David och Goliat
"Med en stark tro och ett par stora träskor seglar man över Atlanten". Det gäller att tro på sig själv också, annars kommer man i alla fall ingenstans. Plus intelligens, plus en baddare på teknik och metodik.
För att besegra Goliat använde sig David av allt detta. För er som har sett Slumdog millioner vet att den killen hade lärt sig hela samtiden, historien, matte och språk via ren livserfarenhet och förmågan att lägga det på minnet.
Förmågan att engagera andra är också en viktig komponent, åtminstone i dagens värld. Men ensam är man alltid i början och behöver sin styrka för att mobilisera kampen.
Ellinor Grimmark är barnmorskan som inte vill vara med vid genomförandet av aborter och därför nekades jobb på tre svenska sjukhus. Sedan flyttade hon till Norge - och fick genast jobb trots att hon berättade att hon inte ville medverka vid aborter.
Ellinor Grimmark anmälde sjukhusen till DO, Diskrimineringsombudsmannen, kända för att göda kränkningsindustrin genom underliga förlikningar med stora pengar som om man vore en domstol. Uteblivna handskakningar, tillsägelser på bussar, förbjudna burkor på badhus och zigenare som är diskriminerade hela tiden; alltihop är exempel på vad DO har tvingat olika instanser att betala ut skadestånd på 20-100.000 kr för kränkning. Eller som i fallet med de två egyptierna som transporterades ut från Sverige med hjälp av CIA år 2001: De fick ett skadestånd på 3 miljoner var. Det gäller ju att hålla sig väl med den muslimska världen. Läs mer
Precis som när det gäller samtyckeslagen så har de allra flesta europeiska länder en samvetsklausul, d v s rätten till att säga nej till sådana behandlingar inom sjukvården (mest) som strider mot en persons övertygelse. Det kan gälla religion men också rent principiella skäl. Det förekommer inte alltför sällan att vid sena aborter (mellan 18 och 22 veckan) är fostret man aborterar ett färdigt barn som andas och sprattlar. Det obehag som detta väcker hos vårdpersonal är lätt att förstå.
Det Ellinor Grimmark hänvisar till är att hon som barnmorska innehar sin tjänst för att hjälpa barn till världen, inte att hjälpa dem ifrån den. Men vad hjälpte det?
Hennes ansökan till DO handlade om att sjukhuset hade diskriminerat henne och att hon var berättigat till ett skadestånd (vad annars?). Men DO avslog hennes ansökan. Att få sparken för att man inte kan/vill genomföra vissa arbetsmoment är helt rätt från arbetsgivarens sida.
Hon insåg att det var lönlöst i Sverige att bedriva motstånd i denna sak utan går nu vidare till EU-domstolen. Med hjälp av juristen Ruth Nordström har man lagt fram ärendet att det "enligt artikel 9 i Europakonventionen har var och en rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Denna rätt innefattar frihet att offentligt eller enskilt, utöva sin religion eller tro". Med andra ord ligger det på samma pelare som demokratins huvudprinciper. Det ska bli mycket intressant att se om EU dömer Sverige.
Grimmark har av förklarliga skäl inte mött någon förståelse i Sverige. Att vägra assistera vid abort är en dödssynd $-) i det här landet. "Rätten till sin kropp" har inneburit att det görs 35-40.000 aborter per år. Av dessa har 40 procent gjort abort även tidigare. Det är en fjärdedel av alla graviditeter som slutar i abort. Detta är inte speciellt vettigt. Har det inte gått för långt?
Bloggaren är inte entydigt mot aborter. Jag tycker däremot att det måste finnas någon typ av acceptabel orsak till att man ska kunna göra abort. Detta fanns tidigare, innan 1975, då lagen om fri abort klubbades igenom efter en högljudd kampanj av den tidens feminister. 70-talet var emellertid extremt när det handlade om sex. De flesta unga studenter "knullade runt", så det innebar en hel del oönskade graviditeter. Många var de kommunistkramare som bodde i kollektiv där man delade på allt......
De höga aborttalen har även andra komplikationer. Dels är det inget som förhindrar att man gör abort p g a "fel kön". Det är särskilt uppenbart när det gäller muslimska kvinnor som kanske blir ihjälslagna om man råkar föda ännu en flicka. Pojkar är det enda som männen accepterar.
Ur ett alldeles speciellt perspektiv så menar politiker och myndigheter att det föds för få barn i Sverige. Med dagens nativitet kommer befolkningen att minska. Därför är invandringen så viktig. Svenska kvinnor föder för få barn jämfört med storföderskorna från Mellanöstern och Afrika.
Redan nu föds många barn med icke-svenska rötter. Enligt Migrationsverket finns det 400.000 barn som har utrikesfödda föräldrar. Befolkningstillväxten kommer att bli explosionsartad om dagens massinvandring fortsätter.
Migrationsverket räknar med att år 2060 kommer Sverige att ha nästan 11 miljoner invånare. Det besynnerliga är att kategorin svenska födslar då har ökat jämfört med idag. Antagligen bor detta på att invandrarna blir svenska medborgare vartefter. Läs mer
Som det ser ut så behöver vi inte dagens massinvandring för att få fart på befolkningstillväxten. Men om aborttalen inte minskar så hamnar vi i alla fall i nedförsbacke. En annan aspekt som de lärde inte tänker på är att antalet pojkar och män blir fler beroende på att de som invandrar i högre grad är pojkar/män. Inte minst de "ensamkommande barnen". Och som bekant har män lite svårt att föda barn. Än så länge.
Den fria aborträtten i Sverige har alltså medverkat till att befolkningstillväxten har bromsat in. Samt att det har möjliggjort en ofantligt stor invandring för att rädda Sverige.
Varför Sverige ska ha en fri aborträtt fram till 18 veckan är svårt att veta. I många jämförbara länder får man bara fritt göra abort fram till 12 veckan. En väg för att minska antalet aborter skulle vara möjlig om också Sverige följde samma linje.
Men att föreslå att på lagstiftande väg påverka i denna fråga väcker ungefär samma reaktioner som om man berättar att man är frälst. Komplett idiotförklarad och en sorglig spillra från forntiden. Det är bara att sticka och gömma sig för att inte bli mördad.
Att det väcker den typen av reaktioner är ett bevis nog för att många har existentiella funderingar omkring döden i allmänhet och döda barn i synnerhet. Trots alla bedyranden och försäkringar om att det ofödda livet bara är en geleklump så går det aldrig att frigöra sig från ultraljud på dunkande hjärtan och Lennart Nilsson underbara bildsvit Ett barn blir till. Jag kan det inte.
De höga aborttalen är ett symptom på en slapp inställning till andras liv. Det är mitt liv som betyder något. Hur var det nu? Självförverkligande. Så man kan hävda att det handlar om ren egoism. Det ligger inbyggt i kampfrasen Rätten till min kropp. Det är som om man inte har en tanke på att man är behållare till en annans kropp också.
Bloggaren har också problem med att kalla människor och mänskligt liv för kroppar. I dagens Sverige tycks det vimla av kroppar. Vita, svarta, rasifierade kroppar. Snart kommer väl också normativa kroppar och HBTQ-kroppar.
Kroppar låter kliniskt, som på ett bårhus. I alla deckare förekommer det kroppar. Döda kroppar. Det är något djupt obehagligt med denna kroppifiering. Identiteten ligger knappast i våra separata kroppar. En kropp är, tja, en stor köttmassa. Verkligen romantiskt. Objektifierande, kallt och fientligt.
Inte ens på sjukhus kallar man levande människor för kroppar. Istället blir det kanske; Blindtarmen på sal 5. Det är i vilket fall bättre.
Denna kliniska syn på livet upprepar sig i brottslagstiftningen vid behandlingen av brottsoffer. Det kanske är allra tydligast vid våldtäktsdomar. Offret får frågor om kläder och beteende och får i princip sitta och be om ursäkt för att hon råkade bli våldtagen.
Ord står mot ord, brukar man säga, precis som om orden saknar botten. Andra europeiska länder har en samtyckeslag (se ovan). D v s, om tjejen (eller ibland killen) säger nej men att förövaren inte tar någon notis om detta, så är det en odiskutabel våldtäkt. Men samma kvinnor som framhärdar Rätten till min kropp, vill inte ha någon samtyckeslag. Det anses inte hjälpa utan det är Strukturerna, även osynliga, som måste bekämpas.
Jag hoppas faktiskt att Sverige blir fällt i EU-domstolen. Denna självtillräcklighet och föraktet mot liv, måste upp på dagordningen.
För att besegra Goliat använde sig David av allt detta. För er som har sett Slumdog millioner vet att den killen hade lärt sig hela samtiden, historien, matte och språk via ren livserfarenhet och förmågan att lägga det på minnet.
Förmågan att engagera andra är också en viktig komponent, åtminstone i dagens värld. Men ensam är man alltid i början och behöver sin styrka för att mobilisera kampen.
Ellinor Grimmark är barnmorskan som inte vill vara med vid genomförandet av aborter och därför nekades jobb på tre svenska sjukhus. Sedan flyttade hon till Norge - och fick genast jobb trots att hon berättade att hon inte ville medverka vid aborter.
Ellinor Grimmark anmälde sjukhusen till DO, Diskrimineringsombudsmannen, kända för att göda kränkningsindustrin genom underliga förlikningar med stora pengar som om man vore en domstol. Uteblivna handskakningar, tillsägelser på bussar, förbjudna burkor på badhus och zigenare som är diskriminerade hela tiden; alltihop är exempel på vad DO har tvingat olika instanser att betala ut skadestånd på 20-100.000 kr för kränkning. Eller som i fallet med de två egyptierna som transporterades ut från Sverige med hjälp av CIA år 2001: De fick ett skadestånd på 3 miljoner var. Det gäller ju att hålla sig väl med den muslimska världen. Läs mer
Precis som när det gäller samtyckeslagen så har de allra flesta europeiska länder en samvetsklausul, d v s rätten till att säga nej till sådana behandlingar inom sjukvården (mest) som strider mot en persons övertygelse. Det kan gälla religion men också rent principiella skäl. Det förekommer inte alltför sällan att vid sena aborter (mellan 18 och 22 veckan) är fostret man aborterar ett färdigt barn som andas och sprattlar. Det obehag som detta väcker hos vårdpersonal är lätt att förstå.
Det Ellinor Grimmark hänvisar till är att hon som barnmorska innehar sin tjänst för att hjälpa barn till världen, inte att hjälpa dem ifrån den. Men vad hjälpte det?
Hennes ansökan till DO handlade om att sjukhuset hade diskriminerat henne och att hon var berättigat till ett skadestånd (vad annars?). Men DO avslog hennes ansökan. Att få sparken för att man inte kan/vill genomföra vissa arbetsmoment är helt rätt från arbetsgivarens sida.
Hon insåg att det var lönlöst i Sverige att bedriva motstånd i denna sak utan går nu vidare till EU-domstolen. Med hjälp av juristen Ruth Nordström har man lagt fram ärendet att det "enligt artikel 9 i Europakonventionen har var och en rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Denna rätt innefattar frihet att offentligt eller enskilt, utöva sin religion eller tro". Med andra ord ligger det på samma pelare som demokratins huvudprinciper. Det ska bli mycket intressant att se om EU dömer Sverige.
Grimmark har av förklarliga skäl inte mött någon förståelse i Sverige. Att vägra assistera vid abort är en dödssynd $-) i det här landet. "Rätten till sin kropp" har inneburit att det görs 35-40.000 aborter per år. Av dessa har 40 procent gjort abort även tidigare. Det är en fjärdedel av alla graviditeter som slutar i abort. Detta är inte speciellt vettigt. Har det inte gått för långt?
Bloggaren är inte entydigt mot aborter. Jag tycker däremot att det måste finnas någon typ av acceptabel orsak till att man ska kunna göra abort. Detta fanns tidigare, innan 1975, då lagen om fri abort klubbades igenom efter en högljudd kampanj av den tidens feminister. 70-talet var emellertid extremt när det handlade om sex. De flesta unga studenter "knullade runt", så det innebar en hel del oönskade graviditeter. Många var de kommunistkramare som bodde i kollektiv där man delade på allt......
De höga aborttalen har även andra komplikationer. Dels är det inget som förhindrar att man gör abort p g a "fel kön". Det är särskilt uppenbart när det gäller muslimska kvinnor som kanske blir ihjälslagna om man råkar föda ännu en flicka. Pojkar är det enda som männen accepterar.
Ur ett alldeles speciellt perspektiv så menar politiker och myndigheter att det föds för få barn i Sverige. Med dagens nativitet kommer befolkningen att minska. Därför är invandringen så viktig. Svenska kvinnor föder för få barn jämfört med storföderskorna från Mellanöstern och Afrika.
Redan nu föds många barn med icke-svenska rötter. Enligt Migrationsverket finns det 400.000 barn som har utrikesfödda föräldrar. Befolkningstillväxten kommer att bli explosionsartad om dagens massinvandring fortsätter.
Migrationsverket räknar med att år 2060 kommer Sverige att ha nästan 11 miljoner invånare. Det besynnerliga är att kategorin svenska födslar då har ökat jämfört med idag. Antagligen bor detta på att invandrarna blir svenska medborgare vartefter. Läs mer
Som det ser ut så behöver vi inte dagens massinvandring för att få fart på befolkningstillväxten. Men om aborttalen inte minskar så hamnar vi i alla fall i nedförsbacke. En annan aspekt som de lärde inte tänker på är att antalet pojkar och män blir fler beroende på att de som invandrar i högre grad är pojkar/män. Inte minst de "ensamkommande barnen". Och som bekant har män lite svårt att föda barn. Än så länge.
Den fria aborträtten i Sverige har alltså medverkat till att befolkningstillväxten har bromsat in. Samt att det har möjliggjort en ofantligt stor invandring för att rädda Sverige.
Varför Sverige ska ha en fri aborträtt fram till 18 veckan är svårt att veta. I många jämförbara länder får man bara fritt göra abort fram till 12 veckan. En väg för att minska antalet aborter skulle vara möjlig om också Sverige följde samma linje.
Men att föreslå att på lagstiftande väg påverka i denna fråga väcker ungefär samma reaktioner som om man berättar att man är frälst. Komplett idiotförklarad och en sorglig spillra från forntiden. Det är bara att sticka och gömma sig för att inte bli mördad.
Att det väcker den typen av reaktioner är ett bevis nog för att många har existentiella funderingar omkring döden i allmänhet och döda barn i synnerhet. Trots alla bedyranden och försäkringar om att det ofödda livet bara är en geleklump så går det aldrig att frigöra sig från ultraljud på dunkande hjärtan och Lennart Nilsson underbara bildsvit Ett barn blir till. Jag kan det inte.
De höga aborttalen är ett symptom på en slapp inställning till andras liv. Det är mitt liv som betyder något. Hur var det nu? Självförverkligande. Så man kan hävda att det handlar om ren egoism. Det ligger inbyggt i kampfrasen Rätten till min kropp. Det är som om man inte har en tanke på att man är behållare till en annans kropp också.
Bloggaren har också problem med att kalla människor och mänskligt liv för kroppar. I dagens Sverige tycks det vimla av kroppar. Vita, svarta, rasifierade kroppar. Snart kommer väl också normativa kroppar och HBTQ-kroppar.
Kroppar låter kliniskt, som på ett bårhus. I alla deckare förekommer det kroppar. Döda kroppar. Det är något djupt obehagligt med denna kroppifiering. Identiteten ligger knappast i våra separata kroppar. En kropp är, tja, en stor köttmassa. Verkligen romantiskt. Objektifierande, kallt och fientligt.
Inte ens på sjukhus kallar man levande människor för kroppar. Istället blir det kanske; Blindtarmen på sal 5. Det är i vilket fall bättre.
Denna kliniska syn på livet upprepar sig i brottslagstiftningen vid behandlingen av brottsoffer. Det kanske är allra tydligast vid våldtäktsdomar. Offret får frågor om kläder och beteende och får i princip sitta och be om ursäkt för att hon råkade bli våldtagen.
Ord står mot ord, brukar man säga, precis som om orden saknar botten. Andra europeiska länder har en samtyckeslag (se ovan). D v s, om tjejen (eller ibland killen) säger nej men att förövaren inte tar någon notis om detta, så är det en odiskutabel våldtäkt. Men samma kvinnor som framhärdar Rätten till min kropp, vill inte ha någon samtyckeslag. Det anses inte hjälpa utan det är Strukturerna, även osynliga, som måste bekämpas.
Jag hoppas faktiskt att Sverige blir fällt i EU-domstolen. Denna självtillräcklighet och föraktet mot liv, måste upp på dagordningen.
Kommentarer