Islam gör ingen glad
Samtidigt kommer nyheten om att s k terroristceller finns i Sverige. Även IS har dylika celler. Varför är vi inte förvånade?
Nyheten kommer från NRK, alltså norsk radio/TV som har intervjuat en avhoppare från IS. Denne man befinner sig nu i Turkiet och har deltagit i avrättningar av kontrahenter och västerlänningar ända tills han tyckte att "det hade gått för långt". Det har han sannerligen rätt i.
Säpos presskontakt Fredrik Milder relativiserar naturligtvis:
"Våldsbejakande islamistisk extremism är ett problem på såväl nordisk som europeisk nivå och vi bedriver ett aktivt internationellt samarbete och informationsutbyte".Han nämner visserligen hemresorna till Syrien och Irak som våra traumatiserade och dödshotade flyktingar gör i syfte att bli duktiga och hjärntvättade Jihad-krigare men att inte förbereder de något attentat här inte. Istället "sover" de. Det låter ju väldigt betryggande. Läs mer
Att det finns terroristceller i Sverige är ingen nyhet. Man har spårat attentat ute i Europa till Sverige som brukar omnämnas som bas för terrorism och alla dessa aktivister. I skydd av den mest blåögda och naiva statsmakten i hela den utvecklade världen har man kunnat växa och bär också ansvaret för att unga killar har radikaliserats och börjat drömma om martyrskap i utanförskapsområdena.
Här finns en artikel från 2002 som refererar ett reportage som BBC gjorde om den slappa kontrollen av vilka som släpps in i landet (gick inte att hitta). Icke förvånande är att våra omgivande länder ute i Europa och så USA, rejält förbannade.
Reportern Peter Marshall säger:
"Både FBI och CIA är bekymrade över Sverige till följd av den al-Qaida verksamhet som observerats där. Sverige har blivit ett allt mer inbjudande samhälle för al-Qaidaanhängare. Delvis till följd av migrationssystemet och den sociala välfärden. Det finns mindre fokus på dessa grupper i Sverige som de drar nytta av."
Men FBI själva skräder inte orden på samma sätt. Här uttalar sig Buck Revill om Sverige med anledning av den frigivning av en misstänkt flygplanskapare som hade skett tidigare samma år.
"Han är en extrem risk och kan framöver medverka i terrorism och svenskarna borde tänka över detta väldigt noga. Om de inte bryr sig kommer det snart att finnas blod på deras händer. USA och andra länder vet vem som är ansvarig om något händer."
Flygplanet ifråga skulle ta en hög muslimska män till London för att medverka på en islamsk konferens. En laddad pistol påträffades i genomlysningen vid säkerhetskontrollen i Västerås därifrån planet skulle lyfta. Mannen, en tunisier, hade "ingen aning" om hur pistolen hade hamnat i resväskan. En serie bombdåd drabbade London tre år senare, 2005.
På Gudmundson finns massor av material om hur islamismen växer till sig i Sverige. Det Sverige som fanns för bara 30 år sedan är borta för gott. Islam är idag det dödligaste som existerar.
Dispatch International har intervjuat Israels förra ambassadör i Stockholm, Zvi Mazel, som beskriver ett pro-arabiskt Sverige med starka anti-israelska strömningar, vilket har ökat drastiskt i takt med den växande muslimska befolkningen vilken nu sägs utgöra c:a 700.000 individer. Detta är inte den officiella svenska siffran som i 15 år har varit 350-400.000, d v s nästan hälften så många.
De nationalistiska partierna i Europa växer i takt med islams inflytande. Och i Sverige har vi SD som är en blek kopia. Men det är samma nationalism här som där, det är inget att hymla om. Är det då nationalismen som är skadligast och destruktivt mest nedbrytande? Är denna mer nedbrytande än muslimsk radikalisering och växande inflytande på alla nivåer. Nu också i Riksdag och Regering.
Nationalismen i sin yttersta form, badar förvisso i ett helt hav av blod, men det gör islamisterna också.Nationalistiska partier som franska Front National och engelska UKIP, kommer förmodligen inte att komma i närheten av det våld som präglar islamismen. Den svenska nationalismen är naturligtvis helt skild från den gängse definitionen..
I Sverige råder en hundraprocentig nationalistisk samling runt vår förträfflighet som s k Välfärdsstat och humanitär stormakt. I Sverige är det svenska politiska systemet, matproduktionen, kulturen och media något man är förbaskat stolta över. Sverige är så fritt, så opåverkat från omvärldens mörker att man har en känsla av gudomlighet. När denna form av ideologisk nationalism möter ett annat starkt ideologiskt tänkande, så är det kanske inte förvånande att de båda trivs ihop men också att starka spänningar bildas under ytan. Det enda sättet att lösa dessa på ett smärtfritt sätt, är att assimileras in i den andres värdesystem. Och det behövs inte ett större mått av fantasi för att se vilka som assimileras till vad.
Det verkar trots allt som det har börjat lossna i den tidigare så förbjudna kritiken mot islam som ideologi. Marcus Birro var den som började (se tidigare inlägg) med att påpeka att de allra flesta krig sker i islams namn. För detta blev han totalt överröst med hat, hot och den vanliga Södermalmsklanens förbannelser. Han tog då förväl för att flyga ner till friheten och värmen i Italien. Men han är visst redan tillbaka för föreläsningar runt om i Sverige.
Nu har hans kollega på Världen Idag, Tommy Dahlmanm, plockat upp handsken. Först genom ett upprop till stöd för Israel och kritik av regeringens erkännande av "Palestina", och nu med eggen riktad mot Svenska kyrkans krypande för islam. Dahlman hänger på med frågor till islams svenska vapendragare om varför man inte tycks få kritisera denna förryckta religion. Få se nu vad som händer denne olydiga representant för de annars mjäkiga ja-sägarna.
Andra olydiga offer har varit t ex Mauricio Rojas som var tvungen att fly Sverige efter artikeln Kulturarv ligger bakom invandrarnas brottslighet. DN publicerade artikeln strax före Brå:s rapport från 2005 om olika invandrargruppers olika former av brottslighet. Sedan dess har inte Brå vågat publicera något liknande.
Rojas vågade fastslå att de omhuldade socioekonomiska förklaringarna till invandrares brottslighet inte var relevant. De är i själva verket bortom väggarna felaktiga. Det beror istället på varifrån man kommer i världen om man är benägen att begå framför allt våldsbrott. Våldtäkter, rån, misshandel, mord och misshandel var brott som begåtts av män från den muslimska världen i hög grad. Även chilenare var överrepresenterade.
Ytterligare en olyding , till en början, innan PK-maffian täppte till henne, var Nyamko Sabuni. När hon precis hade tillträtt som integrationsminister var hon desto mer outspoken och skrev en rykande, sprakande debattartikel i Expressen 2006. Flyktingflickor från områden i världen där man könsstympar med vedervärdiga konsekvenser, skulle med automatik genomgå en gynundersökning vid skolstarten. Hedersvåldet skulle bekämpas, en åldersgräns på 15 år för flickor innan de fick bära sjal, stopp för religiösa friskolor och totalförbud för "lagningar" av flickors mödomshinnor, var de chockförslag som Sabuni serverade PK-Sverige till första fikat på jobbet.
Detta var det mest feministiska som någon kvinna har skrivit i Sverige. Men Sabuni vägrade att kalla sig för just feminist. Hon var till slut så obekväm att hon byttes ut och vi fick Erik Ullenhag i halsen istället. Snacka om panik i högkvarteret!
Sedan 2006 har det varit omöjligt att kritisera islam vartefter denna grupp har ökat i landet. De är nu troligtvis Sveriges största minoritet.
Till slut en snygg formulering från Tommy Dahlman om religions- och värderelativiseringen.
"Världen har krympt. I det nya mångkulturella samhället lever ateister, kristna, buddister och muslimer sida vid sida. Detta kallas för upplysningens humanism. Konsekvenserna har blivit en utbredd religiös relativism. Tyvärr även inom svensk kyrklighet. Signifikativt för denna relativism är att individen alltid kommer i centrum. Individens känsla sätter normerna. Individen är sin egen auktoritet. Individen är kritisk till absoluta anspråk. Individen anser att det är intolerant att tro sig äga sanningar."
Ja och slutligen blir alltså denna individ intolerant mot sig själv eftersom hon också bär på "den enda sanningen". Det är verkligen en skruvad tid vi lever i.
Kommentarer