Multiverse is calling

 

Finns det fler universum än vårt eget? På själva julafton sändes ett Vetenskapens Värld om multiversum. Det kan tyckas vara helt logiskt: Varför skulle bara ett universum finnas? Före om så vore, vad skulle då finnas utanför? Eftersom universum är oändligt så kan det inte finnas något slut och detta skapar panik hos oss. Det finns i våran värld ingenting som är oändligt. Vi är oundvikligen fast i en värld av början - och slut.

Att universum skulle ha skapats utifrån en viss tidpunkt; Big Bang, är enligt bloggaren, fullständigt osannolikt. Det är bara människans ångest inför en oändlighet utan början och slut som har gjort att forskare ha utgått ifrån att denna oändlighet inte existerar.


Vi kommer aldrig att nå fram till några sannolika resonemang omkring universums gåtfulla existens om vi inte släpper ångesten för oändligheten. Trots allt så skapar ju ändligheten, vår födelse och död, också en panisk ångest. Människan är inte evig. Det är bara genom släktleden vi fastställer vårt eviga liv.

Det är detta vi applicerar på allt såväl under som över himlen. Under himlen är allt ändligt, över himlen är - ändlighet?

Så nu för att lösa denna för oss människor, så ångestskapande tanke så har nu forskarna gått vidare för att slippa mötet med ett universum utan slut: Multiversum. Vårt universum är inte det enda. Där vårt universum så småningom försvinner tas ett annat vid. Detta universum tänker man sig kan vara fullständigt olikt vårt eget. Andra beståndsdelar med andra egenskaper skapar ett annat mönster för hur solsystemen fungerar. Eventuellt liv skulle inte ha några som helst likheter med oss.

Fast att något annat ämne än väte skulle skapa den oerhörda hetta för solars uppkomst, kan bara inte stämma. De principer som vårt universum vilar på, de ämnen som samverkar för att få till stånd den perfekta mixen och den exakta tiden när processen försigår, kan aldrig ha någon konkurrent  Grundämnena är och förblir desamma. När forskarna åsidosätter den grundläggande principen för skapelsen åsidosätter man allt som de tidigare forskat fram.

I universums kemisk-fysiska verklighet råder inga kompromisser. Man kan inte ha något eller inte ha något. Det går inte att kompromissa med universums grundläggande principer.

Det är här allt möts. Fysikens lagar, kemiska transformeringar, matematikens och logikens absoluta gåtfullhet och så filosofins och religionens sökande efter svar. Människans begränsade förmåga till förståelse och acceptans behöver de absoluta mätinstrumenten.

Den eventuella sanningens grundläggande princip är ifrågasättande. Hur ska du annars kunna ta ställning för och emot? I ifrågasättandet deltar alla de mekanismer som skapar oändlighet.

Verkligheten är bara det som skapas i nuet. I övrigt är alltihop egentligen en illusion om vad vi tror är verkligt och inte. Teorin om multiversa är precis så. En illusion.

Jag är ingen astronom, fysiker eller biokemiker. Jag är bara en liten, liten beståndsdel i alltet. Men ändå med. Det känns på något underligt sätt som en gemenskap. Att vara ett enda materiakorn bland oändlighetens alla andra är fascinerande oavsett vilken världslig titel man har belevats med.

I dessa multi- och mångfaldstider så har väl människorna aldrig varit mer avlägsna ifrån varandra. I alla fall vi svenskar. I vår säregna jakt på självförverkligande har vi offrat medmänskligheten. Vi lever i en inhuman och kall verklighet. Under universums eviga stjärnor har döden etablerat sig mitt i det pågående livet. Döden etablerar sig i ensamhet och isolering eftersom det är i kärleken mellan oss som vi verkligen lever. Verkligen tillhör

Att det skulle finnas ett parallellt universum där vi själva finns i någon typ av kopia är inte sannolikt men tanken kittlar. Hur har livet gestaltat sig där? Tänk om alla våra missade chanser och alla våra förkastade alternativ vid våra korsvägar, har tagit form som livet som aldrig blev? Det blir en tröst i en trött värld.

Idéerna om multiversum bottnar kanske i att alla är trötta på det här klotet. Alternativa förklaringar till såväl döden som oändligheten är en tröst i en sammanfallande värld.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Vad är människosyn?

SD inbjudna till värmen?

"Förgyllning förgår, men svinläder består"