Kunskap är en del av kulturarvet

Den skarpa hjärnan är placerad inuti Ylva Karlssons huvud, MP. Hon är en representant för den kulturmarxistiska teokratin lika mycket som alla de andra i kategorin. Varför skulle hon alls stå där i sin prediktstol med sina djupt anti-intellektuella och non-akademiskt bildade resonemang, om hon inte hade uppmuntrats att vara en representant för en kultur med precis de egenskaperna?

Batikhäxorna är en del av den svenska kulturen vare sig vi vill eller inte. Det är bara det att de inte förstår det.

Grundbultarna för all kultur är överlevnad. Riter, ramsor och danser bär med sig ett ID-kort. Om du inte är insatt i dessa riter o s v så hör du inte hemma hos oss. Du tillhör någon och några andra som i sin tur har en kultur. Överlevnad handlar om att vi tillsammans vill, kan och behöver en gemensam karta för att på bästa sätt kunna vara och fungera tillsammans.

Kulturen är flexibel beroende på varifrån du kommer och vilka genetiska egenskaper du har för att passa just i den här miljön. Att afrikaner är svarta är visserligen inget kulturarv, men det talar om en historia: dessa människor har levt under en brännande, skoningslös sol i hundratusentals år.



Jag kommer osökt att tänka på mitt eget arv. När jag kommer till en ny plats ser jag alltid upp på himlen. Jag spanar med mina sinnen istället för att bara titta runt omkring. Det kanske låter flummigt men jag kan känna lukten av regn flera timmar innan det kommer. Samma sak med snö. Ljud kan relatera till fara eller välkomnande utan att det finns en människa i närheten. Så varför är det så märkvärdigt?

Hela min släkt på mammas sida lever/har levt, levde i generation efter generation uppe i Tornedalen och Lappland. De här egenskaperna jag har trots att jag aldrig har bott däruppe är ett genetiskt arv. Och ett kulturarv. Jag lärde mig alla skrockhistorier från min mamma och min mormor. Jag lärde mig att fixa ihop lite mat utan i princip någonting. Men allra främst lärde jag mig att aldrig ge upp. Envishet är en egenskap som skiljer liv från död. Att sedan inte andra gillar min envishet, det är smällar man får ta.

När vi pratar om ett gemensamt kulturarv så talar vi om de fundament som har svetsat ihop allt till ett slags Greatest Hits. "Survival of the fittiest". I det stora och det lilla så överlever det mest lyckosamma för överlevnad.

Bloggaren såg ett inslag om surströmming som mat till vardags i Godmorgon Sverige. Surströmming betraktas normalt sett inte som ren föda utan en tradition baserad på vårt kulturarv.

När ovanstående batikhäxa föraktfullt flinar om att ett svenskt kulturarv inte finns, borde hon ha svårt att förklara varför. Men det är ingen som begär en förklaring. Därför att denna typer av kommentarer bara åtföljs av nickande huvuden från församlingen. Det är en samling fårskallar som representerar folket. Det är faktiskt riktigt svenskt att ha okunniga och obildade makthavare. T o m ett kulturarv. Åtminstone efter Axel Oxenstierna.

I exemplet surströmming så berättade en "expert" att denna surströmming har funnits i vårt skafferi sedan mitten av 1500-talet. Såväl surströmming, sill och långkokt kött och fläsk uppstod beroende på att maten måste vara fräsch så lång tid som möjligt. Man lärde och utvecklade olika metoder tillsammans med andra.

Mat kan ses som "töntiga saker" , men i grunden har maten en central roll där folk samlas och skapar nya sammanhang. Ett kulturarv baseras på människornas mest värdefulla behov i förhållande till varandra.

Därför finns så mycket skatter i våra kyrkor. Beleive it or not, men en gång i tiden var det svenska folket kristet och kyrkan var en mycket stark sammanhållande entitet. De behov som kyrkan kunde tillgodose var folkets andliga föda. Den starka gemenskap som kyrkan utvecklade slogs sönder när det "moderna Sverige" bildades. Därmed inte sagt att religiösa dogmer helt ska styra våra liv.

Men då vi pratar om vårt kristna kulturarv så menar vi alla de värderingar och normer som det moderna samhället fortfarande består av. Det handlar om hur vi alltid söker gemenskap och söker minsta gemensamma nämnare, vår empati och den djupt förankrade hederligheten. De där ovärderliga egenskaperna som skapades under små förhållanden när man kämpade med metoder att få fisk att vara ätbar för lång tid framåt.