Våldets ansikte bärs av de unga

SDU, Sverigedemokraternas ungdomsförbund, har producerat en "valfilm" till Europavalet som inte kan betecknas som annat än otäck och osmaklig. Varför?

Det blir uppenbart när man jämför deras klipp med en snutt från musicalen och filmen Cabaret:









Den senare är fiction, den förra är verklighet. Bloggaren kan inte låta bli att undra varför SDU har valt att göra en pastisch på sången Tomorrow belongs to me. Med snygg tysk, fransk, engelsk accent. Det finns något djupt olustigt i det här.

Jag brukar i regel försvara SD för att de oftast blir angripna av våldet från vänsterextremister och för att partiet har blivit demokratiskt valt. Men detta manar till eftertanke.


Vilka vänder SDU sig till? Tycker de att klippet är ett skämt, en slags demonstration? Men detta är en ren provokation, en slags fribiljett in till våldet hos Revolutionära Fronten och AFA.

Utvecklingen av detta våld kunde vi se i Uppdrag Granskning för några veckor sedan.





Denne Sebbe Staxx är en återfallsbrytare; dömd för misshandel flera gånger. Han själv kanske har blivit sparkad i huvudet, hans intellekt ligger på en 4-årings nivå. Det var alltså denne man som fick hela publiken på Grammisgalan att ställa sig upp och och heila i "protest mot rasismen". Man hyllade därmed våldet inom extremvänstern.






Det gemensamma i dessa fyra klipp är hur de utstrålar konflikt. Det finns ingen som helst försoning, det finns bara aggressivitet. Det är konflikt och aggressivitet som ger en indikation på en otrevlig framtid. Kanske är framtiden redan här.

Unga människor har i och för sig alltid revolterat mot sin föräldrageneration. Sedan har de rakat och klippt sig och skaffat ett jobb. Trots allt var ändå 68-generationen t ex, fredliga och utmanade systemet underifrån och senare uppifrån.

Samtidigt är det svårt att förbise att den svenska socialismen har skapat ett klimat som har banat vägen för vänsterextremistiskt våld. Den anses som ursäktlig. Så här skriver fem sociologer på DN Debatt om vänsterextremism:

"Särskilt problematiskt blir det när det gäller ungdomar som söker sig till rörelser som radikaliserar ett demokratiskt samhälles centrala värderingar. Detta gäller främst den i utredningen utpekade ”autonoma vänstern”, vars ideologi präglas av krav på mer demokrati och bättre villkor för underordnade grupper som invandrare, kvinnor och HBTQ-personer. Vari ligger det demokratipedagogiska att myndighetspersoner behandlar ungdomar som vill ha stärkta rättigheter för dessa grupper, eller vill att fler samhällssfärer ska demokratiseras, som ett potentiellt extremisthot?"

Men det finns ingenting som inte existerar i ett eget vaccum. Att nu SDU har gått ut med en sådan valfilm så ber man om trubbel. Dubbeltrubbel. Frågan är: Vill de egentligen det? Vad har de att vinna på den här kampanjen?

Det är vi, medborgarna, som har allt att förlora på den pågående utvecklingen. Det är också vi som måste stoppa den.

















Kommentarer

Anonym sa…
Ja, nu tycker jag att vi tar varandra i händerna och sjunger "we shall overcome"!
Utlandssvensk sa…
Jag håller inte alls med utan tycker att filmen är utmärkt. Med all sannolikhet är den inspirerad av de franska identitärerna som fick en riktig hit med en liknande film.

http://www.youtube.com/watch?v=gLb5GC3f6EY

(klicka bort annonserna i bötjan)

Vad det är frågan om är att dagens unga svenskar håller på att bli utrotade och utan tvekan har 68-generationen huvudansvaret för detta. Givet detta är SDU väldigt, väldigt försynta.

Min förhoppning är att stora grupper av unga svenskar kommer att vägra att finansiera pensionerna till 40-talisterna. En generation som totalt och sannolikt irreversibelt förstör landet för kommande släktled har inga som helst "rättigheter".
Osagt sa…
Haha, ja var är Birgit Friggebo?

Ska kolla den franska filmen. Jag kanske överreagerar. Filmen ger ju ett bestående intryck och det är nog inte en helt felaktig gissning att denna rör upp hela Södermalm

Populära inlägg i den här bloggen

A-barn, B-barn och C-barn

Språket som klassmarkör

IS, OS, Co2 och JÖK