Hyenorna

"Jag är rädd. Rädd över utvecklingen i vårt samhälle. Rädd över att det samhälle som min, och många andra familjer, flytt till genomgår en oroväckande förändring. Vi flydde från censur bara för att inse att det som gror här kanske är snäppet värre. I ett samhälle där rädslan för att tycka fel – och bli stämplad som avvikande – övervinner viljan att tänka fritt behövs ingen lagstadgad censur, där har ofriheten vunnit på walkover."

Orden kommer från Alice Teodorescu, juristen (blogg här) som föddes i kommunismens Burkarest, Rumänien men bor nu i Lund och har många, som man säger, "järn i elden".

En annan högt utbildad tjej/kvinna som har sina rötter i de lika kommunistiska Bulgarien är Tanja Bergkvist, och har yttrat precis samma dom över Sverige.

Men Alice har ändå fel på en punkt: Sverige har en lagstadgad tvångslag som omöjliggör att helt fritt uttrycka sig. Det är HMF. Lagen om hets mot folkgrupp. Att notera är att denna lag inte handlar om våldshandlingar utan om att säga fel saker till fel person. Bevisbördan ligger helt på den anklagades bänk. D v s bevisbördan som handlar om att man inte har gjort sig skyldig till något brott.

Det lätta smågnabbet makthavare emellan på 60-talet har ersatts med en samling hyenor som samtliga lever i symbios med varandra. Den första och den tredje statsmakten har växt ihop till en mobb som kastar sig efter varje felsägande offer. Och offer är väldigt lätt att bli inför hyenornas ruttna hånskrattande.

Hyenorna vill ha det dött. De ger sig inte förrän döden har kapat åt sig de felsägande totalt. Men det finns ytterligare en dimension som är än mer skrämmande. Även dina historiska bravader och felsägningar slits upp ur köttet. Till slut lämnar de dig tom, dömd och uppäten


Bloggaren tänker nu på nationalekonom m m Elisabeth Svantesson, högst utbildad i regeringen Reinfeldt. Att hon blev vald till arbetsmarknadsminister var givet eftersom hon mest har arbetat med detta i Riksdagen. Hon är pragmatisk politiker som tror på individens egen förmåga att lösa olika situationer som uppstår. För en gångs skull en tvättäkta högerliberal.

Men det var just det. Högerspöken brukar de kallas för av hyenorna i media. Man har ägnat de sista 40 åren att avliva högerspöken. Dessa spöken existerar snarare i deras egna döda värld nuförtiden.

Seher Yilmaz skriver en tidstypisk krönika i AB om Svantessons förslag om språk- och värderingstest:

"Bara namnet ”svensk-kontrakt” får mig att rysa. I korthet handlar det om att Sverige ska upprätta ett kontrakt med varje nyanländ person om vad som gäller för just den personen samt att den nyanlända ska följa lagar och regler i Sverige. Ett brutet kontrakt ger olika typer av konsekvenser. För mig känns det som ett mycket märkligt sätt att introducera människor till Sverige och innehåller en syn på människor som jag verkligen inte delar."               

Jaha, Yilmaz (muslim?) anser att de som kommer till Sverige inte ska behöva följa svenska lagar och regler och dessutom, som om det inte vore nog, lära sig svenska.

Problemet med Svantesson är dock inte att hon har en något mer högerliberal profil. Nej, Svantesson har begått två riktiga brott mot de svenska mänskliga rättigheterna. (Som bekant handlar det idag bara om mänskliga rättigheter utan att någon egentligen vet vad de egentligen står för. För om de visste det så skulle man förstå att man själv är den som bryter mot nr ett av de mänskliga rättigheterna. Att alla människor har ett okränkbart värde och också har rätten att uttrycka sina åsikter utan repressalier.

Men hyenorna letar bara efter offer som redan ligger, så sätter man de vassa tänderna i offrens kött och sliter itu det. Nu är det Svantessons kött som ska slitas itu.

Hennes brott? Har hon ens kränkt någon? Har hon gjort något förfärligt brottsligt som att ha ett svart hembiträde?

Nej inte alls. Hon är kristen. Hon tror på Gud och Jesus som en helande och evig kraft i människans tjänst. Men det räcker inte med detta i sig oförlåtliga brott. Hon var med i Livets Ord, för ett tiotal år sedan. Och inget är värre än Livets ord. Det är ondskans verkliga fundament och dessutom extremt USA. och Israelvänliga.

Bloggaren har aldrig varit på Livets Ord, men däremot känner jag de som är med i församlingen. De är inga sjuhövdade monster utan högst vardagliga människor som vill ha en djupare mening med det här livet. Mer än bara leta fel hos andra för att själv framstå som riddaren på vit häst.

Kristendomen är så avskydd i Sverige så det tangerar till att bli patologiskt. Det går att i princip häva ur sig vilka förbannelser som helst när det kommer till de kristna. Det hela liknar en hjärntvätt som har fritt få pågå i c:a hundra år. Sossarna ville själva vara Gud för det svenska folket. Så de såg till att historien frikopplades från kristendomen och att om den fortfarande fanns kvar så skulle den kvävas och förbannas. Och det lyckades så till den grad att kristendomen idag jämställs med galenskap och idioti. Fast, den är fortfarande farlig för etablissemanget. Människorna slutar aldrig att söka en mening med livet och i dagens Sverige har det behovet växt. Troende människor har den fördelen att se på livet ur ett existentiellt och andligt perspektiv. Det har ingenting med galenskap eller idioti att göra. Bara ordinära mänskliga behov. Om man är rädd för att de många människorna ska söka denna andlighet, så beror det på att den egna makten så totalt lever i avsaknad av detta. Och andlighet är en ren och inkännande egenskap och inte något hokus pokus. Makten som skyr detta har bara allt att förlora om människor skulle medvetandegöra dess ynkliga och splittrade väsen.

Men Elisabeth Svantesson är alltså inte bara kristen. Hon har tidigare varit sekreterare i organisationen Ja till Livet. Och nu vädrar hyenorna riktigt färskt blod. Ja till livet har 18.000 medlemmar och säger sig kämpa för en mer restriktiv abortlagstiftning. Precis som SD vill man se en sänkning av den fria aborten; från 19-22 veckan till den 12:e veckan. Detta i enlighet med de flesta EU-länder.

Ja till Livet representerar också den ena parten i den dikotomi som alltid har präglat frågan om abort. Den extrema feministiska hållningen om att aborträtten i princip är en mänsklig rättighet till att ifrågasätta rimligheten i den fria aborten när det i Sverige görs flest aborter i hela Europa. Hela 38.000, eller en fjärdedel av alla graviditeter, slutar i abort. Den fria aborten används i princip som ett preventivmedel. Det finns unga tjejer som har gjort abort 1,2,3,4 gånger.

Bloggaren är absolut inte mot abort, det är en utväg som måste finnas. Men den s k fria aborten är problematisk. Det är för lättvindigt att bara ringa ett samtal och få en tid för ingreppet i fråga. Någon slags mellaninstans måste finnas.

Ja till Livet är de svenska feministernas hatobjekt nr ett. Att det är så grundar sig i slutet av 60-talet när kvinnorna började prioritera jobb framför sina egna barn. Eller? Hur tänkte man? Jobben blev en helt ny sektor. Den offentliga sektorn. Där började kvinnorna att jobba med vård, äldreomsorg och barn på dagis och fritis.

Man fick alltså betalt för att göra det man tidigare hade gjort "gratis". Att ta hand om andras barn var då att föredra framför att ta hand om de egna.

Till detta kom så "rätten att bestämma över sin egen kropp". Hade någon ifrågasatt detta? P-pillret hade slagit ner som en bomb 1964 och svenska kvinnor blev världsbäst på att inte bli med barn. Tio år sedan var det dags för nästa steg i revolutionen: Fri abort.

Det har verkat som om svenska kvinnor har gjort allt för att inte föda barn. Fast i någon fas av livet var det då dags för barn ändå. Så människolivet blev förhandlingsbart och en fråga för diskussion. Borta var den naturliga inställningen till barnafödande, här skulle det planeras in i det schema som passade alla berörda parter. Men sedan.....

När så barn dyker upp på schemat så blir de helt plötsligt en mix av besvärliga element i självförverkligandet och porslinsvarelser som ska skyddas mot allt. Daltandet men ändå den fria uppfostran av barn har gjort dessa till en sanitär olägenhet. När man befinner sig i andra länder är barnen uppfostrade i mindre eller högre grad. Detta gallskrikande är inget man hör från barn i andra länder.

I Sverige mår också barn och ungdomar allt sämre psykiskt. Det är de som har fått betala för den feministiska revolutionen. Kvinnorna har offrat sina egna barn på altaret för "rätten att bestämma över sin kropp".

Elisabeth Svantesson har säkert reflekterat över detta ungefär på samma sätt. Hennes kristna tro har hjälpt till att komma till denna slutsats.

Men nu måste hon alltså göra avbön och göra våld mot sina inre övertygelser, för att passa den hårda, fientliga och dömande makteliten.

Hyenorna väntar i gräset på nästa nerslag. De bryr sig inte om sina offer, de bryr sig bara om dess kommande efterlämningar.