Predikan för en död hund
Oavsett var vi står politiskt så är det omöjligt att förneka att Sverige är ett land fyllt med inre spänningar, hög våldsbrottslighet, segregation och ett folk som inte längre orkar bry sig. Men under den grumliga isen så växer frustrationen över att man saknar möjligheter att vända utvecklingen. Vanmakten som det innebär att man inte kan påverka sin livssituation leder till ångest och depression även på en kollektiv nivå.
Det har inte räckt att protestera; istället har protester demoniserats och innehavaren stämplats med diverse epitet. Idag finns det bara plats för en typ av åsikter som gäller rakt igenom hela det politiska fältet. Den s k åsiktskorridoren medger inga snedsteg. Men det svenska folket har totalt förlorat intresset för de stora frågorna. Ja, förutom politikerlöner och andra avundsjuka snedblickar. Men det är inga stora frågor. Det är helt riskfritt att uttrycka sådana åsikter. I övrigt vilar en våt filt över debattviljan och modet att framföra det man tror är rätt.
Det klaustrofobiska i detta måste en dag komma upp till ytan. Här har Marika Formgren, f d ledarskribent, intervjuat Johan Lundberg, f d chefredaktör för Axess, om detta faktum
Han menar att det självständiga tänkandet har försvunnit inte bara hos folket utan i högsta grad bland makthavarna. När de borgerliga köper vänsterns retorik och föreställningar om strukturer och maktordningar, uppstår en parlamentarisk situation att hur man än röstar får man samma sak. Dessutom är vi fast med Miljöpartiet hur vi än röstar.
Lundberg har precis som bloggaren konstaterat att socialisterna och islam har gjort gemensam sak i sitt västhat och sin antisemitism. I grunden bygger det socialistiska samhället på att det finns offer. Och eftersom islam är en kultur som alltid ser sig förtryckta av den västerländska kapitalismen och en utveckling som har lämnat den muslimska världen flera hundra år efter, så blir man automatiskt socialisternas skyddslingar och vapenbröder.
Våldet och terrorn som islamisterna har skapat ursäktas av vänstern eftersom muslimer är så "utsatta och förtryckta". Den svenska vänstern har blivit alltmer radikaliserad och våldsam och grupper som Revolutionära Fronten, AFA och Linje 17, har mer eller mindre bjudits in i värmen. Svenska EXPO som är helt rumsren i kulturmarxisternas ögon, samarbetar med denna avgrundsvänster.
Eftersom de etablerade partierna är så förvillande lika har denna situation uppkommit. Extremismen brer ut sig som en cancersvulst. Till höger kan vi nu se att Svenskarnas Parti växer så det knakar. Tidigare SD-väljare anser nu att partiet har blivit för mjäkigt och ger nu sig ut efter radikalare idéer.
SvP är ett parti som vill odla den nordiska rasen i en genpool och utesluta eller deportera "rasfrämlingar". På sin hemsida upphöjer man det nordiska och det svenska nästan till en gudom. Man poängterar hur viktigt det är att sortera bort maskätna äpplen (ungefär) för att kommande skördar ska bli rena och obesudlade.
Makteliten har kastat ur sig "fascist" och "nazist" till höger och vänster, till alla som är kritiska till invandringspolitiken. Och nu; ja nu får man the real thing. SvP är helt enkelt nazister. Håll till godo.
F d FN-officer, jobbat bl a i Libanon, Anders Lugn skrev för en tid sedan en uppseendeväckande a http://www.aftonbladet.se/debatt/article11450153.ab om att Sverige kan gå en likartad utveckling till mötes som Libanon en gång gjorde. 6 kriterier behövs för att risken för ett inbördeskrig kan infinna sig. Dessa är:
1. Svaga gemensamma nationella värderingar. 2. Svag nationell krigsmakt. 3. Svag nationell polismakt. 4. Extremt god tillgång till vapen. 5. Stor tillgång till droger – alkohol till kristna, hasch till muslimer. 6. Känsla av vanmakt i befolkningen: ”det är ingen idé att kämpa för ett bättre liv... fogdarna tar ändå det jag skrapar ihop”.
Till dr försvagade egna värderingeena förklarar Lugn hur kulturmarxisterna har trampat ner den svenska folksjälen som "midsommar och andra töntiga saker". Att försöka förstöra den nationella identiteten har sånär lyckats. Vi lever i ett fragmenterat samhälle med en syn på människor som de vore döda hundar. D v s den totala dressyren.
Men han glömmer den enväldiga makteliten där politiker, media och kultur"arbetare" sitter i knät på varandra. Det handlar inte om vita, medelålders män, det handlar om maktens fullständiga ignorans för folkets åsikter och behov.
Och så då Almedalen. Två vita medelålderd (ja Schyman är väl bra gammal för att passera som medelålders) kvinnor gav exempel på odemokratiska kupper och hatpopulism som kunde skära som knivar genom den unkna luften.
Åsa Romson ser ut som en mobbare, låter som en mobbare och rör sig som en mobbare. Gissa hur det var att gå i samma klass som henne.
Det har inte räckt att protestera; istället har protester demoniserats och innehavaren stämplats med diverse epitet. Idag finns det bara plats för en typ av åsikter som gäller rakt igenom hela det politiska fältet. Den s k åsiktskorridoren medger inga snedsteg. Men det svenska folket har totalt förlorat intresset för de stora frågorna. Ja, förutom politikerlöner och andra avundsjuka snedblickar. Men det är inga stora frågor. Det är helt riskfritt att uttrycka sådana åsikter. I övrigt vilar en våt filt över debattviljan och modet att framföra det man tror är rätt.
Det klaustrofobiska i detta måste en dag komma upp till ytan. Här har Marika Formgren, f d ledarskribent, intervjuat Johan Lundberg, f d chefredaktör för Axess, om detta faktum
Han menar att det självständiga tänkandet har försvunnit inte bara hos folket utan i högsta grad bland makthavarna. När de borgerliga köper vänsterns retorik och föreställningar om strukturer och maktordningar, uppstår en parlamentarisk situation att hur man än röstar får man samma sak. Dessutom är vi fast med Miljöpartiet hur vi än röstar.
Lundberg har precis som bloggaren konstaterat att socialisterna och islam har gjort gemensam sak i sitt västhat och sin antisemitism. I grunden bygger det socialistiska samhället på att det finns offer. Och eftersom islam är en kultur som alltid ser sig förtryckta av den västerländska kapitalismen och en utveckling som har lämnat den muslimska världen flera hundra år efter, så blir man automatiskt socialisternas skyddslingar och vapenbröder.
Våldet och terrorn som islamisterna har skapat ursäktas av vänstern eftersom muslimer är så "utsatta och förtryckta". Den svenska vänstern har blivit alltmer radikaliserad och våldsam och grupper som Revolutionära Fronten, AFA och Linje 17, har mer eller mindre bjudits in i värmen. Svenska EXPO som är helt rumsren i kulturmarxisternas ögon, samarbetar med denna avgrundsvänster.
Eftersom de etablerade partierna är så förvillande lika har denna situation uppkommit. Extremismen brer ut sig som en cancersvulst. Till höger kan vi nu se att Svenskarnas Parti växer så det knakar. Tidigare SD-väljare anser nu att partiet har blivit för mjäkigt och ger nu sig ut efter radikalare idéer.
SvP är ett parti som vill odla den nordiska rasen i en genpool och utesluta eller deportera "rasfrämlingar". På sin hemsida upphöjer man det nordiska och det svenska nästan till en gudom. Man poängterar hur viktigt det är att sortera bort maskätna äpplen (ungefär) för att kommande skördar ska bli rena och obesudlade.
Makteliten har kastat ur sig "fascist" och "nazist" till höger och vänster, till alla som är kritiska till invandringspolitiken. Och nu; ja nu får man the real thing. SvP är helt enkelt nazister. Håll till godo.
F d FN-officer, jobbat bl a i Libanon, Anders Lugn skrev för en tid sedan en uppseendeväckande a http://www.aftonbladet.se/debatt/article11450153.ab om att Sverige kan gå en likartad utveckling till mötes som Libanon en gång gjorde. 6 kriterier behövs för att risken för ett inbördeskrig kan infinna sig. Dessa är:
1. Svaga gemensamma nationella värderingar. 2. Svag nationell krigsmakt. 3. Svag nationell polismakt. 4. Extremt god tillgång till vapen. 5. Stor tillgång till droger – alkohol till kristna, hasch till muslimer. 6. Känsla av vanmakt i befolkningen: ”det är ingen idé att kämpa för ett bättre liv... fogdarna tar ändå det jag skrapar ihop”.
Till dr försvagade egna värderingeena förklarar Lugn hur kulturmarxisterna har trampat ner den svenska folksjälen som "midsommar och andra töntiga saker". Att försöka förstöra den nationella identiteten har sånär lyckats. Vi lever i ett fragmenterat samhälle med en syn på människor som de vore döda hundar. D v s den totala dressyren.
Men han glömmer den enväldiga makteliten där politiker, media och kultur"arbetare" sitter i knät på varandra. Det handlar inte om vita, medelålders män, det handlar om maktens fullständiga ignorans för folkets åsikter och behov.
Och så då Almedalen. Två vita medelålderd (ja Schyman är väl bra gammal för att passera som medelålders) kvinnor gav exempel på odemokratiska kupper och hatpopulism som kunde skära som knivar genom den unkna luften.
Åsa Romson ser ut som en mobbare, låter som en mobbare och rör sig som en mobbare. Gissa hur det var att gå i samma klass som henne.
Kommentarer
Man avskaffar den svenska historian och svenskarna som ett folkslag och försöker skapa ett nytt Sverige likt nybyggarlandet Amerika genom att kolonisera Sverige med hela världens olika folkslag. Man försöker också nu skapa en ny nationell etnicitet där svenskarna skall integreras med hela världens främmande kulturer.
Mona Sahlin sade en gång: "Svenskarna måste integreras i det nya Sverige, det gamla Sverige kommer inte tillbaka."
Men det är svenskarna som än så länge bestämmer i sitt eget land. De bestämmer själv om de vill fortsätta att existera som ett folkslag eller fortsätta lyssna till multikultisekten som förstör landet.