Hos Det Fina Folket var vi inte lika mycket värda

Vi hade inte setts på 30 år när vi åter träffades i lördags. Det är märkligt med gamla vänner. Oavsett hur många år som har gått sedan sist, är det som om det bara är att plocka upp tråden igen som om det hade varit igår. Sure, det syntes att tiden hade kört över oss fler ggr än en gång. Inte längre släta som barnarslen i ansiktet, inte längre jeans i 29 tum runt midjan. Men ändå så lika.

Men nu befann vi oss på Södermalm, själva högborgen för "De mänskliga rättigheterna". Sveriges samlade samvetselit. De som befolkar morgonsofforna och alla PK-evenemang och de som står på de förttrycktas sida för "alla människors lika värde. Kort sagt De Goda.


Bloggaren har sagt det förut: Stockholm är en dassig stad med storhetsvansinne och gudskomplex, åtminstone i innerstaden. Detta hindrar dock inte eliten, modell yngre, att häckla de som står utanför deras självbelåtna ring av upplysta. Det var de som mobbade på ett raffinerat sätt. Alla de mindre bemedlade vars föräldrar inte hade råd med märkeskläder och balla klockor, fick finna sig i att bli bortfösta i matkön, men aldrig brutalt, utan med den självklara ledarens bestämda hand. Läs mer


Min vän och jag hade aldrig haft någon hybris, tvärtom. Vi var de där fridstörarna, offensivt liberala i en tid av intoleranta kommunistiska manifest. Allt vi hittade på får inte plats här, kan bara sammanfattas i ett enda ord: gränslöshet. Vi bangade aldrig. För något.

Nu gick vi här, åter tillsammans. I en annan tid, i en annan stad. Så vad gör man då så här 30 år senare? Festar förstås!

Så i två dagar och två nätter skövlade vi Söder. Men de som tror att Söder är etniskt svenskt får tänka om. Eller ja, det är åtminstone araber som har övertagit krogarna . T o m gamla Gröna  Jägaren har nu bemannats med araber.

Vår vistelse på Jägaren blev därför inte lång. Bloggaren har av naturen begåvats med snubbelfötter. Nykter eller inte, fötterna lever ett självständigt liv. Så nu lyckades någon av dem stöta till ett litet bord där ett ensamt glas tumlade runt och ner på golvet där det naturligtvis gick sönder.

Jag blev bryskt tillbakaknuffad när jag bad om sopkitet. Istället tänkte jag plocka upp glasbitar, men en fullständigt osannolikt aggressiv karl med utstående haka skrek åt mig ungefär som om jag hade kört över hans hund. Stämningen var så hätsk att jag undrade när knivarna skulle börja vina.

Kompisen stod ändå och skulle beställa öl. Efter att ha blivit erbjuden lite lek i sänghalmen så blev hon upplyst om att jag, bara jag, inte kunde förvänta mig att bli serverad. I bakgrunden såg jag mannen som hade serverat oss mat. En obehagligt föraktfull man med MENA-bakgrund hade definitivt inte gillat mig. Jag hade nämligen framhärdat att kunden alltid har rätt när vi själva ville välja bord i den nästan tomma restaurangen.

Suck, så vi gick vidare så att säga. Det blev nu en stand-up-klubb, fullsatt och med en hög halv- och heltaskiga s k komiker . Vi satte oss i baren, det enda som var ledigt, och pratade. Det ska erkännas att det var ganska högt. Vi blev omedelbart tillsagda och så en gång till. Och en gång till.

Till slut satt vi snett till höger om scenen och började lyssna till överspända non-funny bykändisar. Vi började skratta helt hejdlöst åt ett eget skämt istället. Inte alls populärt. En av de små söderpullorna vände sig om och tyckte att vi tydligen skrattade på "fel" ställe.

Sedan förvandlades det hela till ren fiktion. Bykomikerna häcklade oss från scenen och vi svarade mer och mer speedade. Till slut meddelades från scenen att en paus måste läggas in p g a "tumultet".

Vi var helt plötsligt omringade av 5-6 MENA-vakter. Två av dem började peta på mig. Jag slog till dem men det resulterade i att de hårt hårt tog tag i mina armar. I gammal god stil träffade jag en av dem i skrevet med en spark. Rent adrenalin och testesteron pumpade ut i luften som svavelsyra.

Jag beslöt mig slutligen att lyda den killen som bara ville att vi skulle gå upp till puben en trappa upp istället. När vi reste oss och gick mot utgången satte hela den samlade eliten igång att applådera. Det blixtrade från mobilkameror, det var fullständigt overkligt.

Som om detta inte vore nog. När vi hade gått bara ett hundratal meter, dök så aina upp, polisen. Min vän fick åtminstone tid att berätta för den lugna manliga polisen , men själv råkade jag naturligtvis ut för en liten hetsig rookie. Jag skulle "ställa mig där", "hålla händerna här" och hålla käften. När jag protesterade och menade att jag också hade rätt att ge min version av händelsen så fick jag höra att jag var "SÅÅ nära" att hamna i finkan. Hon mätte mellan tumme och pekfinger, c:a två cm.

Ingen hade lämnat in en anmälan på oss, så varför vi stoppades och förhördes kan man verkligen undra ..

Så vi satt uppe i min väns lägenhet och diskuterade resten av natten. Och skrattade naturligtvis. Det var ingenting , absolut ingenting som har förändrats på 30 år.

Vi beslöt att vi ska ses hemma hos mig nästa gång... För Södermalm är precis det rövhål som jag hade befarat. Fast egentligen, vem bryr sig. De där byfånarna får väl sitta i sin förträfflighet och bara skratta på rätt ställe.

Kommentarer

Anonym sa…
Alltså. Du hamnar under en och samma kväll i krakel med personalen på två olika krogar OCH med en polis, och du tänker inte ett ögonblick tanken att du själv skulle kunna ha någon del i skulden? /Fiat Lux
Osagt sa…
MMmmm, jo det ligger det nog nånting i.! = / Fast jag blev ordentligt uppretad till slut när vi blev dissade överallt. Därav polisen. Vi hade festat om rätt bra i 2 dygn. Så omdömet var väl inte på hundra... Fast vi hade fruktansvärt roligt är att tillägga. Och det ska ju inte vara direkt förbjudet...

Populära inlägg i den här bloggen

A-barn, B-barn och C-barn

Språket som klassmarkör

IS, OS, Co2 och JÖK