Skittrött på alla "rasifierade", "ensamkommande", ""maktstrukturer" och "klimathot".

Nyord är de som speglar den tid man lever i. Bloggaren minns ordet "frän" på 60-talet. Min mamma var frän enligt mina kompisar. Senare övergick "frän" till "häftigt", därefter till "coolt" och numera "grymt" eller "sjukt grymt". På ingång tror jag på "brutal", vilket förekommer mycket i engelskan just nu.


Varje år duggar det ett varierat antal nyord. Fast i dagens Sverige har duggregnet övergått till rena stormen Gudrun. Med orden följer en hög med attityder och påpekanden. Till slut har de samlats till en hel långfilm.

Erik Ullenhag ville stryka ordet "ras" från det svenska språket men stötte på patrull. Från de med annan ras och bakgrund. .Läs mer





Så här skriver Samson Beshir och Tobias Hübinette i SvD:


"...den rasdiskriminering som kan drabba afrosvenskar handlar om gruppens hudfärg och fenotypiska drag oavsett om den utsatta personen är född i Afrika, Karibien, Nord- eller Sydamerika, Europa eller i Sverige. Även det språk personen i fråga talar, den religion hen bekänner sig till och den nationalitet, kultur och etnicitet som personen härstammar från eller identifierar sig med är ibland underordnad hudfärg och fenotypiska drag, det vill säga det handlar också om ras."

Kort sagt så handlar det om att känna att man tillhör en speciell ras, kultur, ett land eller världsdel, om man är kristen, muslim eller jude; för att också känna sig utsatt för diskriminering och rasism.

Ursäkta, men då handlar det hela om att man VILL känna sig utsatt för diskriminering och rasism? Kanske har man inte de riktiga höjdarbetygen för att komma in på önskat högskoleprogram? Eller att man inte fick ett jobb man sökte? Kanske beror det istället på att man inte är den mest älskvärda och sympatiska människan här på jorden. Att vara tjurig, lättkränkt och omöjlig att behaga kan mycket väl få andra att dissa en.

Det hela liknar bara en barnslig undanflykt för små aggressiva och ettriga kvinnor (oftast) som inte kan erkänna sina tillkortakommanden. Aldrig ett spår av självrannsakan utan bara projicera allt ansvar på omgivningen.

Som om det inte vore tillräckligt spjälkas kränktheten upp i flera andra upplevda orättvisor. Queerfemininistiska aktioner, icke-vita, rasifiering, offer för det heteronormativa samhället, bla bla bla. Ett enda nergrottande i offermentalitet och aggressivitet. demonstrationer mot "den strukturella rasismen" och webbplatser enbart för "rätt" utsatt grupp. T ex Rummet där bara icke-vita och rasifierade kvinnor är välkomna.Separatism flera ggr om.

Allt detta är fruktansvärt destruktivt. Det är det separatistiska tänkandet som ligger bakom både det sammanfallande MÖ och Ukrainakrisen. Och det sammanfallande Sverige.

Media har ett stort ansvar för separatismen i Sverige. Det är de som har ställt grupper mot varandra, gjort vinklade reportage från "utanförskapsområdena" och mest av allt; dragit dagliga gråtvalser om "ensamkommande flyktingbarn", ett annat nyord byggt på offeraltaret. Dessa är inga barn, utan vuxna män med både skäggväxt och rynkor och media har reviderat beskrivningen av "flyktingbarn" till "flyktingungdomar". Alltid något.



Flyktingungdomarna, de vuxna männen, får ständig bevakning med handsduken ständigt närvarande. Deras boenden, de s k HVB-hemmen, går i följetong både i radio och TV. Media älskar att offerförklara myndiga människor hur oetiskt och förnedrande det faktiskt är.

Dessa traumatiserade barn har många synpunkter på sina boenden, vilka företrädesvis består av alltmer slott och herrgårdar eftersom alla andra normala boenden har tagit slut. Migrationsverket öser ansvaret över kommuner som inte kan säga ifrån utan blir tvingade från den ena dagen till den andra pumpa in flera hundra "barn". Boendena präglas ofta av våld, vandalisering, mordbrand, skadedjur, missnöje med allt. Nallar istället för datorer kan inte vara någon hit för 25-åriga män. Inte korv med mos heller. Det hela är så skrattretande så att man tror att man drömmar. Dessvärre är det en dröm som kostar en enorm hög tiotusenlappar.

Men vad spelar det egentligen för roll? Vi hänger ju alla och dinglar i relativt nypåfunna "maktstrukturer", mer eller mindre synliga. Detta är det perfekta alibit för ALLT. Sparken från jobbet? Där styrde patriarkatet och mosade sönder oss arma kvinnor en efter en. Skilsmässa? Han utövade sin position som del av den världsomspännande könsmaktsordningen med härskartekniker och ovilja att plocka ur diskmaskinen. Löneskillnader? Där patriarkatet firar sina största triumfer. Långt mycket mer än de flickor som faller offer för hedersvåld och hoppas på balkongvägen. Att jag som socialsekreterare har 15.000 kr mindre i lön än min man civilingenjören det är det hundraprocentiga mansdiktatet! Sååå ojämställt!

Nej, bloggaren ska inte raljera så mycket om det här. Nu var ju den äldre generationen män ofta riktiga svin. Faktiskt. En kompis till mig är tillsammans med en mycket äldre man och han är så vidrig att jag varje gång går igång och ironiserar över honom, utmanar den manliga självgodheten och slutligen explodera:r "Du är bara en gammal gaggig snuskgubbe!". Min kompis skrattar i bakgrunden där han inte ser henne. Det står mig upp i halsen.

Men de yngre män jag träffar på har väldigt lite av det där. Det de däremot kan är att ta för sig, ge sig in på områden de knappt behärskar och snabbt reagera när ett befordringsläge uppstår. De har mod vilket många kvinnor saknar.

Allt går igen när man talar om det s k klimathotet. Klimatförändringarna som hela tiden kommer, vilket de har gjort i 20 år nu, lyser med sin frånvaro. Mångmiljardären Al Gore fick Nobels Fredspris efter sin förutsägelse att jorden skulle bli ett brinnande klot om sju år. Det har nu gått betydligt mer än sju år och jorden blomstrar fortfarande.

Även när det gäller klimathysterin råder samma lagar som ovanstående: Vi är offer för en kraft större än oss själva och allt vi kan göra är att diktera lagar som ska begränsa människors frihet.

Det är dessa begränsande lagar som är det verkliga problemet. Det stora behovet av tvingande lagar visar i sig att vi lever i ett samhälle av otrygghet och ångest. Känslan av att vara styrd av omkringliggande faktorer är allvarlig. Dessutom utnyttjas detta av vänstern och feministerna som är besatta av att styra över våra liv så till den grad att man uppfinner spöken som inte finns.

Om alla tar sitt personliga ansvar över hur vi handlar utifrån de förutsättningar som finns, så sprängs dessa spöken all världens väg. Man ska aldrig vara fången i rekonstruktioner av verkligheten när man i högsta grad kan uppleva den på egen hand.





Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Vad är människosyn?

SD inbjudna till värmen?

En våldtäkt av många