Svenskar är faktiskt rasister

Begreppet 'rasist' har så till den grad urholkats att det idag kan betyda i stort sett vad som helst. Det är nästan som om du inte går och köper en kebab utan väljer en korv med mos, så är du rasist. Korven med moset är så traditionellt svensk att det bara måste vara rasistiskt att välja denna.

Personligen väljer bloggaren korven med moset. Inte för att jag är rasist utan för att jag tycker det är godare än kebab. Nu är jag ju rasist i alla fall enligt vissa, men då har de ju inte räknat med korven med moset. Skulle de göra det så blir jag väl automatiskt nazist.

Det är något allvarligt fel i den allmänna atosfären när rasism definieras utifrån själva fundamentet för ett fungerande samhälle. D vs ett sådant samhälle som måste ha ett sammanhållande kitt, en gemenskap och en tillit till vår nästa.

När en splittring väl har påbörjats rämnar också murarna så småningom för vår hela civilsation. Tyvärr kan man inte anklaga Sveriges samtliga rasister för detta. Det är snarare de som sår fröet till den fragmentisering som vi ser idag, som borde ställas till svars i en Författningsdomstol. Som ett av de få Västländer har vi ingen sådan i Sverige.



Men som initierad människobevakare så har jag många gånger ställt mig frågan: Varför tycks svenskar i gemen plus även den politiska och medias nomenklatura inte acceptera de politiska företrädare som har ett något avvikande utseende?

Att jag ställer frågan är p g a att Håkan Juholt  nu som bäst håller på att lansera sin alldeles självskrivna bok: Håkan Juholt - Utmanaren som handlar om hans uppgång och fall. Från de tidiga åren med SSU, in i riksdagen där han levde obemärkt, till den stormiga men korta perioden som partiledare för S.

Den ständigt dagsaktuella Dick Erixon skriver i ett inlägg om boken:

"Det är väljarna som i en demokrati avgör. Väljarna har nu ganska länge belönat slätstrukenhet och frånvaro. Jag har i denna blogg uttryckt besvikelse över att opinionssiffrorna alltid tycks belöna den som säger minst, just nu Stefan Löfven för hans tystnad i alla viktiga frågor."

Här berör så Dick Erixon det enkla skälet till Juholts stora misslyckande: Juholt var inte tillräckligt vanlig. Han var ingen Ingvar Carlsson eller ens Göran Persson.



Bloggaren tänkte omedelbart när jag såg honom på TV väljas till partiledare: "Den killen får det jobbigt. Han har ett icke-svenskt utseende".  Och att vara svensk med ett osvenskt utseende kan bara utmynna i mobbing som liten och allmän misstro i vuxen ålder.

Håkan Juholt har kraftigt markerade drag. Ögonbrynen är svarta och ihopdragna. Ögonen inunder är intensiva men blå och över munnen vilar en något malplacerad mustasch. Denna mustasch väckte omedelbart medias uppmärksamhet: "Kan S verkligen ha en partiledare med en sådan mustasch?"

Nej. Det var det de inte kunde. I kombination med hans kraftfulla men osvenska utseende blev han något av ett affischämne för hungriga reklammakare. Och snart började media gräva i hans privatliv för att hitta graverande uppgifter. Ingen har någonsin blivit så snabbt och definitivt dömd som Håkan Juholt.

Att premiera det slätstrukna är i dagens Sverige en nödvändighet för politisk överlevnad. Kanske t o m överlevnad överlag. I gårdagens Sverige fanns inte heller så stor plats för det annorlunda men faktum var att folket röstade fram Palme som minst av allt var någon slätstruken Stefan Löven vars främsta särdrag är att hans efternamn saknar apostrof. Palmes bästa egenskap var att han inte agerade slätstruket och var smart. Lövens bästa egenskap är att han saknar egenskaper och nog är det dummaste mähet som sossarna någonsin har haft, Mona Sahlin inkluderad.

Håkan Juholt är en passionerad sosse. Hans engagemang var inte att ta miste på, han trodde verkligen på politikens makt att åstadkomma förändringar. Hur mycket jag än avskyr detsamma kunde jag känna en respekt för Juholts uppenbara tro på det hela. Och han eftersträvade inte makt som sitt främsta mål. Han satte ideologin främst.

Det är min fasta övertygelse att drevet mot Håkan Juholt i själva verket var en djup ovilja att ha en eventuell statsministerkandidat som hade "fel" utseende för en sosse. Dessutom var han en så kallad svensk. Trots allt förlöjligande av det svenska så är hela mediakåren och Juholts partikamrater bara en samling gammelrasister som ser till det svenska som norm. Det är förmodligen därför de häcklar alla Sverigevänliga representanter. De vill inte bli påkomna med sina egna föreställningar.












Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Vad är människosyn?

SD inbjudna till värmen?

En våldtäkt av många