The Point of no Return


Migrationsverket har bråda dagar. Mycket bråda dagar. P g a den exceptionella asylanstormningen tvingas man att jobba skift 7 dagar i veckan. Man kallar de kommande årens förväntade massinvandring för "utmaning". Det är ett nyord som idag väcker lätt förvirring medan den gamla betydelsen andades positiv kraft att utvecklas mot nya mål.

Mikael Ribbenvik är t f generaldirektör för Migrationsverket och anser att hela mottagandet av traumatiserade asylsökande är en "utmaning" eftersom det måste bli så bra som möjligt. Likaså är bostadsfrågan en "utmaning" för kommunerna.

Samma sak när man läser om frustrerade kommunalråd som varken vill eller kan inhysa ens en halv person till i den överdimensionerade lilla orten.

Lilla Norsjö i Västerbotten har fått en oproportionerlig stor "utmaning" av ensamkommande flykting"barn" och nu kommer de ensamkommande"s anhöriga(!?).  Naturligtvis är bostäderna slut, men man är så glada ändå. Läs mer



I Jämtland är man definitivt inte glad. Kurvan för årets och nästa års invandring pekar nästan lodrätt uppåt. Det finns varken jobb eller bostäder på många platser där Migrationsverket har tvingat dessa att öppna sina hjärtan, d v s plånböcker. Men visst är det en stor utmaning, anser kommunalrådet. Det måste ju bli så bra som möjligt.

Och Gusum i Östergötland bor det tusen personer. D v s bodde. Nu bor där bortåt 1.300 och fler är att vänta. Men det är så härligt med utmaningar. Och ICA-butikens ägare uttrycker något som lätt kan tolkas som tveksamhet. Men så säger han att det har varit en utmaning och då är vi hemma igen. 

Alla, precis alla, vet naturligtvis att "utmaning" bara är en kod. En kod för att uttrycka sin ångest över en utveckling som helt har spårat ur. Och en resignation över att inte ha någon kontroll eller makt att påverka.

Hur har man låtit det gå så långt? Vi har nu passerat skylten Point of no Return för längesedan. Just nu är det bara att följa med på det förarlösa och skenande tåget på väg mot kraschen. Ingen kan stoppa det nu. Resignationen är nu uppenbar. Borta är de glada reportagen om greker och turkar som har lyckats med sina ansträngningar att etablera företag, kooperativ och restauranger.

Idag handlar alla rapporteringar om elände. Utanförskapsområden, no-go-zones, kriminella ligor och nätverk. De som etblerade sig för 30 år sedan och har levt i samklang med samhället, blir nu utsatta för utpressning, s k beskyddarverksamhet:


"En form av utpressning är så kallad beskyddarverksamhet. I Sverige finns den i två former, problemlösning och ”försäkringar”. I det första fallet anlitas kriminella för att lösa problem, som stökiga kunder eller utpressningskrav från kriminella. I det andra fallet är det vanligt att kriminella först använder trakasserier och skadegörelse för att få företagaren att betala för en ”försäkring”. Skadegörelsen upphör vid betalning"

Det här är renodlad maffia som opererar, eller kriminella gäng som man försiktigt kallar det för. Det finns 55 områden, eller stadsdelar uppdelade på 22 orter i Sverige just nu, enligt en ny kartläggning från Polisen.

Värst drabbat är Göteborg (se karta). Där förekommer minst en skjutning per dag. Därefter är det Uppsala som har ett lapptäcke av områden där gängen helt dominerar.


Bloggaren kan skriva under på detta. Utan att ha bott i något av de markerade områdena så ser jag tydligt hur gängen även opererar där jag har bott de senaste två åren. Man väntar tills det blir mörkt. Bilar står med parkeringsljusen tända och väntar tills en bil kör upp jämsides eller bakom och ett högljutt samtal börjar. Och det är inte svenska.


Men man möts också till fots. Grupper på 4-6 personer möter upp ett väntande gäng och därefter diskuterar man högt och ljudligt. Medtagna kassar och väskor markerar någon typ av utväxling.


De gäng och personer jag har observerat talar arabklingande språk, det är inget man kan förneka. Dessa svinpälsar är ett av de många pris vi har begåvats med genom den okontrollerade invandringen.


Frågan är inte varför det har blivit så, utan när det började. Polisen i Örebro har ett ganska nyktert sätt att se på det hela. Det är inte fråga om "västar" säger man:



 "Faran när man pratar om kriminella nätverk är att man oftast tänker på de gäng som är västbärande eller har tydlig tillhörighet i form av klädsel, som de mer etablerade gängen som Bandidos och Hells Angels. Den typen av gäng har vi ju inte,"
"Black Cobra är det många som slänger sig med, använder det. Det ger i sig en legitimitet till våldskapital. Lite grann som att ”du är skyldig pengar, vi kommer från Black Cobra”. Redan där har man talat om vad det gäller."

Och han har inte mycket till övers för de socioekonomiska faktorerna som alltid kommer på tal bland svenska kriminologer som Jerzy Sarnecki . Istället har det med identiteten att göra, hur familjestrukturen ser ut.


"Om man ligger i farozonen, hur man är som person, så löper man en större risk här än på andra ställen. Redan från uppväxten måste många ungdomar förhålla sig till en kriminell struktur som finns i deras uppväxt och runt omkring dem."

Mönstret känns igen från de amerikanska svarta ungdomarna i kriminella miljöer som har en enorm svårighet att söka sig andra vägar än den kriminella. 

I grunden handlar det trots allt om kultur. I den kulturella kontexten ärvs identiteten från generation till generation. Om den kulturella identiteten bygger på destruktiva förhållningssätt till samhället så blir det svårt att bryta sig loss. Man får det hela genom bröstmjölken så att säga.

När Sverige bedriver en politik som ger alla rätt att passera över våra gränser, så göder man de destruktiva kulturella miljöerna. Det finns ingenting positivt eller produktivt med detta, det utvecklas bara ännu fler subkulturer och än större kriminalitet. Därför har politikerna själva skapat dessa utanförskapsområden, maffian och otryggheten för alla i dess omgivning.

Detta utvecklas till en allmän fragmenatalisering, splittring. Det är inte samma sak som segregering. Det är en fråga om upplösning av de ursprungliga konturerna till förmån för förflackning och rotlöshet.

Det är då nyspråket utvecklas. Det går helt enkelt inte längre att tala om hur det egentligen ser ut, utan man får linda in det i ett ton bomull. Att "utmaningen" egentligen handlar om att dölja fakta och omvandla det till något annat. Det blir så genomskinligt och uppenbart när ordet upprepar sig i det oändliga.

Att med en sådan kompakt försvarsmur bara antyda att kejsaren är naken blir ett vågspel. Ja att spela rysk roulett om sin egen framtid. De kriminella nätverkens beskyddarverksamhet har flyttat upp och anammats i maktens korridorer (åsiktskorridor). Vi lever i en åsiktsdiktatur där våra liv är utlagda på entreprenad. 

Men jag antar att det också är en utmaning.










155 miljarder

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Vad är människosyn?

SD inbjudna till värmen?

"Förgyllning förgår, men svinläder består"