Konsten att skapa fobier
Apropå annonsen i DN där Karl-Olov Arntsberg och Gunnar Sandelin gör reklam för sin bok Invandring och mörkläggning, så gick Twitter-vänstern i taket. Och Helle Klein fick kaffet i vrångstrupen, vilket man får anta, var ytterst allvarligt.
Boken beskriver i raka siffror den problematiska invandringen, den ekonomiska förlusten, arbetslösheten, våldet, utanförskapet, socialbidragskostnader och det faktum att mellan 90-95 procent av de som tar sig över den svenska gränsen, saknar alla former av ID-handlingar. Passen slängs innan intåget genom tullen!
Eftersom den absoluta majoriteten som flyttar till Sverige är muslimer så har problemen med invandringen växt till en olöslig konflikt mellan makthavarnas godhetsiver och medborgarnas missnöje när man ser hur Sverige förändras. Invandringen kostar verkligen mer än den smakar.
Så för att stävja missnöjet och ett alltmer förbannat folk så går man i motoffensiv genom att kalla svenskarna för rasister. Hur moget är det? Och eftersom det i huvusak är muslimerna som tilldrar sig så mycket negativa responser, så har "forskare", läs Mattias Gardell, uppfunnit begreppet islamofobi. Det ger hela komplexet ett skimmer av vetenskap och borde enbart locka till skratt. Men vad händer? Jo det samlade PK-folket suger till sig begreppet likt en köttätande växt, och börjar sprida det likt dynga på en åker.
Islamofobi är en konstruktion, ett sammanpressat och sammansatt nonsens. Men tack så mycket för kaffet, efter den lyckade inplanteringen av den nya, tidigare okända fobin, så har ett tiotal andra införlivats i det svenska språket.
Man pratar om homofobi, oikofobi och kristofobi... Så vad är egentligen en fobi? Jag menar, när det är så ovanligt vanligt.
Fobi är en irrationell och obefogad rädsla som skapar en enorm ångest inför det triggande objektet. Det behövs en "trigger", en utlösare, för att den här reaktionen ska uppstå.
En fobi kan uppstå plötsligt, faktiskt vanligast. Om man har fastnat mellan två våningar i en hiss så kan det resultera i panik av fight-or-flight typ. Kroppen bereder sig för strid eller flykt och adrenalinet slår på. Hjärtat bultar som en ånghammare, andningen blir snabb och ytlig vilket ger känslan av att man inte får någon luft och ångesten bubblar upp till en outhärdlig nivå.
Så vid nästa tillfälle, inte bara i hiss, när det uppstår situationer där det är litet och trångt, så utlöser sig samma reaktion. En klassisk betingning har skapats mellan stimuli och respons.
Vem som helst med den minsta medvetenhet om vad en fobi är, kan avfärda den nya tidens "fobier" som ren och skär lögn och påhitt.
Åsynen av en muslimsk kvinna i sjok utlöser ingen fight-or-flight reaktion, möjligen ett visst adrenalinpåslag därför att man börjar bli trött på att så fort man går utanför dörren så träffar man på dessa fripassagerare. Men det uppstår då inte någon klassisk betingning då åsynen av skynket leder till outhärdlig ångest. Stimulit finns där, men det leder till en helt annan respons än ångest.
Nästan alla fobier kan behandlas genom beteendeterapi eller det så populära KBT. Man brukar använda sig av desensibilisering, patienten får långsamt vänja sig vid objektet för ångesten. Skulle inte tro att det funkar med en muslim i terapirummet. Att långsamt vänja sig är i Sverige något som vi tvingas att göra. Desensibilisera. Så när någon hänger ett sjok över oss själva så är vi lugna och trygga i fast förvissning om att det här är det bästa för oss. Usch, nu fick jag helt plötsligt en släng av islamofobi.
De fobier som har en anknytning till tvång av olika slag, är svåra att behandla. Personen intellektualiserar och har miljoner anledningar till varför man ska gå 13 varv runt huset innan man går hemifrån.
Bloggaren lider just nu av en fobi mot alla urblåsta kärringar som befolkar etern. Nu har femmfemmerna kräft att väghållarna i Stockholm ska ploga genusmedvetet och röja busshållplatser och vägar in till dagis och skolor innan man tar itu med de (mansdominerade) stora vägarna. Överhuvud taget hörs deras enfaldiga stämmor i media dagarna i ända. Maktstrukturerna har nu nått en nivå där de håller på att skära av mig öronen.
Ja, det råkar vara mitt eget kön. Det finns tiotusentals smarta svenskor, men de släpps inte ofta fram. Istället är det dessa sorgliga exemplar till nackskott (stolpskott) som är av det rätta virket som får en fribiljett in till morgonsofforna. Och de är idioter, större delen av dem. Maria Arnholm; så puckad så det är synd om henne, Birgitta Ohlsson som låter som om hon går på extacy. Och så de helt gräsliga Ann-Marie Begler (Skolinspektionen) och Åsa Romson (MP). Vem har rekryterat dessa verkliga lågbudgetexemplar?
En anledning kan vara att männen i beslutande ställning har lytt genustramsorna och lovat att tillsätta minst hälften av myndighetscheferna och riksdagsgruppen som kvinnor (De behöver alltså inte vara kvinnor, bara de påminner som sådana. Kolla in Nalin Pekgul t ex). Inga krav har heller kommit om kvinnornas meriter och referenser. Det går s a s bra med vilken kvinna som helst. Och då får man ju det som männen väljer. Och på det sätt dessa tramsar omkring så blir det väldigt uppenbart att de är grötskallar som passar bäst för att vyssja barn.
Annars är fobier en ganska vanlig kvinnlig åkomma. Det handlar om osäkerheten att inte passa in. Återigen befinner vi oss i ojämnvikten.
Boken beskriver i raka siffror den problematiska invandringen, den ekonomiska förlusten, arbetslösheten, våldet, utanförskapet, socialbidragskostnader och det faktum att mellan 90-95 procent av de som tar sig över den svenska gränsen, saknar alla former av ID-handlingar. Passen slängs innan intåget genom tullen!
Eftersom den absoluta majoriteten som flyttar till Sverige är muslimer så har problemen med invandringen växt till en olöslig konflikt mellan makthavarnas godhetsiver och medborgarnas missnöje när man ser hur Sverige förändras. Invandringen kostar verkligen mer än den smakar.Så för att stävja missnöjet och ett alltmer förbannat folk så går man i motoffensiv genom att kalla svenskarna för rasister. Hur moget är det? Och eftersom det i huvusak är muslimerna som tilldrar sig så mycket negativa responser, så har "forskare", läs Mattias Gardell, uppfunnit begreppet islamofobi. Det ger hela komplexet ett skimmer av vetenskap och borde enbart locka till skratt. Men vad händer? Jo det samlade PK-folket suger till sig begreppet likt en köttätande växt, och börjar sprida det likt dynga på en åker.
Islamofobi är en konstruktion, ett sammanpressat och sammansatt nonsens. Men tack så mycket för kaffet, efter den lyckade inplanteringen av den nya, tidigare okända fobin, så har ett tiotal andra införlivats i det svenska språket.
Man pratar om homofobi, oikofobi och kristofobi... Så vad är egentligen en fobi? Jag menar, när det är så ovanligt vanligt.
Fobi är en irrationell och obefogad rädsla som skapar en enorm ångest inför det triggande objektet. Det behövs en "trigger", en utlösare, för att den här reaktionen ska uppstå.
En fobi kan uppstå plötsligt, faktiskt vanligast. Om man har fastnat mellan två våningar i en hiss så kan det resultera i panik av fight-or-flight typ. Kroppen bereder sig för strid eller flykt och adrenalinet slår på. Hjärtat bultar som en ånghammare, andningen blir snabb och ytlig vilket ger känslan av att man inte får någon luft och ångesten bubblar upp till en outhärdlig nivå.
Så vid nästa tillfälle, inte bara i hiss, när det uppstår situationer där det är litet och trångt, så utlöser sig samma reaktion. En klassisk betingning har skapats mellan stimuli och respons.
Vem som helst med den minsta medvetenhet om vad en fobi är, kan avfärda den nya tidens "fobier" som ren och skär lögn och påhitt.
Åsynen av en muslimsk kvinna i sjok utlöser ingen fight-or-flight reaktion, möjligen ett visst adrenalinpåslag därför att man börjar bli trött på att så fort man går utanför dörren så träffar man på dessa fripassagerare. Men det uppstår då inte någon klassisk betingning då åsynen av skynket leder till outhärdlig ångest. Stimulit finns där, men det leder till en helt annan respons än ångest.
Nästan alla fobier kan behandlas genom beteendeterapi eller det så populära KBT. Man brukar använda sig av desensibilisering, patienten får långsamt vänja sig vid objektet för ångesten. Skulle inte tro att det funkar med en muslim i terapirummet. Att långsamt vänja sig är i Sverige något som vi tvingas att göra. Desensibilisera. Så när någon hänger ett sjok över oss själva så är vi lugna och trygga i fast förvissning om att det här är det bästa för oss. Usch, nu fick jag helt plötsligt en släng av islamofobi.
De fobier som har en anknytning till tvång av olika slag, är svåra att behandla. Personen intellektualiserar och har miljoner anledningar till varför man ska gå 13 varv runt huset innan man går hemifrån.
Bloggaren lider just nu av en fobi mot alla urblåsta kärringar som befolkar etern. Nu har femmfemmerna kräft att väghållarna i Stockholm ska ploga genusmedvetet och röja busshållplatser och vägar in till dagis och skolor innan man tar itu med de (mansdominerade) stora vägarna. Överhuvud taget hörs deras enfaldiga stämmor i media dagarna i ända. Maktstrukturerna har nu nått en nivå där de håller på att skära av mig öronen.
Ja, det råkar vara mitt eget kön. Det finns tiotusentals smarta svenskor, men de släpps inte ofta fram. Istället är det dessa sorgliga exemplar till nackskott (stolpskott) som är av det rätta virket som får en fribiljett in till morgonsofforna. Och de är idioter, större delen av dem. Maria Arnholm; så puckad så det är synd om henne, Birgitta Ohlsson som låter som om hon går på extacy. Och så de helt gräsliga Ann-Marie Begler (Skolinspektionen) och Åsa Romson (MP). Vem har rekryterat dessa verkliga lågbudgetexemplar?
En anledning kan vara att männen i beslutande ställning har lytt genustramsorna och lovat att tillsätta minst hälften av myndighetscheferna och riksdagsgruppen som kvinnor (De behöver alltså inte vara kvinnor, bara de påminner som sådana. Kolla in Nalin Pekgul t ex). Inga krav har heller kommit om kvinnornas meriter och referenser. Det går s a s bra med vilken kvinna som helst. Och då får man ju det som männen väljer. Och på det sätt dessa tramsar omkring så blir det väldigt uppenbart att de är grötskallar som passar bäst för att vyssja barn.
Annars är fobier en ganska vanlig kvinnlig åkomma. Det handlar om osäkerheten att inte passa in. Återigen befinner vi oss i ojämnvikten.
Kommentarer