Fobier och rättigheter

Bloggaren har en fobi för politiska diagnoser. Jag är allergisk mot'måsten' och'borden'. Och jag reagerar antisocialt mot ologiska resonemang liksom tvärsäkra påståenden.

"Rätten till heltid" anförs ofta som om det är en generell önskan att jobba 8 timmar per dag utan utrymme för privatliv och familj. Vari består en sådan'rätt?

'Rätten' är speciellt förankrad hos vänterfeminister och facket. Och så då stolpskottett Maria Arnholm, fp.

Jag har"rättfobi"(ja så råttfobi förstås.). På vilket sätt har man en"rätt" att jobba heltid? Är det en rättighet rent av? En mänsklig rättighet?

Bloggaren tycker man ska ha rätt att bestämma över sitt liv själv. Det är den enda verkliga mänskliga rättigheten. Då brukar protesterNa dyka upp."Jamen de fattiga i Afrika kan inte bestämma själva över sina liv".

OK, om inte de kan så får ingen göra detta? Då faller"rättigheterNa" som ruttna äpplen från träden.

Den enda rättigheten vi har är egentligen att få vara som vi är och leva ett liv som inte bestäms av någon annan. Vi måste betacka oss för etiketter och sopsortering, kataloger och så förstås politiska diagnoser.

Precis som psykobibeln DSM så ökar de psykiatriska diagnoserna i det politiska fulspelet och kränkningsindustrin.

Vi lider av islamofobi och afrofobi, homofobi och xenofobi. Det enda av dessa som faktiskt är en renodlad psykdiagnos är xenofobi och betyder främlingsrädsla. Normalt sett brukar diagnosen bara gälla barn, men nu gäller det alla som kritiserar invandringspolitiken. Och rädsla har man översatt till fientlighet, vilket INTE är korrekt.

Genom att man förser människor med en psykisk störning så innebär det in public underförstått att man inte ska ta personen på allvar. Här är också en moralisk aspekt invävd: Är man isamofob så är man en dålig människa. Dessutom är"störningen" också relaterad till undermåliga bonnläppar.

Man kan inte vara.-fob. Man är fobisk, eller fobiker. Det talar om för oss att man inte har en susning om vad ordet betyder. Istället används ordet fobi som ett politiskt redskap för att misskreditera och misstänkliggöra eventuella kritiker och fritänkare.

Det har använts tidigare i historien av maktmissbrukande och folkföraktande ledare. Stalin och Mao var båda sådana ledare. Hitler ansåg"bara" att psykiskt sjuka människor var undermåliga och måste bort från den perfekta människokroppen.

Mer än något annat är behovet av att klistra epitet i pannan på folk ett tecken på att man har förlorat greppet om vad man än håller på med. Situationen har blivit ohanterlig och då skjuter man på de som påpekar att situationen är ohanterlig.

Stalin föraktade det vanliga folket. De var lika mycket värda som gräshoppor. De var utbytbara och kunde lätt ersättas av någon annan utbytbar.

Man hade minsann"rätten till heltid". Det var i själva verket nödvändigt eftersom kvalitetstid med familjen måste hållas på så låg nivå som möjligt. Barnen fostrades på institution för att inympa den rätta läran. I DDR hade detta slipats till fulländning.

Med tanke på Sveriges kärleksrelation till DDR:s skolsystem så är alltså även synen på arbete ungefär detsamma.

Som jag tidigare har skrivit så utkommer nu Kjell-Albin Abrahamsson med boken Låt mig få städa klart. Här gör han upp med kommunismen i allmänhet och de svenska kommunisterna i synnerhet . Det är inte en dag för tidigt.

Abrahamsson är också kritisk till mångkulturalismen som gör Sverige instabilt och fragmenterat. Det kommer inte att dröja länge innan han kölhalas, särskilt när boken har landat på köksbordet hos vänstermupparna.

F! har haft Nordiskt Forum där de har redogjort för sina valfrågor.(låter inte Nordiskt Forum som något annat?). Kommunistiska Partiet har slagit upp det på hemsidan som något stort. Visst lever vi i ett fantastiskt land? Förlåt, Feministiskt land, ska det vara .

Feminism ska nu genomsyra hela samhället och på samtliga nivåer. Nya genusjobb ska massproduceras. SkattehöjningarNa på kanske 100 miljarder är att vänta, till glädje för undersköterskor och dagispersonal som har röstat på partiet.

Och i sällskap med alla fobier har den senaste tiden även börjat talas om anti-feminism. Feministfobi låg kanske inte rätt i munnen.

Anti-feminism har här definierat feminism som normaltillstånd och ideal ungefär som anti-demokrati definierar demokrati som idealsamhällsystem.

Det blir riktigt obehagligt när man tänker på att genusvetenskap har slingrat sig in i universitetens innersta kärna. Det skapar ett avståndstagande från den övriga utbildnings- och forskarvärlden på ett sätt som kommer att isolera svensk högre utbildning som apart och oseriös. En riktig hönsgård helt enkelt.

Nu ska vänstern sluta att ge skolelever läxor i min gamla hemkommun Hallstahammar. Hurra för den svenska kunskapsskolan! Här bygger vi för framtiden.

Uppdatering:

Tydligen var inte våldtäktsfrågan viktig för Nordiskt Forum. Idag friades åter en våldtäktsman, man trodde inte på kvinnan. När ska feministerna börja prata om de verkliga problemen för kvinnor i dagens Sverige?"Rätten till heltid" när det begås 6000 våldtäkter per år? SKIT PÅ ER!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Vad är människosyn?

SD inbjudna till värmen?

En våldtäkt av många