Bara ytterligare ett offer

DDR - Deutche Demokatiska Republiken,. fick åter sin mur riven i söndags. 25 år har gått sedan 1989 och då hade muren stått där i 38 år, sedan 1961.

Men då får man komma ihåg att Berlinmuren var just det. En fysisk mur som klöv Berlin i två delar. Muren var 3,60 m hög och 2,10 m av den var nergrävd. Femton och halv mil lång stod den där för att spärra in den egna befolkningen. De som inte fann sig i att leva i ett fängelse försökte fly och sköts då obarmhätligt ihjäl.

Men det handlade om så mycket mer. Efter andra världskriget stod inte bara Västalliansen som segrare utan i högsta grad Sovjetunionen. Det man i dag kallar för annektering är också en relevant beteckning på Sovjets maktövertagande i Östeuropa. Längs hela denna gräns från Stettin vid Östersjön till Trieste vid Adriatiska havet, skapades det man har kallat Järnridån. Här fanns en mer symbolisk mur i form av taggtrådsstängsel, också denna bevakad av skjutglada vakter.

DDR skapade sin mur/stängsel som ett skydd mot väst. Eller en s k antifascistisk skyddsvall som man kallade den. Däremot var DDR en "riktig" demokrati.

Detta leder oss otvetydigt fram till dagens kris för den svenska demokratin. Från de små detaljerna till allvarliga kränkningar av den demokratiska friheten, håller helt enkelt Sverige att spåra ur. Läs mer


I det lilla kan t ex kommuuuunen helt plötsligt sätta stängsel runt parken om hörnet. En skylt upplyser om att parken ska renoveras och det utan att någon har krävt eller ens velat ha en sådan renovering. Det som var en lummig och ombonad park ställs nu i ordning med samtliga träd nedhuggna och en oformlig, stor lekplats där man redan kan observera saker som är rena dödsfällorna växer fram. Lekplatsen har man placerat precis bakom seniorboendet där alltså inga barn bor.

Ett exempel på närdemokrati?

Inom sjukvården finns olika regler beroende av om man är svensk medborgare, asylsökande eller illegal invandrare. Bostadsföretagen följer inte längre kösystemet och inget inflytande finns när det gäller godtycklig stängning av skolor på landsbygden.

Denna brist på lokaldemokrati är det som drabbar oss mest. Men det är i överbyggnaden på riksplan den verkliga beslutsordningen ligger. Det har tillkommit en dimension av moralism i dagens politiska situation och denna har spritt sig långt ut från riksdagshuset.






Det är denna moralism som håller på att skapa ett svenskt DDR. Eller....Nu är det ju så att Sverige alltid hade goda förbindelser med DDR och kritiken mot dem har därför varit i princip obefintlig. Läs mer



Föreningen Sverige-DDR bildades 1956 och hade som mål att hålla goda förbindelser med diktaturen, men också kulturutbyten och implementering av DDR:s skolsystem till stora delar. 
T ex var sossarnas skolpolitiker Stellan Arvidsson ordförande  i föreningen mellan 1969 och 1987 och biskopen Lars Carlzon från 1987-90.. Föreningen upplöstes 1990 av förklarliga skäl Östtyskland gick i graven. 

Fast förbindelsen med DDR var långt större än så.  På det öppna artikelforumet Sourze, finns en intressant artikel (av okänd författare) om DDR:s betydelse för Sveriges framtida samhällsförändringar. Olof Palme, Sten Andersson, Pierre Schori. nämnde Stellan Arvidsson och Ingvar Carlsson; alla låg de på knä och dreglade inför Hoenecker och hans dödspatruller. Statsbesöken var således många och förtroliga och man kopierade både idéer och politiska lösningar på olika områden, främst på skolan och kulturen.

Från Sourze:


Grunden till Sveriges svansviftande för diktaturregimen i DDR och svartmålande av Förbundsrepubliken lades redan under 60-talet. Förbundsrepubliken ansågs redan då i vida kretsar vara ett revanschistiskt, nynazistiskt eller monopolkapitalistiskt klassamhälle av värsta slag där polisövergrepp mot medborgarna var vardagsmat. Detta i kontrast till tryggheten, lugnet, den folkliga gemenskapen, den låga arbetslösheten i DDR och fredsviljan hos dess ledare. Så sent som den 13/6 1987 reducerade den socialdemokratiska publicisten Gunnar Fredriksson i en artikel i AB friheten i Förbudsrepubliken till "larmande rockmusik på badstränder". 

När Berlinmuren föll 1989 grät t ex AB:s kulturredaktör Åsa Linderborg. I övrigt var det begravningsstämning och Sten Andersson var rädd om Sveriges säkerhet eftersom NATO och Warszawapakten nu skulle sluta fred!

Hela den svenska makteliten stod naken och förvirrad efter kommunismens fall. Man hade satsat så hårt på en blind häst och berövat sitt eget folk det välstånd som nu präglade västvärlden. (Välstånd står alltid i konflikt med välfärd).

Så vad skulle man göra nu för att "samla folket"? D v s börja propagera för ett nytt moralistiskt rättesnöre där man kunde sålla agnarna från vetet?

Svaret blev det vi ser just nu: "Anti-fascistisk aktion" (AFA) tillåts att sätta tågordningen i kampen mot "rasisterna". Rasist är man om man inte gillar den svenska massinvandringspolitiken och islams inflytande i vårt land. Ytterligare en term har lagts till: Anti-demokrat. Skriver man inte under med sitt blod på "den gemensamma värdegrunden" är man anti-demokrat.

Och är man då en helt vanlig individ som inte gillar utvecklingen i dagens Sverige med våldtäktsepidemi och no-go-zones och om man inte gillar våra nya gullegrisar; muslimerna och Mellanöstern, inte hatar Israel och inte anser erkännandet av Palestina som det bästa som hänt; då är man en moralist förkastlig människa. En anti-demokrat, rasist, nazist - och fascist. Men alltihop landar egentligen om dig som människa. Man är en lågt stående individ om man inte jamar med änglarna. Ser man inte upp blir man kastad åt vargarna.

De är fler nu som har blivit kastad åt vargarna. Viss konst är inte moraliskt, politiskt korrekt, inte ens laglig. Lars Vilks lever med ett ständigt dödshot eftersom han har "kränkt" islam. Dan Park har blivit kastad i fängelse för sina ( i och för sig osmakliga) bilder på svarta, muslimer och zigenare. Han har blivit dömd enligt Lagen om hets mot folkgrupp. 

Alltfler röster hörs för att begränsa yttrandefriheten till förmån för HMF. "Man ska inte få göra vad som helst och hänvisa till yttrandefriheten". Unga feminister, anti-rasister förstås, sitter med sina döda ögon och fåniga uppsyn och dödförklarar yttrandefriheten. Hjälp, är det de som är Sveriges framtid?

Kommunistvurmarna har bytt ideologi, nu är det islam som kramas. Ytterst handlar det också om feg undfallenhet till en presumptiv fiende, precis som med kommunismen. I dagens värld är hotet mycket närmare och kriget kan börja på din egen tröskel. Oförståeliga attacker med brandbomber och tillhyggen av skilda slag, har lägrat rädslan tätt runt våra huvuden. Lättaste utvägen blir att "sova med fienden".

Dagens honnörstermer påminner om DDR: antirasism, antifascism, feminism, respektive antifeminism, islamofobi, afrofobi och nu senast ryssofobi(!). Skolbarnen får höra om nazismens brott mot mänskligheten tills öronen trillar av. Kommunismens brott mot mänskligheten vet man däremot ingenting om. DDR går igen. Västtyskland betyder nazism och fascism. Numera vågar man dock inte prisa kommunismen. Istället är det islam man gullar med.

Den senaste mannen till rakning är inte oväntat författaren och fotbollsfantasten Marcus Birro. Han har länge balanserat på knivens egg med sin Sverigekritik, men nu har bilan fallit. Orsaken är bl a detta blogginlägg  och så alla hans Tweets  (och hat-tweets) om att islam är en destruktiv, ond religion.


"Vad någon tycker om något blir det enda man dömer ut en medmänniska med. Det är sorgligt. Det är verkligen slutna led, vattentäta skott. Och när människor inte möts, utan talar om istället för med varandra, vinner intoleransen.
I veckan skrev jag på Twitter att de flesta konflikter (just nu) i världen inkluderar islam. Eller möjligen då den perverterade formen av islam. Jag fick mothugg så det dånade om det. En del sakliga och välformulerade, andra dömande, hotande och enbart elaka. Det som slog mig var med vilken iver många människor skyndade ut på denna märkliga sociala bygata inte för att fördöma muslimsk terror utan för att attackera mig och försvara islam mot vad de uppfattade som rasistisk propaganda."

































Där har vi det verkliga Sverige av idag. Nu tar Marcus Birro farväl och sticker från Sverige, liksom en mängd dissidenter före honom.

Bloggaren vill också flytta. Kvävningskänslan är högst påtaglig i detta sura land.

Kommentarer

Anonym sa…
Peter Harold höjer sig över mängden och upptäcker från den positionen dimensioner som är svåra att se.
http://peterharold.wordpress.com/
/J_B
Maj Grandmo sa…
Jodå, han är vettig. Fast han missar att Marcus Birro redan var ute i kylan innan sitt yttrande om islam. Kristen tro är bland det värsta som finns i Sverige. Att vara muslim däremot, då är du värd all respekt.

Populära inlägg i den här bloggen

Vad är människosyn?

SD inbjudna till värmen?

En våldtäkt av många