Världen rustar - Sverige sover med fienden

Bloggaren återvänder några ögonblick till våra kungars valspråk. De är betydligt intressantare än dagens PK:tuggande. Det politiskt korrekta talar bara om för oss var isen är som svagast. Konungarnas valspråk talar om för oss vad som avgör hur tidsepoken definieras.

Så låt oss titta på några svenska kungars valspråk genom historien:

Karl XII hade två: "Herren är min beskyddare" och "Med Guds hjälp"
Kalle dussin verkade inte vara så säker på sig själv. Men han stöttade upp sin dåliga självkänsla genom att ideligen starta krig.

Karl XIII: "Folkets väl är min högsta lag" -  Denne var kung vid det historiska undertecknandet av 1809 års regeringsform. Det är denna som anses ha bildat fundamentet för det moderna Sverige då Kungens enväldiga maktinnehav avskaffades. 1809-an gällde fram till 1974!!! Vad som hände 1975 är kanske bekant?

Karl XIII tvingades att skriva under 6 juni 1809. Det är därför vi firar nationaldagen om man ska vara korrekt. Hans valspråk är minst sagt ironiskt.

Gustav V var kung under såväl det första som andra världskriget. Valspråk: "Med folket för fosterlandet". Det sades vid kaffeborden att Gustav dels var homosexuell och dels nazist. Ingetdera smällde särskilt högt.



Hans valspråk är intressant därför att det talar om för oss att vi är ett folk med ett land. Det sammanfogande kittet, eller som Tage Erlander uttryckte det 1965:

"Vi svenskar lever ju i en så oändligt mycket lyckligare lottad situation. Vårt lands befolkning är homogen, inte bara i fråga om rasen utan också i många andra avseenden."

Men sedan är den nationalistiska epoken slut. När allas vår Tjabo, alltså Carl XVI Gustav, tillträdde 1973 efter Gustav VI:s död, så låter valspråket: "För Sverige, i tiden".

Resten är, som man säger, historia:


1974 års regeringsform började tillämpas 1 januari 1975. Den blev föremål för stark och besk kritik från framför allt liberalt håll. Man ansåg att fri- och rättigheterna hade begränsats och att domstolarnas möjlighet att reglera, av politiker fastslagda lagars innehåll, i stort sett hade utplånats. Vägen till en Författningsdomstol hade bommats igen med tredubbla lås. Politiseringen av Sverige blev total.

Så tilläggs det som under de nästkommande tre decennierna resulterar i ett Sverige vars fundament eroderar och löser upp sig.

"Etniska, språkliga och religiösa minoriteters möjligheter att behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv bör främjas."

Orsaken till att det hamnade i grundlagen ser ut som en händelse mer än en tanke. Påtryckningarna från näbbstövelskommunisterna och deras förkärlek till totalitära regimer, rökelse, Palestinakärlek och USA-hat, blev för mycket för Riksdagen. En sväng rakt ut i Östersjön.

Men det fanns även mer strategiska underströmmar i det sällsamma tillägget i Grundlagen. Världen hade åter börjat brinna. Men inte i söder, utan i öster. Visserligen påverkade inte t ex 6-dagarskriget 1967 oss eller Libanon-kriget på 80-talet. Men oljekrisen 1973 gjorde det definitivt.

Som alltid var Israel inblandat, nu i strid med Egypten och Syrien. Ända sedan Staten Israel utropades 1948 hade landet varit i krig med sina "grannar". Och i nu var måttet rågat för arabstaterna. De länder som hjälpte USA med några som helst förmåner till Israel skulle se sina oljekranar strypas. Priserna steg, västvärldens osannolika högkonjunktur störtdök och depressionen bredde ut sig långt in på 80-talet.

Så ett litet land som Sverige, vad har vi att komma med? Jo, vi kan öppna dörrarna för alla kära syrier, palestinier, libaneser och varför inte resten på samma gång. En lätt barnslig touch infinner sig. "Om vi visar att vi är snälla kanske de är snälla mot oss?". Diplomati, tyst diplomati.

Men det är långt ifrån snällt. Det är svept i bedragarens svarta korpdräkt. Och så skulden från WW2 förstås. Sveriges otvättningsbara fläckar på den vita dunvingen när vi sov med Adolf Hitler på 30-talet och en bit in på 40-talet är naturligtvis ständigt närvarande i varje politikers mardrömmar.

Och under kalla kriget pussades det med gerillaledare, sovjetiska ledare bjöds in, kubanerna blev våra bästa vänner o s v.

Eftersom vi har varit så framgångsrika tidigare; varför inte fortsätta i samma stil? Men nu är utgångspunkten helt olika. Vi har inte längre att göra med högt utbildade och/eller slipade hjärnor, utan med människor som använder tumavtryck när man skriver under handlingar. Dessutom har de en benägenhet att spränga sig själva i luften när minst man anar det, kanske i en blåsig busskur i marskvällen.

Svenska ledare i modern tid, har lagt sig raklånga framför fiendens fötter. Säkert har de kysst dessa också. När vi nu är så generösa att vi lägger upp hela det svenska folket på ett fat för att blidka denna koloss till fiende så bekräftar vi att: "Ja, vi är besegrade". Och så viftar vi glatt med grön/vit flagg.

Nu har de flesta Västländer plockat hem sina ambassadörer från nästan alla arabstater. T o m Norge har idag följt det råd som USA har sänt om att fara väntar.

Men i Sverige fruktar ingen något terrordåd. Nationellt center för terrorhotbedömning (!) menar att det inte finns något hot mot vårt kära fosterland.

Vi har ju numera minst en fjärdedel som har arabiskt-musimskt ursprung som flankerar gatorna. Det inger säkert våra korpsvarta ledare lite lugn. Ingen smäller sina egna.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Vad är människosyn?

SD inbjudna till värmen?

"Förgyllning förgår, men svinläder består"