Relativ fattigdom är relativ

Ett alltmer återkommande tema i Sverige är påståenden om att inkomstskillnaderna ökar. Detta är en villfarelse, medveten i propagandasyfte eller omedveten, helt enkelt för att man inte har brytt sig att ta reda på fakta. En matnyttig sida (likt ekonomifakta.se) är politikfakta.se

Här finns fullständiga tabeller, koefficienter för ekonomisk utveckling och konstateranden om det överhuvud taget lönar sig att arbeta i ett land som Sverige. Medelinkomsten i Sverige var c:a 295.000 kr (innan skatt) år 2011. Det motsvarar en medelinkomst på 24.500 kr/månaden före skatt. Med tanke på att skattesatsen för de allra flesta är minst 30 procent så fordras det ingen vinnarskalle för att fatta att det svenska folket knappast är några rika knösar.


Lite mer (för de avundsjuka) fokuserat på hur mycket som skiljer den allra, allra rikaste mot den allra, allra fattigaste kan man få om man tittar på medianinkomsten. Här ligger inkomsterna lägre än för medelinkomsten: c:a 270.000 kr/år. Varför? Jo, man har helt enkelt karvat bort ytterligheterna både uppåt och nedåt. Varken Wallenberg eller den hemlösa finns med då deras respektive inkomster sticker ut från massan. Den vanligaste bilden av en normalkurva  kännetecknas av att "kullen" ligger i mitten för att sedan smälta ner på båda sidorna. Alla kan se att i Sverige finns "kullen" snett placerad långt fram mot y-axeln. Det betyder att de med de genomsnittliga och låga inkomsterna är så många, många fler än de med höga.


Faktiskt är det så att de  med en årsinkomst på en miljon och över, endast består av 54.000 personer, 0,7 procent av befolkningen. Å andra sidan betalar de in 7 procent av hela skattekakan. Sverige är det land som har högst marginalskatter i världen. Med andra ord så är det definitivt svårast att bli rik i Sverige jämfört med alla andra västländer.
Systemet är uppbyggt så att det helt enkelt inte lönar sig att utbilda sig och på detta sätt få en högre inkomst. Det har förstärkts av facket som har levt i ett osunt förhållande med makten.

Det spelar egentligen ingen roll om du har fem års universitetsutbildning eller har gått fordonslinjen på gymnasieskolan. Vi tjänar ungefär lika mycket ändå. Bloggaren tycker inte det är rättvisa att en skoltrött och finnig 17-åring ska tjäna ungefär lika mycket som en nyutexaminerad sjuksköterska.

Vi får ju allt som oftast höra att Sverige är ett rikt land och att vi har råd att framför allt ställa upp för de 100.000 "nyanlända svenskar" som vill in till landet där det regnar mjölk och honung.

Faktum är att det faktiskt stämmer. Eftersom de "nyanlända svenskarna" förses med socialbidrag efter PUT så slipper de betala de drygt 30 procent i skatt som vi i den bidragande sektorn måste offra varje månad. Vår uppoffran förser de nyanlända med lika mycket pengar, ibland högre inkomster än vad vi själva kan plocka ut. I alla fall om man som svensk lever ensamstående.

Den påstådda barnfattigdomen revs som ett korthus av Janne Josefsson. Visserligen finns det många barnfamiljer med små resurser, men det går inte att jämställa dem med de "riktigt" fattiga.

Men, det finns en ökande fattigdom i Sverige. I Uppsala uppskattas de hemlösa till ett par hundra. Frälsningsarméns härbärge är ständigt överbelagt. På gatorna (och då menar jag inte de romska tiggarna med sina muggar) kan man se fler och fler fullständigt utflippade människor. De lever på att plocka burkar och i bästa fall sälja Situation Stockholm. Men det är förfärande många som bara går runt och slänger med huvudet och pratar med sig själv och någon osynlig kompanjon.

Det finns också några helgjutna bagladies som drar på rullande matkassar. Förra sommaren mötte jag en gammal bekant som helt hade spårat ur. Hon levde från hand ur mun och kånkade på en gigantisk sportbag med alla sina kvarvarande tillhörigheter i. Jag gav henne mitt telefonnummer och bad henne ringa på kvällen när jag skulle vara hemma. Jag trodde i min enfald att hon skulle nappa på mitt erbjudande att bo hos mig ett tag. Men telefonen förblev tyst. Hon hade antingen tappat lappen med numret eller också hade hon helt enkelt glömt det hela.

Att människor går på gatorna helt urspårade är ett resultat av den utplånade psykvården. Det är som i USA där man kunde se exakt samma situation. Men Sverige är ju Välfärdsstaten? Det blir alltmer uppenbart att de s k "satsningar" som görs enbart är förbättringar för medelklassen. Sedan har vi då den vanvettiga invandringen som lätt sväljer bortåt 100 miljarder (enligt nationalekonom Jan Ekberg). Denna summa räcker inte långt för att täcka allt annat som existerar i flyktinginvandringens spår.

Det nya Psykiatrins Hus, Uppsala, kostade skattebetalarna 1 miljard kr. Men huset är ett skräckfyllt självmordsbejakande komplex där en arkitekt har fått allt för mycket pengar och handlingsutrymme för att det skulle vara nyttigt
Nu nås vi av rapporter om att Huset är för litet! Inte volymmässigt, tvärtom. Men salarna är ämnade som enkelrum och det har blivit uppenbart att platserna inte räcker utan enkelrummen är nu tvåmansrum med den konsekvensen att salarna är för små!

Som om detta inte vore nog planerar sjukhusledningen ytterligare flermiljardprojekt på ansiktslyftningar av de slitna 70-talshusen. Dessutom blir det nya avdelningar där man planerar för enkelrum. Att tänka på är att sjukhuset ständigt är överbelagt till bristningsgränsen och att 300 av personalen måste gå eftersom Landstinget måste spara! Hur ekvationen går ihop? Jo, sjukhuset är statligt, men personalstyrkan Landstingsanställd. Så staten satsar på huskroppar medan Landstinget prioriterar ner antal människokroppar på sjukhuset.

Psykvården fortsätter att slå ifrån sig nya patienter. Plus då gamla patienter som man lämpat ut på gatorna när "reformer" genomförs. Bloggaren har själv suttit och varit tvungen att neka patienter tider som de uppenbarligen skulle behöva, men att tid, plats och pengar har hamnat någon annanstans.

Det var någon sosse som inte ville se några soppkök på gatorna. De gav lätt en uppfattning om att det finns mindre bemedlade och hemlösa människor i Sverige. Eftersom en sosse inte kan erkänna att Välfärdsstaten har misslyckats så lär nog tongångarna bli ännu mer högtravande om Sveriges överlägsenhet gentemot den onda omvärlden.



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

A-barn, B-barn och C-barn

Språket som klassmarkör

IS, OS, Co2 och JÖK