Medias dåliga bevakning av världen - och varför

Krig är mänsklighetens mest destruktiva kraft. Att medvetet skjuta och bomba ihjäl människor tyder på en sådan hänsynslöshet från människan att det är knappt fattbart.

Människans ondska är inte kopplad till någon speciell ideologi eller någon speciell kultur, utan den existerar i högsta grad av egen kraft. Enligt Bibeln skapade Gud människan till sin avbild. Han placerade de första människorna, Adam och Eva i Paradiset; Edens lustgård.

Allt kunde ha varit frid och fröjd i evigheternas evighet. Men så lurade ormen Eva att ta ett äpple från Kunskapens Träd, det enda Gud hade förbjudit. Och ja, därmed hade det såta paret begått "the original sin". Alltså alla synders moder. Adam och Eva föll därefter bort ifrån Guds nåd och startade upp sitt leverne i sex, sprit och rock'n'roll.

Hur det nu är med den berättelsen så är den intressant ur en aspekt. Ondska är ingenting vi föds med. Den förvärvar vi.

Människans svartaste sidor skapas av rivalitet. Om land, om kultur, om religion, om avund och om pengar. Just den ekonomiska faktorn ser ut att ha en enorm betydelse för om människor kan leva i fred med varandra. Med undantag från USA så är det den fattiga delen av världen som krigar. När det gäller USA så lägger man sig i andras krig. Men de flesta krig pågår utan USA:s närvaro. Speciellt gäller det alla krig som pågår i Afrika, krigens verkliga kontinent.




En artikel i SvD redogör för en okänd forskare; Virgil Hawkins och hans studie "Stealth Conflicts". Stealth-plan är ju de där som flyger under radarn och därmed förblir oupptäckta. Hawkins tar emellertid dessa till en sinnebild för hur världens mediebevakning aldrig finns där de riktigt grymma krigen pågår. Krig som utplånar miljontals människor och pågår år efter år. Men osynliga för omvärlden.

Vad än svensk media drivs av så är det enda riktiga motivet för vad som rapporteras om kommersiellt. Man vill sälja in sig. "Rätt" åsikt ger anställning och inflytande. De röda fanorna blir genast ganska solkiga.

Den mest lukrativa konflikten i världen är naturligtvis den i Mellanöstern. Här finns alla ingredienser. Man kan skildra sårade barn och intervjua förtvivlade offer för ondskan. Med förbehållet att det är media som utser vem som står för ondskan.

Just nu pågår ett slags krig mellan Israel och Hamas. Hamas och dess gelikar i arabvärlden har inget annat mål för sitt krig än att förinta Israel en gång för alla. Men i svensk media nämns aldrig detta. "The original sin" står Israel för när de utropade den judiska staten 1948.

Sedan tradition så har Sverige och Ryssland m fl alltid bistått Palestina. Med bistånd och med vapen. Överhuvud taget är vänstern över världen solidariska med Palestina och ser Israel som Stora stygga vargen. Svensk media och politiken från och med Palme, är nog ändå extremast eftersom Israel själva har utsett Sverige som det mest antisemitiska landet i Europa. Och visst luktar det judehat om svensk media. När det gäller politiker så är det en dödssynd att ge Israel bara ett milligram av förståelse. Nu senast drabbade det Stefan Löfven när han först uttryckte förståelse för Israels rätt att försvara sig, men sedan "förtydligade" det hela med att han naturligtvis fördömer Israels våld mot palestinierna. Så agerar en blivande svensk statsminister. Feghetens taburett förblir orubbad.

Det finns socialister som jämställer Israel med Nazi-Tyskland och apartheid i Sydafrika. Hallå! Vad ville nazisterna med judarna? Det hela utmynnar i ett absurdum bortom allt förnuft.

Judarna är OK att offerförklara när de var just offer för nazisternas grymhet. Men judarna som ett framgångsrikt folk är bara värda spott och spe. Det är faktiskt exakt mot den bakgrunden som Hitler hatade judarna. De var farliga i sin förmåga till överlevnad och framgång trots två tusen år av förtryck.

Det är lätt att fördjupa sig i MÖ-konflikten. Men världens just nu grymmaste krig utspelar sig helt någon annanstans, enligt Hawkins. MÖ-konflikten tillhör ett av världens mindre konflikthärdar. Det tål att tänka på.

Världens största och grymmaste krig:
”den dödligaste konflikt som världen har upplevt på mer än femtio år, en konflikt som involverar trupper från nio länder, som spänner över ett slagfält lika stort som Västeuropa och som har resulterat i mer än fem miljoner döda har omvärlden knappt tagit någon notis om.” 

Det är konflikten i den Demokratiska Republiken Kongo som detta utspelar sig. Fem miljoner döda sedan 1998 då en Rwanda-ledd invasion inleddes. De flesta har dött i hungersnöd. Det är det värsta kriget sedan WW2. Men vem har hört talats om detta?

Kriget och masslakterna i Sudan har dock uppmärksammats eftersom den S-märkte f d utrikesministern Jan Eliasson har fungerat som medlare för FN. Men där har konflikten rasat sedan 1956. Sydsudan blev självständigt 2005 men fortfarande är man utsatt för räder och krigshandlingar bl a p g av att det i huvudsak var en kristen del av det ultra-islamska Sudan.

Medierna är bara intresserade av dramatiken mellan de goda och de onda. Och det är media själv som avgör vem som är god eller ond. Vanligtvis är det skillnaden i de ekonomiska förutsättningarna som skiljer ont från gott. Den rike "tar från" den fattige. Likaså behöver konflikterna dramatiseras av att/om det finns mångåriga etniska motsättningar, som t ex i gamla Jugoslavien och MÖ. När media har utsett den "starke" och därmed den "svaga" parten är det omöjligt att förändra. Media står naturligtvis på den "svages" sida. Allt annat vore otänkbart. Med ytterligare ingrediensen av rikedom mot fattigdom blir hela dagen räddad. Media måste fortsätta att vara en propagandamegafon för den "humanitära stormakten" Sverige.

Kriget i Demokratiska republiken Kongo har ingen självklar ond eller god sida. I själva verket är landet ett av de länder med störst naturtillgångar i hela världen. Tidigare hade man dominerande marknadsandelar i bl a koppar, kobolt och diamanter (!). Men genom hänsynslös korruption och ren plundring så har landet nu ingen större nytta av sina oändliga tillgångar. Ämnet coltan är extra intressant eftersom den är en nödvändig beståndsdel i våra mobiltelefoner.... Fast det är här Rwanda och Uganda har sett sin chans att tjäna pengar genom plundring och sedan export till Kina bl a. Kriget handlar därför i många delar om vem som har rätt till Kongos "guld".

Att världens media, inklusive den svenska, inte intresserar sig för en sådan brännhet konfrontation som har allt i dramatikväg; är antagligen för att konflikten är just brännhet. Att FN inte har flaggat nödsignaler till världens militärstarka länder, är kanske p g a att så många ekonomiska intressen är inblandade.

I Sverige rapporteras det hellre om att en "palestinier" har fått klockan stulen än att hundratals människor samtidigt har dödats eller lemlästats i ett ugandiskt anfall mot Kongo. Det f d rika Kongo är inget naturligt mediaoffer. Och börjar man predika ondska med hänvisning till Rwanda så är det svårt att undvika minnet av folkmordet 1994 då 800.000 människor slaktades i just Rwanda.

Sverige har varit fredat från krig så länge (200 år) att vi har blivit "fredsskadade". Uttrycket kommer från Snaphanens eminenta krönikör "Julia Caesar". I "Sverige är fredsskadat" skriver hon:

"Ett folk som inte har upplevt krig på 200 år börjar lätt inbilla sig att världen är god, att alla människor är goda och att det inte finns några fiender. Att inte på 200 år behöva försvara sig eller kämpa för sin självständighet och sin överlevnad riskerar att locka fram riktigt dåliga sidor hos människan, som mental förslappning, trygghetsnarkomani, naivitet, självgodhet och falska, kortsiktigt lönsamma beteenden".

Så ska vi då önska oss ett riktigt blodigt bamsekrig för att bli lite mer ödmjuka? Nej, naturligtvis inte. Men vi måste lära oss att känna igen ondskan och inte kalla den för något annat. Det är det bästa försvaret vi kan skaffa oss. Likaså måste vi upptäcka spåren av ondska inuti oss själva.

Kanske har likhetskulturen gjort oss missunsamma, vår beredvillighet att betala skatt gjort oss alltför systemberoende av Pappa Staten och att oviljan till förändring gjort oss ogina och likgiltiga.

Fröet till etniska konflikter och fiendeskap mellan olika grupper och den svenska befolkningen har redan planterats genom en massiv invandring från kulturfrämmande folk under en otroligt kort tid. Fast den vid det här laget inprogrammerade reflexen att betrakta vissa människor som mer ömkningsvärda än andra, har fått situationen att eskalera. Dagens Sverige brinner redan i vissa områden. Morgondagens Sverige kan komma att brinna överallt. För omvärlden är detta ofattbart. Sveriges enorma välfärdssektor har förhindrat att inte skapa några motsättningar i dess egentliga betydelse. Men ändå uppstår problemet.

Den världsbild som medierna förser oss med är en bild full av onda och goda. Så ser inte verkligheten ut. De som inte befinner sig på plats har inte en susning om hur det känns att befinna sig mitt i kaoset. Den känslosamma Cecilia Uddén sitter själv i Kairo och rapporterar om dödade barn i Gaza. (Vart har hon försvunnit förresten?).

Den stora fokuseringen på Israel/Palestina-konflikten ger också utrymme för alla "goda", inkännande röster. Fast i de pro-palestinska demonstrationstågen kan vi se Hamas' flaggor vajande tillsammans med Hammaren och skäran och den svarta svastikan i en cirkel omgiven av vitt och rött. Detta borde skänka media en viss eftertanke.

Kommentarer

Anonym sa…
Vilken är den källa du främst använt för förståelsen av konflikten Israel/Palestina?
/J_B
Anonym sa…
Att afrikaner slaktar varandra stämmer inte med vänsterns bild att det bara är vita män som kan vara onda. Inget man vill tala högt om.

/L

Populära inlägg i den här bloggen

Vad är människosyn?

SD inbjudna till värmen?

En våldtäkt av många