Och så var det jul igen!



När Anders slaskar så braskar julen. Det fick bloggaren lära sig av mamma och mormor som var sprängfyllda med liknande myter och faktiska sammanhang. Namnet 'Anders' i almanackan infaller 30 november, d v s knappt fyra veckor innan julafton. Om nu Anders slaskade i år minns jag inte, så det hela lär bli en okänd affär.

Min mormor var en säregen individ, ofrivilligt rolig och absolut ärlig. Hon föddes i Gammelby utanför Luleå och kunde ett bondmål som var fullständigt obegripligt. När jag tänker på vissa av hennes uttryck som var en konsekvens av dålig hörsel, så blir det resultatet bara så brilliant. För vad sägs om uttalet av 'cancer' som 'chanser' eller filmen Sound of  Music' som 'Sång och musik'.

På jularna var hon den definitiva gästen i familjen. Utan mormor, ingen jul. Julen 1971 spelade min bror och jag in mormor på band utan hennes vetskap. Det var i elfte timmen. Mormor dog i augusti 1972. Det är konstigt. Det har gått 40 år, men min mormor känns lika nära. Ingen av mina föräldrar  gör det fast de lämnade livet långt senare, min mor 2008.


Min mormor fullständigt dyrkade min bror. Mig var hon mer reserverad mot. Jag hade varit ganska dum mot henne under en semester. Då var jag 7 år, men hon kunde visst inte glömma. Det var vad mamma sade. Konstigt var det, bror min var extremt vresig mot henne ibland, hade henne lite grann som container när han besökte henne varje dag efter gymnasietiden.

Fast med tiden kanske hon ändå accepterade mig. Jag cyklade ofta till henne de två milen som skilde oss åt. Vi spelade kort och småpratade om allt mellan himmel och jord. Att hon hörde så illa kunde skapa de mest komiska missförstånd. Min mamma blev också halvdöv mot slutet så jag vet vad jag har att vänta.

Detta med att söka en människas kärlek har en tendens att binda dem till sig för resten av livet. Så länge vi tror att kärlek är möjlig så slutar vi aldrig att anstränga oss för att få den. Att julen känns både tvingande och nödvändig har att göra med att den skapar möjligheter till brobyggande till människor som man har ett sådant komplicerat förhållande till. Därför finns det människor som aldrig lämnar en; döda eller levande.

Nu har jag inget som helst problem med att känna närhet till min mormor som har varit död i 40 år. Det känns bara som en naturlig del av mitt liv. Julen är den tid på året när hon gör sig mest aktuell.

Om jag tror på andar och därmed spöken? Nej, definitivt nej. De kan i sådana fall inte befinna sig i den levande världen. Men komplexiteten i allt detta lämnar jag därhän. Det spelar ingen roll.

Julen ska föreställa vara en glad och positiv högtid. Till minne av Jesu födelse för 2.000 år sedan (or something). Men jag vågar påstå att julen knappast är en glädjens högtid idag. Det är istället en helg av magont, stress, måsten-borden, tveksamma förväntningar, ångest, ekonomisk ruin, fylla och bråk. Barnen måste skuffas undan innan drickat plockas fram på allvar.

I bästa fall firar man en anspråkslös jul med några vänner, någorlunda nyktra och med en avslutning på kyrkans midnattskonsert. Julens musik är suverän. Händels Messias är väl mäktigast fast mest knottrar sig mitt skinn när kören sjunger Gläns över sjö och strand (OBS! Orginalet. Nu har man av någon anledning ibland ersatt den välkända melodien med en annan, obekant).

Bloggaren var inte speciellt lyckad i skolans körsammanhang. De sedvanliga sångerna var lagda i en tonart som låg två helsteg över min egen. Så i Luciatåget gick jag i princip och mimade men pep till lite när vi passerade publikens långsida. Vad gör man inte för högsta betyg i musik?

Julafton är bara kvällen som ligger veckan innan nyårsafton då det nya året kan starta på allvar. Eftersom de goda julaftnarna med mormor ligger långt tillbaka så är de idag ganska lama föreställningar där målet blir att äta sig proppmätt. En julafton på krogen året då min mor hade gått bort, var en suddig kväll men ganska OK ändå. Fast julkänsla? Livet på krogen är oföränderligt. Likadant året om förutom att man kan sitta utomhus på sommaren. Men visst får man vad man kom dit för?

På julafton gäller det att hålla sig kallsinnig och vara beredd på en riktig skitjul. Då blir allt undantaget fantastiskt! Ögonen börjar tindra vid blotta åsynen av ett välmatat julbord och barn som är alldeles högröda av upphetsning. Då spelar inga mjuka julklappar någon roll.

Så till er, några hundra, som läser denna anspråkslösa blogg så önskar jag en riktigt GOD JUL!

Kommentarer

Anonym sa…
Det är dan före dan före dopparedan och julaftonen är snart här, en tid när människor stannar upp och minns sina kära och kanske tänder ett ljus till minne av deras bortgångna.

Ordet jul har germanska rötter, men ursprunget längre tillbaka är dolt i tidens dimma. Kanske våra förfäder tände ljus för att fira ljusets återkomst.

Jag tycker julen är någonting vackert när vi tänder ljus i mörkret och efter vintersolståndet går vi mot ljusare tider som skall firas.

Jag önskar dig också en riktigt God jul och Gott Nytt år 2014.

Jag hoppas dessutom att också ljuset går upp för politikerna och att hela Sverige går mot ljusare tider och att det finns goda nyheter att läsa i din blogg nästa år.

http://www.youtube.com/watch?v=CfJxEOBUdPE
Osagt sa…
Tack, ja rysningarna infann sig. Ska faktiskt på julotta på juldagen så det lär väl bli några tårar. Är så lättrörd nuförtiden.

Populära inlägg i den här bloggen

A-barn, B-barn och C-barn

Språket som klassmarkör

IS, OS, Co2 och JÖK