Den söndertrasade identiteten

I USA måste en valbar eventuell president vara patriot och kristen och sluta varje tal med "God bless America". Han har helt enkelt inte en sportmössa att bli president om han inte ställer sig positiv till att vara patriot och kristen.

Patriot är i själva verket bara en synonym för nationalist. Patriotism är att vårda den egna nationella identiteten och dess kulturella innehåll.

Media öser nu på sin propaganda att fascismen ökar lavinartat i Europa. Det gör den inte. Men med fascism menar man i själva verket nationalism. Och den ökar nog i vissa länder, bl a i Frankrike. I England går också ett EU-negativt parti upp som en sol. Kanske blir det pannkaka av alltihop.

Sverige är nog det land som utvecklas mest negativt just nu; kanske i hela Västvärlden. för hur kan man förklara att en 7-årig kille får se sin egen mamma misshandlas rakt framför hans ögon, rakt framför polisen och mitt bland ett hundratal medmänniskor. Orsak: Mamman och han gillar Jimmie Åkesson.

Det hände i Karlstad där SD och Jimmie Åkesson höll tal. D v s försökte hålla tal. Numer är det OK att skräna sig igenom motståndares möten, polisen har lämnat walk over. Så inträffade även här. Och det kommer att upprepas under hela den superlånga valrörelse som nu ligger framför Sverige.

När Björn Söder skulle berätta om misshandeln i Studio Ett blev han avbruten och man avslutade intervjun med ett klick. Han fick alltså inte berätta i direktsändning om en misshandel som ägde rum på det grövsta sättet framför ögonen på en 7-årig pojke för att han gillar Jimmie Åkesson. Misshandel av människa med "fel" åsikt är inget media behöver rapportera om. Det är mer än upprörande. Det är barbariskt.


Som bloggaren har skrivit tidigare så är det inte längre Sveriges grundlagar som gäller, utan den diktatoriska, förment goda och auktoritära s k värdegrunden som enbart syftar till att kväsa och kräka ur sig skit över människor som man av någon anledning tar på sig att både döma och straffa.

Journalisten Marika Formgren skriver i en fantastisk artikel på Axess om hur "Det antiauktoritära samhället är en myt". Ja inte bara den. Här på SVT Opinion skriver hon om smörandet för Miljöpartiet och den svenska formen av "liberalism" som så totalt har missuppfattat vad det handlar om:

"Själv suckar jag djupt när ”liberalism” tolkas som att man måste vara för fri invandring och nationalstatens utplåning, att man måste inskränka yttrandefriheten och att man måste kvotera och indoktrinera fram det goda samhället."

Hon vet vad det handlar om. Hon lämnade frivilligt den borgerliga tidningen Barometern när hon konkret drabbades av värdegrundens diktatur som i sitt "lika värde" inte har plats för fritänkare som går sina egna vägar. Det "lika värdet" bygger på att alla ska tycka lika för att vara värda något.

Hon citerar Hans Zetterberg när hon beskriver ett samhälle på tre ben: Staten, marknaden och civilsamhället. Staten har hand om service till medborgarna med en budget betald av just medborgarna. Marknaden är kapital i omlopp och medborgarnas konsumtion. Men civilsamhället, det är den självklara bufferten för att alla ska utveckla ansvar, självständighet, empati, och överföring av de kulturellt betingade normerna och värderingarna. Som tillhör den nationella identiteten.

Här skriver Anders Johansson Heinö om behovet av en svensk identitet. Den är i själva verket nödvändig för toleransen och acceptansen av andra folgrupper. Nationell trygghet är lika viktig som individuell sådan.

Och som självständig och trygg individ blir man också en människa som tar ansvar för sina handlingar. Det är motsatsen till kollektivism och harighet inför andra människors tyckande.

I Sverige har civilsamhället dött sotdöden. I stället har vi "demokrati". Denna definieras utifrån  politiker. Och det värsta är att de har rätt. Demokratin handlar bara om politik. Åtminstone i den svenska versionen. Civilsamhället som ska fungera som det som ytterst formar oss till dugliga individer, har fasats ut ända sedan 1968 och den antiauktoritära revolutionen. Den stora paradoxen är att det nya "fri uppfostran", en skola baserad på "kritiskt och kreativt tänkande" i stället för kunskap, mångkulturalism, radikalfeminismen och så då värdegrunden blev de nya auktoriteterna.

Så auktoritärt som Sverige är idag har det aldrig varit. Men det är politikens och medias auktoritet det handlar om. Inte medborgarnas eller samhällsinstitutionernas auktoritet. Och därmed inte heller medborgarnas frihet till att skapa sig egna plattformar för egna idéer. D v s om man inte "tänker rätt".

Vi behöver hiearkierna för att kunna formas i enlighet med de ursprungliga värdena som har byggt upp vårt land, skriver Marika Formgren. De platta organisationerna har bara lett till ansvarslöshet, ineffiktivitet, avundsjuka och mobbing. Precis det som civilsamhället skulle ha lärt oss att undvika.

Den bas som civilsamhället ytterst bygger på är den nationella identiteten. Den som moralhetsarna kallar för nationalism och fascism. Man kunde likaväl kalla all identitet för fascism. Min identitet är ju inte likadan som din identitet. Man har ett unikt värde bara genom att vara den man är. Man är olika.

FN:s definition av alla människors lika värde lyder egentligen:

"All human beings are born free and equal in dignity and rights. They are endowed with reason and conscience and should act towards one another in a spirit of brotherhood."

"Dignity" betyder värdighet, vilket skiljer sig från värde. Sedan beror det på hur man väljer att leva sitt liv om man får sin värdighet förstärkt eller förminskad. Hitler kan ju knappast behålla sin värdighet om man skulle jämföra med t ex Gandhi.

I vissa ideologier undertrycks den unika individen till att bara ingå i en grå sörja. Dessa är kommunismen, socialismen, nationalismen, fascismen, nazismen och islam.

Det är här man bara pratar om ett "vi" och ett "dom". Här handlar allt om grupper och inte individer. Det får typiskt nog konsekvensen att man behandlar de olika grupperna olika.

Den demokrati som man säger sig vårda så ömt är bara ett spel mellan godkända representanter i demokratin och de som inte är det. Det är politisk korruption och inte demokrati.

Det som hände i Karlstad (och på flera ställen) är att man prioriterar en grupps yttrandefrihet framför en annans. Alla grupper tilldelas inte en mänsklig och demokratisk rättighet, vilket står i strid med FN:s prio nr ett. Man blir berövad sin värdighet. I regel utan anledning.

Detta står i bjärt kontrast med Sveriges grundlagar. Däremot är detta helt tillåtet i förhållande till den gemensamma värdegrunden.

Värdegrunden är i själva verket ett instrument för att skilja folk och fä åt. Helt godtyckligt avgörs om en grupp passar in i den gemensamma värdegrundens trånga famn, eller inte.

Detta får till följd att vi får ett splittrat och fragmenterat samhälle som inte passar någon. All gemensam identitet trasas sönder och slutar med ett pillerknaprande folk som känner sig främmande och alienerade till sin omvärld.

När grupper som säger sig ha monopol på "det goda" öppnas alla dörrar på vid gavel för negativ särbehandling, mobbing - och våld. Just nu har våldet draghjälp från ett etablissemang som inte lever i närheten av "Nisse i Hökarängen". Det är detta som ytterst är fascism fast i vänsterkostym. Fascismen växer alltid fram ur specifika grupper som tror att de har patent på sanningen. En sådan fascism finns knappt i Europa. Men den finns i Sverige.

Här rivs det inte för att få luft och ljus. Här rivs det för att det gamla anses som fult. Här rivs det för att blotta människors rädsla och göra dem till lydiga redskap i systemets tjänst. Stalin skrattar nog i sitt helvete.

Den humanitära stormakten bryr sig inte om människor. Den bryr sig om sig själv.