United Nation of cawords

Pat Condell är en vass och träffsäker brittisk debattör som spelar in videos med krutdoftande salvor mot Pk-eliten. Och han har själv råkat ut för denna genom sabotage och utestängning. Men likt en sådan där docka med en rundad botten hoppar han alltid upp igen.



Han benämner allt vid sitt rätta namn. Och det återkommande ämnet är den europeiska beröringsskräcken för att på något sätt kritisera islam. Det har nått en utveckling där rädslan styr och har kommit att öppna dörren för särlagstiftning för muslimer, kvotering och ett korrupt rättssystem där hänsyn tas till muslimsk kultur. Men egentligen är det rädslan som styr.

Ingenstans har fegheten och de extrema åtgärderna för att förhindra det fria ordet gått så långt som i Sverige, säger Condell ."Den humanitära stormakten" är inget annat än ett korthus byggt enbart med jokrar.

(Tyvärr kan jag inte lägga upp videon här på mobilen. Men den heter Sweden goes insane.).

Falska ideal och hycklande välvilja med en enda röra av lagar och icke_lagar beroende på vem det gäller har skapat ett samhälle som lider brist på välvilja, ideal, ärlighet, stringens, värderingar och vanligt sunt förnuft.

Det är fegisens ansikte. Och det är rädslans ansikte. Att hyckla är att framstå som om man står upp för"allas lika värde", näbben smattrar, även om man förstår att alla förstår sanningen. Man är lika falsk som en prostituerads pärlhalsband.

Pat Condell förstår mer än väl vad de hycklande ledarna är rädda för: det muslimska våldet. Terrorbalansen mellan det gamla öst och väst bröts ner 1991, bara för att återupptas av en ny mycket farligare fiende. Den som vi i all falsk generositet och solidaritet släppt in över våra gränser i princip utan kontroll.

Precis som de agerade under WW2 agerar makthavarna nu. Kryper för aggressionen och de hårdföra dödsmaskinerna. Allt för att man är rädd. Feg och rädd. Snäll och rädd. Falsk och rädd.

Under tiden växer ytterligheterna på vänster- och högersidan. Det är ytterligheterna som skapar sin egen sanning och som lockar alltfler eftersom alternativ saknas.

Dessa grupper skyr inte våldet och konfrontationerna tvärtom. Man tror på våldet därför att man rättfärdigar det med ideologier. Ideologier från avgrunden.

De fega och hycklande makthavarna har skapat AFA och skapat Svenska Motståndsrörelsen. Men ändå är det de högst vanliga, hyggliga människor som makteliten spänner sitt brinnande öga mot. Vi förväntas lyda som tiggande gatuhundar. Minsta förflyget ord och det blir och växer till oproportionerliga dimensioner. Det är terror i sin mest raffinerade form.

Det dumsnälla Sverige är en myt. Likaså den missriktade välviljan. Dessa skulle innebära att staten alltid är god. Möjligen fanns det en tid när staten hade en ryggrad och verkligen såg sin befolkning som kapahel och pålitlig. Numera tycks man bara hysa förakt för den.

En sådan här utveckling kan bara växa fram i ett land med en stor statlig dominans där människorNa är beroende av det statliga systemet i högre eller mindre grad. Som enda land i världen har de svenska domstolarna rätten att omyndigförklara sina invånare, något som de flesta inte vet. Så egentligen är det bara logiskt att staten godtyckligt stiftar lagar som inte gäller alla utan riktar in sig på vissa grupper men inte andra. Att staten har rätt att avhumanisera vissa utanförskapsindivider genom att frånta dessa alla rättigheter(och skyldigheter) är inte en akt baserad på."allas lika värde". När man väl blir varse detta så faller korthuset och alla jokrar sprids ut över bord och golv.

Det är inte en god stat som beter sig så. Det är en stat som avmaskeras som både grym och hänsynslös. Ju större stat, ju fler politiker, ju mindre makt har människorna över sitt eget liv, integritet och egendom.

Det är lättare att vara god än ond för denna stat om man med god menar att "alla ska med" och allt åt alla. Ondskan däremot är att berika sig och ta för sig genom att vara framgångsrik. Och så naturligtvis rasism och främlingsfientlighet vilket idag kan betyda vad som helst.

Kränkningskulturen, konsensuskulturen, (in)toleranskulturen, angiverikulturen, multikulturalismen och åsiktsförtrycket; allt är ett hopkok av feghet och hyckleri som man väljer att kalla mångfald och progressivitet.

Den feministiska kulturen karaktäriseras också av hyckleri och feghet när man konstant blundar för det hedersförtryck som c:a 70.000 tjejer men också killar lever i. Genom att skygga och vägra ha ställning bekräftar man bara bilden av feministerna som karriärister som inte ser längre än till sin egen navel. Och om man lyfter blicken blir det bara en fråga om sedvanliga skattehöjningar för att tvinga fram ett lämpligt samhälle enligt sedvanligt reaktionära socialistiska modeller där staten kan fortssätta intrången i vanliga människors liv.

Var kommer då multikulturen in i feministernas trånga världsbild? Samma svar här: Den skapar legitimitet för den egna godheten och förträffligheten? Man kommer att tas upp i konsensushimlen. Med rätt att döma.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Vad är människosyn?

SD inbjudna till värmen?

En våldtäkt av många