Rasifiering och behovet av skillnader

Alice Teodoresco, borgerlig debattör som är jurist till yrket, är en av bloggarens definitiva favoriter. Hon får ofta vara med i Debatt och liknande program som "högerspöke" och "husneger", enligt henne själv. Allt för att media, TV oftast, ska skapa det där skimret av demokrati och opartiskhet.

Alice och Alexandra Pascalidou har ju numera en historia tillsammans genom att Alexandra bankade in huvudet på Alice att hon minsann skulle känna sig som icke-vit, i programmet Debatt i P1. Det gjorde Alice förståeligt nog ganska förbannad. Sedan dess har hon återkommit i krönikor och debattartiklar i ämnet och fenomenet "rasifiering" som har seglat upp som det hetaste i anti-rasism(?)gröten.

Nyligen deltog Alice i en debatt på Aftonbladets egna TV-kanal om just de rasifierades behov av att skilja ur sig från oss "vita" för att påvisa att det finns något som heter strukturell rasism. Mmm, svårt att hänga med i karusellerna där. Man vill alltså skapa ett ras-register, (finns i andra länder) för att där sitta och drägla över hur hudfärg, kultur och etnicitet korrelerar med arbetslöshet, sjukdom, självmord, brottslighet, fattigdom etc etc. På detta vis ska vi "vita" förstå hur förfärliga vi är och hur synd det är om de "rasifierade". VI har alltså rasifierat de som nu arbetar för att rasifiera sig själva och skapa forum och liknande där inga "vita" släpps in.

Alice blev mer och mer irriterad ju längre debatten fortskred mot allt mer bisarra uttryck för hur det anti-rasistiska motståndet nu har snurrat hela varvet på 360 grader, och för att nå ytterligare effekt nu måste skapa rasism mot sig själva!!!!

Som bloggaren har skrivit i flera tidigare inlägg: Vänstern (för det här är vänster i kubik) måste vidmakthålla orättvisor, klyftor och skillnader för att behålla sitt existensberättigande. Man kan faktiskt hävda att deras s k kamp med gapiga "aktivister" och "människorättskämpar" understödjer dessa orättvisor, klyftor och skillnader. Den utopiska visionen av totalt equillibrium utan en krusning på vattenytan, är inget vänstern önskar, tvärtom. Krig är fred, frihet är slaveri och jämlikhet är orättvisa.



På 60-talet kämpade vänstern mot/för klasskillnader, på 70-talet internationell solidaritet (vänsterns verkliga brott big time) och sitt hat/kärlek till kapitalister. Sedan hade vi en andningspaus fram till 2000-talets början då kampen mot/för rasism inleddes och nu även klimathysteri och genusidioti.



Bloggen Rummet (rosa, vad annars?) drivs av fyra tjejer med invandrarbakgrund, med olika bakgrund vilket är viktigare än det förstnämnda enligt mig. Skillnaden individer emellan är så mycket större än grupper emellan. Men med en approach att allt bara handlar om ett "vi och ett dom", så framkallar man bilder av ansiktslösa massor av människor. Det är just detta som blottlägger möjligheten att också diskriminera och förfölja individer beroende på deras grupptillhörighet. De blir inga "somebodies". De blir "nobodies", en i mängden.

På, i Rummet är du inte välkommen som vit. Man gör sig helt medvetet skyldig till diskriminering av mig som vit, för att utsätta mig för samma behandling som de antar att jag har gjort mot dem. Eller rättare sagt; Den grupp jag tillhör, vit sådan, gör mig skyldig bara av det faktum att jag är ofrivillig medlem i denna vita grupp. Det är precis lika knas som det låter. Det värsta är att allt fler idioter hoppar på det här tåget. Det har alltid varit samma typ av idioter som hoppar på idiottåg. P g a idioter kan den här typen av idéer få fäste och sprida sitt gift ut i befolkningen.

Ytterligare ett nyord används flitigt på Rummet: Afrofobi. Vi vita har alltså en irrationell och intensiv rädsla för svarta människor. Precis som vi i den kristna, västerländska och vita kulturen har en irrationell och intensiv rädsla för muslimer och islam; islamofobi.

Nej, vägen bort från verklig rasism är att se människor som individer, strukturell rasism är ett hittapå-ord som vänstern använder av samma anledning som alltid; kollektivisera samhället och driva igenom reformer som ökar statens makt.

Alice T, Adam Cwejman, Tanja Bergkvist, Tino Sanandaji, är alla invandrade från gamla östblocket och alla har de landat i den liberalkonservativa ideologin efter sina respektive höga utbildningar. Alla är de kritiska till den enögda och snäva åsiktshegemoni som så totalt dominerar debattklimatet. De om några vet hur resultatet blir om man förser staten med alltfler och alltmer avancerade verktyg för att gräva sig djupare och djupare in i samhällskroppen.

Diskrepensen mellan de olika falangerna inom åsiktshegemonin är tydlig för kritiska ögon. Särbehandling och särlagar av och för de som inte finns enligt relativisterna. Feminister som pratar om börsstyrelser i stället för tjejer utsatta för hedersvåld inom patriarkala muslimska kulturer. Mångkulturalism som står i direkt motsatsförhållande till integration. Etniska kurder, etniska somalier, etniska italienare men.... etniska svenskar finns inte. Alla är vi lika mycket värda, fast olika mycket värda beroende av om vi tillhör fel eller rätt sorts grupp. Och så då rasism. Turerna omkring denna är oändliga. 

Att vi överhuvud taget har en skillnad mellan "fint" och "fult" våld är nog det mest skrämmande.. När Janne Josefsson i Uppdrag Granskning avslöjade det "fina" vänsterextremistiska våldet stå för 95 procent av allt politiskt våld, blev han kallad för nazist. Det är precis så illa som det låter.
______________________________________________________________________________

P.S.

I förra programmet var man tvungen att precisera uppgiften om 95 procent. Det var mätt en viss period och i en viss region: Mälardalen. Bättre än så gick det inte att frisera siffrorna för att passa Södermalmsvänstern.

D.S.

Och så en video från kanadensiska Vice om Sveriges våldsvänster


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

A-barn, B-barn och C-barn

Språket som klassmarkör

IS, OS, Co2 och JÖK