Kladdiga politikerfingar har förstört skolan
Den svenska skolan. Snart lika världsberömd som "hen" och rasistiska glassar. De som kommer från andra europeiska länder med ungefärlig samma blandning av elevers bakgrund, får en chock när de kommer i kontakt med den svenska skolan. Merit Wager, känd bloggare och gammal flyktingombudsman, skriver på DN om den finska skolan och vad Sverige har att lära sig av denna:
"I Sverige vill man ha världens bästa skola. I Finland har man inte den ambitionen; där vill man i stället ha en bra skola i hela landet för alla barn.” Som exempel på det som brukar kallas ”det finska skolundret”, framhöll han att man i Finland har en längre, mer krävande lärarutbildning, att lärarna är suveräna i klassrummen och att skolan aldrig diskuteras i valrörelser eller i andra politiska sammanhang; den är inte alls politiskt kontroversiell.", menar Pasti Sanlberg, chef för Centret för internatioll mobilitet.
Så varför är då den svenska skolan politisk ? För varje ny regering vid makten görs ändringar i skolans läroplaner och arbetssätt. Den politiskt styrda svenska skolan blir en experimentverksamhet för okunniga men storvulna politiker. Men, inte vilka politiker som helst, utan kommunpolitiker. Flådumma och inkomptenta pösmunkar har alltså den viktiga uppgiften att styra upp skolan, dessutom i bästa DDR-stil.
Den politiserade svenska skolan går att spåra tillbaka till trollpacket Alva och Gunnar Myrdahl. Åtminstone idémässigt. Deras ursprungsidéer om familjeplanering, förskola (institution) samt snacket om patriarkala strukturer, känns igen från dagens vansinneskultur. I Myrdals tappning menade man att det var "Kris i befolkningsfrågan". Barnafödande måste prioriteras och uppmuntras och en hel kavalkad av bidrag föreslogs men att skatterna kom att bli avgörande för att fler jobbade, helst båda föräldrarna. Så hela denna omöjliga ekvation med bidrag för att kunna överleva och jobba livet ur sig för att man ska kunna betala skatt in till bidragssystemet, föddes. Jobb och höga skatter prioriterades, medan familjen helst skulle nedmonteras eftersom den hade en konserverande effekt på människors sinnen. På detta sätt slogs många flugor ihop. Splittringen av familjen så att barnen kunde växa upp på institution, var ett smart sätt att implementera den socialistiska idéläran hos barnen redan från koltåldern
Det är här den svenska modellen som Välfärdsstaten har byggt in i ett självrullande system. Från själva skapelsen praktiseras rashygieniska principer eftersom välfärdsbygget måste byggas av någorlunda intelligenta och "rasligt homogena" människor. Så helt godtyckligt avgjorde man vilka som var undermåliga och imbecilla så dessa människor steriliserades. Som imbecilla räknades många handikappade, sjuka, zigenare, s k blandras och barnlösa. Ända in på 60-talet gjordes sådana steriliseringar. Något som Sverige nu försöker tvätta bort, fastän det går inget vidare. En gång rashygien, alltid drömmar om rashygien. Märkligt kanske, med dagens mångkultursiver. Men denna har en funktion ungefär som en kuliss. Blonda blåögda svenskar föder bara nya blonda blåögda svenskar. Nu som då. Etniskt blandade förhållanden existerar; till 5 procent. Olikhet var, är och förblir något suspekt. Därför bär man tröjor med texten "Vi gillar olika". Så ingen ska tro något annat, fult. Men tänker man efter lite mer, så är den typ av jämlikhet som Sverige står för, "likhet" snarare än likaberättigande och lika förutsättningar.
Men skolan var det. Det förhärskande likhetsidealet har i skolan förvandlats till den s k enhetsskolan. D v s bort från diversitet och fria val baserade på vilka förutsättningar eleven har. Även ett barn som är ovanligt begåvat får se sig nertrampat till lämplig nivå för att enhetsskolan ska fungera som enhetsskola.
Det motsatta, att plocka upp en lågpresterande elev, är inte lika lätt. Det innebär att ribban successivt måste sänkas för att passa alla lika mycket när det egentligen inte passar någon. Det politikerna har åstadkommit med skolan borde vara belagt med dödsstraff.
Det viktigaste med skolan är från 70-talet, en inriktning mot friheten att välja och för en skola fullspäckad med sociala fostringsverktyg. Precis som paret Myrdal ville så har skola och förskola nu axlat föräldrarnas roll. Föräldrarna själva vill inte bli störda i sitt självförverkligande och Sverige av idag är en mycket underlig blandning av egoism, individualism, andlig fattigdom, tvång och ofrihet.
Att som barn tvingas in i detta ekorrhjul till system skapar ofta stressymptom och i tonåren ångest och depression. Antalet tjejer som skär sig har aldrig varit så stort, köerna till BUP aldrig så långa.
"I Sverige vill man ha världens bästa skola. I Finland har man inte den ambitionen; där vill man i stället ha en bra skola i hela landet för alla barn.” Som exempel på det som brukar kallas ”det finska skolundret”, framhöll han att man i Finland har en längre, mer krävande lärarutbildning, att lärarna är suveräna i klassrummen och att skolan aldrig diskuteras i valrörelser eller i andra politiska sammanhang; den är inte alls politiskt kontroversiell.", menar Pasti Sanlberg, chef för Centret för internatioll mobilitet.
Så varför är då den svenska skolan politisk ? För varje ny regering vid makten görs ändringar i skolans läroplaner och arbetssätt. Den politiskt styrda svenska skolan blir en experimentverksamhet för okunniga men storvulna politiker. Men, inte vilka politiker som helst, utan kommunpolitiker. Flådumma och inkomptenta pösmunkar har alltså den viktiga uppgiften att styra upp skolan, dessutom i bästa DDR-stil.
Den politiserade svenska skolan går att spåra tillbaka till trollpacket Alva och Gunnar Myrdahl. Åtminstone idémässigt. Deras ursprungsidéer om familjeplanering, förskola (institution) samt snacket om patriarkala strukturer, känns igen från dagens vansinneskultur. I Myrdals tappning menade man att det var "Kris i befolkningsfrågan". Barnafödande måste prioriteras och uppmuntras och en hel kavalkad av bidrag föreslogs men att skatterna kom att bli avgörande för att fler jobbade, helst båda föräldrarna. Så hela denna omöjliga ekvation med bidrag för att kunna överleva och jobba livet ur sig för att man ska kunna betala skatt in till bidragssystemet, föddes. Jobb och höga skatter prioriterades, medan familjen helst skulle nedmonteras eftersom den hade en konserverande effekt på människors sinnen. På detta sätt slogs många flugor ihop. Splittringen av familjen så att barnen kunde växa upp på institution, var ett smart sätt att implementera den socialistiska idéläran hos barnen redan från koltåldern
Det är här den svenska modellen som Välfärdsstaten har byggt in i ett självrullande system. Från själva skapelsen praktiseras rashygieniska principer eftersom välfärdsbygget måste byggas av någorlunda intelligenta och "rasligt homogena" människor. Så helt godtyckligt avgjorde man vilka som var undermåliga och imbecilla så dessa människor steriliserades. Som imbecilla räknades många handikappade, sjuka, zigenare, s k blandras och barnlösa. Ända in på 60-talet gjordes sådana steriliseringar. Något som Sverige nu försöker tvätta bort, fastän det går inget vidare. En gång rashygien, alltid drömmar om rashygien. Märkligt kanske, med dagens mångkultursiver. Men denna har en funktion ungefär som en kuliss. Blonda blåögda svenskar föder bara nya blonda blåögda svenskar. Nu som då. Etniskt blandade förhållanden existerar; till 5 procent. Olikhet var, är och förblir något suspekt. Därför bär man tröjor med texten "Vi gillar olika". Så ingen ska tro något annat, fult. Men tänker man efter lite mer, så är den typ av jämlikhet som Sverige står för, "likhet" snarare än likaberättigande och lika förutsättningar.
Men skolan var det. Det förhärskande likhetsidealet har i skolan förvandlats till den s k enhetsskolan. D v s bort från diversitet och fria val baserade på vilka förutsättningar eleven har. Även ett barn som är ovanligt begåvat får se sig nertrampat till lämplig nivå för att enhetsskolan ska fungera som enhetsskola.
Det motsatta, att plocka upp en lågpresterande elev, är inte lika lätt. Det innebär att ribban successivt måste sänkas för att passa alla lika mycket när det egentligen inte passar någon. Det politikerna har åstadkommit med skolan borde vara belagt med dödsstraff.
Det viktigaste med skolan är från 70-talet, en inriktning mot friheten att välja och för en skola fullspäckad med sociala fostringsverktyg. Precis som paret Myrdal ville så har skola och förskola nu axlat föräldrarnas roll. Föräldrarna själva vill inte bli störda i sitt självförverkligande och Sverige av idag är en mycket underlig blandning av egoism, individualism, andlig fattigdom, tvång och ofrihet.
Att som barn tvingas in i detta ekorrhjul till system skapar ofta stressymptom och i tonåren ångest och depression. Antalet tjejer som skär sig har aldrig varit så stort, köerna till BUP aldrig så långa.
Kommentarer