla se hur Sverige ensamt ligger högt upp i det högra hörnet, längst ifrån centrum. På skalan traditionella kontra sekulär-rationella värderingar ser ni att svenskarna är näst mest sekulär-rationella i världen, bara japanerna ligger högre. På den andra skalan ‒ överlevnadsvärderingar kontra självförverkligande eller "må bra" eller emancipativa värderingar ‒ är vi svenskar de som värderar självförverkligande högst av alla i världen.
Formgren resonerar omkring detta på ett fantastiskt sätt. Sveriges extrema position kan förklara den futtighet som präglar samhälle och politik. Små skitsaker blir viktiga istället för hur situationen i sin helhet egentligen ser ut. Exemplen är t ex att lärar- och polislöner diskuteras i samband med att skolor och bilar brinner, när upplopp och no-go-zones bara växer och hur svensk skola befinner sig i fritt fall. Man tror sig åtgärda dessa stora samhällsproblem genom genus- och värdegrundsutbildningar, föräldrakurser och "kritiskt tänkande". Istället för traditionella överlevnadsvärderingar så har det skapats en nationell psykos.
Överlevnad handlar ytterst sätt om att hålla ihop, att vara beredd att skydda sin nästa, försvara sin suveränitet och skapandet av en nationell och kulturell identitet. Religion är viktigt i detta sammanhang eftersom denna har en samlande funktion och definierar vad som är viktigt i livet.
I det isolerade högra hörnet har Sverige alltså lämnat alla traditionella värderingar till förmån för det kortsiktiga och det egna självförverkligandet. Den politiska korrektheten har ersatt tradition och solidaritet människor emellan och "den gemensamma värdegrunden" har ersatt både den autentiska demokratin och den personliga moralen.
Hur har denna extrema svenska hållningen kunnat ske? Julia Caesar beskriver oss som "fredsskadade". Bara ett folk som inte har behövt kämpa för sitt lands bevarande och frihet, kan agera så destruktivt och självutplånande. Hon syftar då på den massinvandring som nu har pågått i snart 40 år och bara accelererar med nya rekord år efter år.
Den sammanhållning som fanns bara för 50 år sedan var ett resultat av en etniskt och kulturellt homogen befolkning. Efter det att så många, i svenskt hänseende, kulturfrämmande grupper har slagit ner sina bopålar här, så har utvecklingen stegrats likt en hockeyklubba i splittring, krass ekonomisk och social vinning och egoism.
Hur kulturfrämmande dessa grupper är kan vi se på kulturkartan. Sverige ensamt uppe i högra hörnet har som sin motpol den muslimska världen. Irak har den vänstra extrempositionen och är sålunda Sveriges totala motsats. Nu är det ju så att irakier är den tredje största folkgruppen i Sverige, efter svenskarna och finnarna....
Hur ska Sverige överleva i detta enorma spänningsfält? Vi har ju tappat alla ursprungliga verktyg och vapen. Svaret stavas "allas lika värde". Det svenska sanningsministeriet har ålagt oss med tystnadsplikt och satt munkavle på oss alla. "Säg vad du vill bara så länge du säger rätt".
"Allas lika värde" har skapat en åsiktsdiktatur där det inte alls är viktigt vem du är utan bara hur du uttrycker dig i sak. Övertramp straffas inte med döden, men den sociala dödskallemärkningen är nästan detsamma.
Marika Formgren beskriver den dåliga överlevnadsinstinkten och paradoxen med välfärdsstaten som att folket tycks nöja sig med de högt beskattade välfärdsbygget fast dess ursprungliga funktioner knappt finns kvar: D v s samhällsskydd, försvar och drivkrafter till utveckling i form av skola och företagande.
Det finns en motsägelse i att svenskar dels är individualister och sätter självförverkligande högst, och konsensuskulturen.
Marika Formgren:
"I värdegrundsdemokratin måste alla medborgare dela de åsikter som kallas "den demokratiska värdegrunden", och det pågår hela tiden kontroller och påverkansarbete från stat, kommuner, myndigheter, medier, fack och arbetsgivare för att säkra att alla har "den rätta värdegrunden". För mig låter inte det som självförverkligande, frihet och emancipation, det låter snarare som ett gigantiskt projekt för att skapa en ny sorts människa, a la "homo sovjeticus"."
Vår maktelit och kulturmarxisterna har långsamt fört oss bort från åsiktsdemokrati till värdegrundsdemokrati. Istället för att konfrontera, debattera och utmana varandras åsikter om hur landet bör fungera så har vi alltså tvingats in i åsiktskorridoren. Och den blir smalare. Nu får vi inte ta del av negativa nyheter om kräftgången i svenskt företagande och en annalkande ekonomisk krasch. Inte heller får vi reda på varför skolan, vården och äldreomsorgen befinner sig i fritt fall. Inte heller får vi ta del av hur en massiv invandring har skapat stora kratrar i offentlig ekonomi med återverkningar i det ovanstående. Samhällets mest basala funktioner har offrats på mångkulturens altare. Men om det skolen vi ej tala. Det är ett brott mot värdegrunden och därmed "demokratin".
Moderaten Olle Engström skrev en artikel efter kravallerna i förorterna maj 2013 som satte punkt för hans politiska karriär:
"Under den gångna veckan har vi kunnat läsa om konsekvenserna av en alltför optimistisk och okontrollerad invandring till Sverige. Samhället håller på att tappa all kontroll över situationen. Vandaler och huliganer utsätter idag hela samhällssystemet för oerhörda påfrestningar som långsiktigt kommer att få mycket stora konsekvenser."
"Vart är Sverige på väg? Jag ser framför mig ett Sverige som inom 20–30 år fullständigt har tappat kontrollen över situationen, med konsekvenser som är skrämmande. Terrorism, våld och brottslighet kommer att öka i Sverige. Och kanske ser vi också på lite längre sikt ett fullskaligt inbördeskrig mellan olika religioner liknande de som varit och är i Libanon, Irak och Nigeria med flera. Tanken skrämmer, men vägen dit är kanske kortare än vi kan ana om inte dagens situation en gång för alla får sin lösning. Det är allas vårt ansvar att hitta lösningar."
Genast blev han hudflängd och persona non grata. Denna P4-intervju är ett typexempel på hur det brukar låta. Den unga snärtan spelar samhällsanalytiker när hon anmärker ord och naturligtvis frågar: "Vem är det som är svensk"? Hej hopp, så har den intelligensian fått ett välkommet tillskott.
Det är just det som är problemet. Snuttifierandet, kunskapsföraktet, anti-kulturen i kombination med ett allmänt fnysande åt historia och kulturarv kommer att förpassa Sverige som en framstående nation till - historien.
Det mest iögonfallande och obehagliga är att värde- och kulturrelativisterna själva minsann har skaffat sig höga akademiska utbildningar som har placerat dem i samhällets toppskick. Därifrån ovan har man predikat om sitt "kritiska tänkande", att det inte finns något som heter sann vetenskap, att historien och människan är i ständig förändring (bort), att alla måste förstå sin egen verklighet och inte någon annans. Man har grävt kunskapens grav men själv har man skaffat sig den för att söndra och härska.
Härifrån kommer också fröet till värdegrundsdemokratin som långsamt tuggar i sig åsikts- yttrande- och tryckfrihetens demokrati. Att "all makt utgår från folket" är gammal förlegad skåpmat. Istället ska "all makt utgå från alla människors lika värde".
För en språkhypoman person som bloggaren, så blir bytet av substantiv en definitionsfråga. "Folket" är ett absolut substantiv utan definitionsförvirring. Men vilken definition kan man utläsa ur substantivet "värde"?
Just det, ett relativt värde. Värdegrundsdemokratin kan bara vara dagsaktuell. Imorgon kan den se annorlunda ut. En åsikts- och yttrandefrihetsdemokrati är däremot fast. Idag, imorgon och för alltid.
Kommentarer