Quick och hans svanar dansar vidare/ Del 2: Domstolarna

Den fullständigt osannolika uppföljningen av Quick: The Movie, börjar anta skrämmande proportioner. Göran Lambertz med sitt motsatta ställningstagande till "De som har rätt", anmodas att lämna sin plats som justitieråd av politiker!

Bloggaren anar att detta inte ses som särskilt uppseendeväckande bland majoriteten av såväl svenskar som invandrare. Svenskarna är så sossifierade att man bara accepterar att politiker lägger sin snok i blöt precis överallt.

Politik och rättsväsen måste vara åtskilda. Politisk styrning av domstolarna är det som är signifikant för diktaturer. Fristående domstolar är garanten för lika inför lagen. Dessutom är redan domstolarna nersmetade med politiker. Nämndemännen består bara av politiker. Enligt vår grundlag ska vilken svensk medborgare som helst kunna verka som nämndeman. Men enligt vårt nuvarande system så väljs nämndemän direkt i kommunfullmäktige utan en spottstyver till tankar på den vanliga medborgaren. Läs mer

 Och mycket och många obegripliga domar måste därför ses i ljuset av att nämndemännen lägger fram sina förslag till straffpåföljd i enlighet med sitt partis åsikter i olika frågor. Det borde vara föremål för debatt. Men det vore inte populärt från politikerhåll. Att politikerna skulle hålla sina fingrar borta från domstolarna är otänkbart.


Därför är det inte alls förvånande att socialisterna Morgan Johansson, S, och Lena Arvidsson, V, lägger sina stora labbar runt Högsta Domstolen. HD gör nämligen inte som politikerna vill att de ska göra. Och därför ska dessa politiker gå in och städa bort de misshagliga och olydiga element.

Domarna mot denna domptöt Quick/Bergwall var helt och hållet baserade på hans egna erkännanden. Han VILLE bli dömd. Han VILLE ha sitt namn på förstasidor och TV. Han VILLE stanna kvar på Säter därför att han då kunde få gå hos Margit Norell. Hon hade alltså ingenting med hans erkännanden att göra. Det har inte tillräckligt lagts fram. Varför?



Som jag skrev i förra inlägget så finns en aversion mot psykodynamisk terapi i Sverige. Att människor börjar tänka på hur man själv fungerar och göra om sig själv till förhoppningsfullt, en bättre kontroll och självkänsla; är farligt eftersom man sedan kan slita av teatermasken på alla lögnaktiga profeter och helgon som befolkar PK-maffian. När dessa står nakna med byxorna vid fotknölarna, är det på något sätt svårt att hävda någon auktoritet.

Göran Lambertz har visat stort mod när han har valt att kämpa för en motståndarsida som inte består av så många andra än han själv. Om han sedan har rätt spelar ingen roll. I detta sammanhang är allting rätt att uttrycka. Att uttrycka är inte detsamma som döma. Heder åt Lambertz!

Lambertz pekar på det galna i hela Quick-historien. Att först döma en människa för 8 mord (med hans medgivande) och sedan fria honom för samma mord (efter nya "bekännelser"), är något som säkerligen går till historien som ett riktigt praktexempel på de svenska domstolarnas inkompetens och Följa John-mentalitet.

Så varför blev hela denna historia så grotesk? Vem eller vilka har haft några intressen av att vinna något på detta? 

Christer van der Kwast, åklagare i den första omgången med Quicks erkännanden och "vallningarna" runtom i Sverige, är onekligen en skum figur. Men han har helt rätt när han säger: "Hon hade ingenting med Quick-utredningen att göra", syftande på Birgitta Ståhle som var Quicks terapeut, under handledning av Margit Norell. Här klargör han vidare för hur och varför han lade fram sin bevisföring.

Quick kunde redogöra detaljer som enbart mördaren kunde veta om. Att berättelsen hela tiden ändrades ser van der Kwast som ytterligare ett bevis för att han är skyldig! En lögnare håller fast vid en enda historia, detta för att inte tappa den röda tråden. Men detta gällde alltså inte Quick.

Om nu de åtta morddomarna - där van det Kwast lade fram bevisningen - var fel enligt de åtta beviljade resningarna; vad är det då som säger att alla de åtta friande domarna skulle vara rätt? Man har ju gjort samma misstag ännu en gång; bara gått efter Quicks utsagor.

Christer van der Kwast blev världskändis i Sverige och tjänade storkovan på Quick-affären. Att få Quick dömd för åtta mord måste säkerligen vara en åklagares våtaste dröm: Att lyckas bära fram bevisen som snärjer en seriemördare: Sveriges enda, fick nog kwasten att genomgå en metamorfos till en ståtlig tuppkam.

Sven Å Christianson är karriärssnubben som klättrade upp till en professorstjänst i psykologi vid Stockholms universitet. Detta skulle knappast ha varit möjligt om inte Christianson hade agerat minnescoach i Quick-affären. Han har sedan dess drygat ut inkomsterna via seminarier och böcker i vittnespsykologi.

Nu dalar hans stjärna. Rättvist eller inte. Han får se sin bok "I huvudet på en seriemördare" indragen från sin egen undervisning. Han avbokas från föreläsningar och kölhalas av sina egna kolleger och vänner. Bara för några dagar sedan avbokade ledningen vid Södertörns Tingsrätt Christianson från att hålla en föreläsning inför Tingets notarier


Denna vansinniga rättsskandal alla kategorier, utökas nu med att regeringen "startar en utredning" om hur detta kunde hända. I och för sig bra, bara det inte hade varit p g a Quick-fallet. Det väsentliga är att:

                                       1. Ingen politiker ska lägga sig i domstolarnas suveränitet
.
                                       2. Quick-domarna inte berörs utan att detta får vara en        
                                       generell utredning av det svenska domstolsväsendet. Förhoppningsvis leder en sådan utredning fram till ett förslag om att skrota nämndemannasystemet. Det har Maria Abrahamsson, M, önskat sig i många år. Och att börja utreda utredandets top 10 är så jävla onödigt. Man skulle ha släppt det hela från början. Egentligen är de poliser som frågade ut och nedtecknade Quicks förvirrade utsaga; ursprunget till denna stora feta lögn som leder till den värsta indiciekedjan i historien. Och den dyraste.