Att kasta sten

I tanken är vi alla oövervinnliga. Vi är också övertygade om att vi är ganska justa människor, fast solen har ju sina fläckar.

Mitt i vårt oövervinnliga hjärta är vi inte särskilt ödmjuka inför andra människor.Men det är ändå en nödvändighet  I den mån som vi är begåvade med en normal narcissism, så är vår omsorg om oss själva egentligen bara något positivt. Det är lättare att vara en hyfsad medmänniska om man själv har en hyfsad självbild.

Självrespekt och självkännedom är vägen in i de sociala nätverken. Utan detta blir vi bara rabblande papegojor som ingen egentligen har respekt för. Förutom andra rabblande papegojor som tillsammans kommer att bilda egna intresseklubbar för papegojor.

Ett samhälle befolkat av s k autentiska människor är ett Shangri-La som bara är möjligt i våra drömmar. Men om papegojorna tillåts ta över p g a att människor som saknar ryggrad och mod viker sig, får vi ett mardrömssamhälle. Det är den situationen som har växt fram i Sverige.

Här har papegojorna tagit makten ifrån de autentiska människorna. Typiskt för papegojorna är att de aldrig har några egna åsikter eller idéer. De har bara förmågan att härma - och döma de som inte härmar.


De har ett helt stenröse bakom sig. Därifrån handplockar de lämpliga stenar som man dagligen slungar iväg mot de autentiska. Och de kastar för att träffa. Träffa och döda. Likt steningen av kvinnor i Iran.

Ehsan Fadakar är en narcissistisk papegoja. Det är den allra värsta kombinationen. Han är kolumnist i Aftonbladet och gör sig just nu känd för Norgehat och så hat mot "vithet".

Här kan vi se alla kolumner han hittills har skrivit i AB. Han är expert på hat eftersom han hatar själv. Men till skillnad mot vanliga, simpla, rasistiska näthatare så är Fadakar en "fin" hatare. Detta trots att hans texter dryper av självömkan och anklagelser, angrepp och oförskämdheter.Som angreppen på Norge som nu engagerar hela Europa:

"Norge är ett själviskt land som behandlar de fattigaste som djur...

Framskrittpartiet kallas Breiviks "favoritgäng" och att bekämpa islamiseringen, där islam jämförs med nazismen, är tydligen dödssyndernas dödssynd. Fadakar är så upprörd att texten nästan tar eld.  Och så här låter det när man kackar i eget bo:

"Allt verkar gå ut på att bevara den norska kulturen, vad den nu är värd. Norrmännen har inte ­direkt gjort sig kända som några hårdjobbande, smarta ­eller innovativa världs­erövrare.
Att bli rik på olja är som att vinna på lotto. Du må leva gott, men du är fan ­inte bättre än någon annan."
Han har nu blivit anmäld för HMF (Hets Mot Folkgrupp) för sin hatfyllda krönika. Så vem är han att ge sig själv auktoritet för att kasta sten? Han är ju antirasismens juvel i kronan.

Under förra årets Almedalsvecka blev Fadakar gramse på att det bara var vita människor där.
"Ut ur trädgården flödar dessa antirasister. Som ett snövitt vinterlandskap rör de sig nedåt. Mot Almedalen! Länge leve ­toleranta Sverige!"
Och så då det självklara hatet mot SD (och alla andra vita):
"Och varje gång Åkesson pratar om vård till papperslösa, om invandrare, skakar mingelproffsen på huvudena. Fy fan, fy fan vad intolerant. Fy fan för den där rasisten. Journalister. Politiker. Lobbyister. Debattörer. Vitt. Vitt. Vitt. Vitt. Hycklare. Hycklare. Hycklare. Hycklare." 
Fadakar borde vara mer rädd om sitt hjärta. Vad vinner han då på detta osedvanliga, om ock politiskt korrekta, hat?

Jo respekt. Från papegojorna .De som har ett helt stenröse bakom sig.

Men igår och idag har papegojorna inte uttalat sig. Det går utanför deras fattnings- uttrycksförmåga.

En riktig brakskit till byråkrat (säkert antirasist, bor i hjärtat av Stockholm), Per Landin jobbar på Trafikkontoret och är känd för sin klåfingrighet och att stoppa ner fingrarna i det han inte har något att göra med. Nu har han givit sig på Soppkök Stockholm, en ideell organisation som serverar mackor och budgetmat till hemlösa och andra som inte har råd att äta sig mätta.

Här finns missbrukare och psykiskt sjuka och så den största gruppen som är både ock. De är Sveriges allra mest utsatta. När slynglarna i Husby roar sig med att tutta på bilar, förråd och skolor, så letar de här människorna efter tomburkar i papperskorgarna och matrester bakom restauranger.

Medan ungdomarna i Husby enbart är frustrerade och saknar lokaaal, så har de sistnämnda ingen personlig egendom att ens tända en värmande brasa med. C:a 5.000 människor lever på det här viset ("papperslösa" undantagna). De flesta i de fyra största städerna Stockholm Göteborg, Malmö och Uppsala.

Varje månad sätter man upp sina markiser och framdukad mat på skrangliga bord. Det är oerhört tacksamt och ingen stockholmsbo borde öppna näbben om den här verksamheten.

Men nu är det så att man har de här mötena vid Medborgarplatsen på Södermalm. D v s mitt i smeten av godhetsapostlar och samhällssamveten. Och si, då sticker hyckleriet upp och man meddelar till Trafikkontoret att de här människorna är "störande". (Kräks).

Trots att Per Landin bor ännu mer centralt så är han naturligtvis lojal med Södermalmsborna och går in med ett förslag om förbud av Soppkök Stockholm. Han uttrycker ett enormt förakt, en människosyn värdig en amöba och en bredsida mot de alternativa, ideella hjälporganisationerna. Det vi kallar för civilsamhället.
”Till hemlöshet hör oftast blandmissbruk och psykisk sjukdom. Det är inte önskvärt ur stadens synpunkt att skapa träffpunkter för människor med särskild problematik på allmän plats och i synnerhet inte på stadens centrala torg.”
Det är alltså "inte önskvärt" att på nära håll se fattiga, smutsiga och trasiga människor runt hörnet på det "fina Stockholm".

Vidare har nu Per Landin sagt till pressen att han inte vill ha någon "freakshow" vid Medborgarplatsen, vilket han senare kompletterar med att likna hjälpen till de hemlösa med ett zoo.

Media som brukar gråta floder över projekt som REVA, utvisningshotade och rom-registret har nu bara några one-liners om denna chockerande nyhet. Som de papegojor de är har man inte övat in några fraser i detta ämne. Den cyniska förklaringen är att det här säljer inga tidningar till de samhällsbärande medborgarna. Det finns inga stenar att kasta. Utom möjligen på dem själva där de bor på Södermalm bara ett stenkast från Medborgarplatsen. Så de håller käften.

Om jag inte vore en sådan juste person så skulle jag vilja att Per Landin och hela hans entourage av Stockholms papegojor, skulle drabbas av en kronisk psykisk sjukdom och tappa taget om tillvaron. Jag vill lova att det går fort. Men långt ifrån smärtfritt.
 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Vad är människosyn?

SD inbjudna till värmen?

En våldtäkt av många