Jag är också frustrerad
Uppdrag Granskning ikväll: Hur och vad som orsakade Husbykravallerna för ett år ssedan. Och så naturligtvis varför. Alla skyller på alla. Åtminstone skyller de små marodörerna på polisen och polisen skyller på vänsterorganisationen Megafonen som de anser var uppviglare och hetsade ungdomarna mot (förmodligen) vita, heterosexuella män som inte förstår hur svårt man har det i Husby.
När allt kokas ihop och ner så blir det en oaptitlig sörja av självömkan och offermentalitet. Media är så duktiga på att underblåsa dessa negativa känslor så man kan fråga sig om inte svensk media är medskyldig till bl a Husby, men också alla andra utanförskapsområden där människor som "lider" svårt i det svenska Välfärdssamhället, någon gång måste få utlopp för all påstådd frustration.
Här har SvD ett fyrsidigt upplägg med lite snyfthistorier och en ändlös mängd "förståelse". De hade just rivit Lokalen när kravallerna började. Och när ungdomar blir utan lokaaal blir de oberäkneliga och hatiska på samhället som sägs stänga dem ute. "Det finns inga jobb", "Ingen frågar oss", "Ingen bryr sig", "Polisen slår oss" o s v.
Nej, bloggaren känner föga sympati med våldsverkare. Som angriper samhällets centrala skydd. Som utsätter alla boende för livsfara. Både brandkår och ambulanser attackeras. Och journalister. Som rapporterar från området alldeles skräckslagna. Det är så dags då.
Under året som har gått har en annan upptrappning skett. Media har oupphörligen rapporterat om den fruktansvärda rasism som vi svenskar utsätter våra invandrare för. Och så mobiliserar högerkrafterna. Ja det gör de, det är förvisso sant, men vänsterkrafterna mobiliserar ännu mer. De får aldrig några negativa rubriker, tvärtom, de är ju "antirasister", så deras upprepade brott och framför allt våldet tystas ner. Vittnen vågar inte vittna, våldtagna svenska tjejer vågar inte anmäla. Sverige har alltmer blivit ett land som undertrycker den största och mesta våldsaktiviteten: Vänsterns våld. Medan rädslan växer hos allt fler.
Efter Kärrtorpsdemonstrationen, när nazister angrep vänstergrupperna, har samhällsklimatet blivit ännu kallare. Allt fokus ligger nu på de högerextrema grupperingarna. Under tiden fortsätter våldet från vänstern som har givits en legitimitet, inte bara från media utan också från politikerna.
Vänstern tycks uppfatta det mesta som högerextremt och rasistiskt, det blir ju i alla fall en ursäkt till att gå in och slå ner kleti och pleti lite överallt. Inte bara det. Härom veckan slog man sönder Lunds kulturhus som man hade hyrt för en fest. Senare hittades också brandbomber och annat trevligt man kan använda för att uttrycka frustration.
Numer har vi också fått "raser" i landet. De s k icke-vita känner stora behov att separera sig från "vithetsnormen" s k rasifiering. De är också vänsteraktivister som "kräver sin rätt". På sedvanligt frustrerat sätt.
Vänsterextremister ser det som en rättighet, dessutom av media sanktionerad rättighet, att knacka ner rasister (som kan vara sverigedemokrater, eller några som befinner sig i närheten). T ex angreps en grupp tonåringar i Tantolunden där en 15-årig flicka blev svårt knivhuggen och en annan flicka slogs ner och blev sparkad till medvetslöshet av betydligt äldre AFA-aktivister. Utan en antydan om orsak. Inte ett ord i ordinarie media, utan här har Fria Tider fått tag på privatfilmer från den aktuella kvällen.
Det som förbinder den våldsamma vänstern och de ansvariga för förortskravaller, är att de senare ofta har de grovt kriminella som ett slags idoler. Äldre svenska och invandrade (eller andra generationens) våldsbrottslingar och yngre, nyrekryterade invandrarkillar bildar organisationer som håller på att växa sig stora. Med rätt att slåss och utsätta samhället för stora faror.
Det "fina och goda" etablissemanget som håller våldsvänstern om ryggen, vet inte vad det är man håller på att skapa. Man legitimerar en våldsspiral, en organiserad brottslighet och ett instabilt och defragmenterat samhälle där till slut alla är fiender.
Det är detta som gör mig frustrerad: Hur vuxna människor medvetet och med öppna ögon bjuder in våldet och hatet bara det kommer från "rätt håll".
Det är väldigt lätt att försvara, förstå och förklara varför de unga grabbarna gör som de gör. Det kostar ingenting att agera som om man vore god. Att istället resonera som jag gör kan medföra ett förlorat jobb.
Men jag väljer att vara ärlig och inte en slemmig hycklare. På något sätt blir det inte jag som får stå med skammen i farstun. Det blir ödet däremot, för hycklarna.
När allt kokas ihop och ner så blir det en oaptitlig sörja av självömkan och offermentalitet. Media är så duktiga på att underblåsa dessa negativa känslor så man kan fråga sig om inte svensk media är medskyldig till bl a Husby, men också alla andra utanförskapsområden där människor som "lider" svårt i det svenska Välfärdssamhället, någon gång måste få utlopp för all påstådd frustration.
Här har SvD ett fyrsidigt upplägg med lite snyfthistorier och en ändlös mängd "förståelse". De hade just rivit Lokalen när kravallerna började. Och när ungdomar blir utan lokaaal blir de oberäkneliga och hatiska på samhället som sägs stänga dem ute. "Det finns inga jobb", "Ingen frågar oss", "Ingen bryr sig", "Polisen slår oss" o s v.
Nej, bloggaren känner föga sympati med våldsverkare. Som angriper samhällets centrala skydd. Som utsätter alla boende för livsfara. Både brandkår och ambulanser attackeras. Och journalister. Som rapporterar från området alldeles skräckslagna. Det är så dags då.
Under året som har gått har en annan upptrappning skett. Media har oupphörligen rapporterat om den fruktansvärda rasism som vi svenskar utsätter våra invandrare för. Och så mobiliserar högerkrafterna. Ja det gör de, det är förvisso sant, men vänsterkrafterna mobiliserar ännu mer. De får aldrig några negativa rubriker, tvärtom, de är ju "antirasister", så deras upprepade brott och framför allt våldet tystas ner. Vittnen vågar inte vittna, våldtagna svenska tjejer vågar inte anmäla. Sverige har alltmer blivit ett land som undertrycker den största och mesta våldsaktiviteten: Vänsterns våld. Medan rädslan växer hos allt fler.
Efter Kärrtorpsdemonstrationen, när nazister angrep vänstergrupperna, har samhällsklimatet blivit ännu kallare. Allt fokus ligger nu på de högerextrema grupperingarna. Under tiden fortsätter våldet från vänstern som har givits en legitimitet, inte bara från media utan också från politikerna.
Vänstern tycks uppfatta det mesta som högerextremt och rasistiskt, det blir ju i alla fall en ursäkt till att gå in och slå ner kleti och pleti lite överallt. Inte bara det. Härom veckan slog man sönder Lunds kulturhus som man hade hyrt för en fest. Senare hittades också brandbomber och annat trevligt man kan använda för att uttrycka frustration.
Numer har vi också fått "raser" i landet. De s k icke-vita känner stora behov att separera sig från "vithetsnormen" s k rasifiering. De är också vänsteraktivister som "kräver sin rätt". På sedvanligt frustrerat sätt.
Vänsterextremister ser det som en rättighet, dessutom av media sanktionerad rättighet, att knacka ner rasister (som kan vara sverigedemokrater, eller några som befinner sig i närheten). T ex angreps en grupp tonåringar i Tantolunden där en 15-årig flicka blev svårt knivhuggen och en annan flicka slogs ner och blev sparkad till medvetslöshet av betydligt äldre AFA-aktivister. Utan en antydan om orsak. Inte ett ord i ordinarie media, utan här har Fria Tider fått tag på privatfilmer från den aktuella kvällen.
Det som förbinder den våldsamma vänstern och de ansvariga för förortskravaller, är att de senare ofta har de grovt kriminella som ett slags idoler. Äldre svenska och invandrade (eller andra generationens) våldsbrottslingar och yngre, nyrekryterade invandrarkillar bildar organisationer som håller på att växa sig stora. Med rätt att slåss och utsätta samhället för stora faror.
Det "fina och goda" etablissemanget som håller våldsvänstern om ryggen, vet inte vad det är man håller på att skapa. Man legitimerar en våldsspiral, en organiserad brottslighet och ett instabilt och defragmenterat samhälle där till slut alla är fiender.
Det är detta som gör mig frustrerad: Hur vuxna människor medvetet och med öppna ögon bjuder in våldet och hatet bara det kommer från "rätt håll".
Det är väldigt lätt att försvara, förstå och förklara varför de unga grabbarna gör som de gör. Det kostar ingenting att agera som om man vore god. Att istället resonera som jag gör kan medföra ett förlorat jobb.
Men jag väljer att vara ärlig och inte en slemmig hycklare. På något sätt blir det inte jag som får stå med skammen i farstun. Det blir ödet däremot, för hycklarna.
Kommentarer