Det humanistiska perspektivet
Bloggaren har haft anledning att diskutera Abraham Maslows behovstrappa den senaste tiden. Lite kontroverser har uppstått därför att jag har en annan syn på denna berömda trappa, som i senare versioner snarare har avbildats som en pyramid.
Mest spridd är denna version av Maslows behovspyramid:
För att göra en lång historia kort, men är det inte något fundamentalt fel med ovanstående bild? Just det, den är felvänd. Denna modell är den reviderade versionen av Maslow's ursprungliga behovsuppdelning.
"Maslow's original Hierarchy of Needs model was developed between 1943-1954, and first widely published in Motivation and Personality in 1954. At this time the Hierarchy of Needs model comprised five needs. This original version remains for most people the definitive Hierarchy of Needs."
1. Biological and Physiological needs - air, food, drink, shelter, warmth, sex, sleep, etc.
2. Safety needs - protection from elements, security, order, law, limits, stability, etc.
3. Belongingness and Love needs - work group, family, affection, relationships, etc.
4. Esteem needs - self-esteem, achievement, mastery, independence, status, dominance, prestige, managerial responsibility, etc.
5. Self-Actualization needs - realising personal potential, self-fulfillment, seeking personal growth and peak experiences.
Maslow var en representant för humanistisk psykologi (är inte all psykologi humanistisk?) och hade sällskap av Erich Fromm, Carl Rogers, Sören Kirkegaard bl a.
Humanistiska filosofer och motivationsinriktade psykologer har mycket gemensamt med den politisk/filosofiska liberalismen. Allt utgår från individens egen begreppsvärld och då inklusive sinnesintryck och upplevelser av världen. Eftersom varje individ bär på sin egen verklighet så är också denne ansvarig för sin upplevelse av den och hur detta rent praktiskt manifesteras.
De som arbetar ur det humanistiska perspektivet lär, coachar, individen att hantera sin verklighet. 'Coping' brukar det kallas inom behavourismen. Det handlar egentligen inte om att göra människor "friska" utan att göra människor herre över sina liv.
Den definitivt viktigaste, enligt mig, humanisten är Aaron Antonovsky[1] (1923-1994) en israel som forskade på hur kvinnor av olika ursprung bibehöll hälsan upp i hög ålder. De som förblev friska var judinnor som hade överlevt koncentrationslägren på 30-talet!
Antonovsky frågade sig då om relationen frisk-sjuk ligger på en glidande skala och att det finns viktiga komponenter som är mer hälsobringande än andra. Han myntade då begreppet KASAM, Känslan av sammanhang.
För att människan ska få känslan av sammanhang i livet hon lever måste det hon sysslar med vara begripligt, omgivningen hanterbar och det man sysslar mest med i livet vara meningsfullt. Eller krångligare uttryckt:
"Begreppet KASAM omfattar tre delkomponenter. En grundläggande upplevelse av att det som sker i och utanför individen är förutsägbara, begripliga och strukturerade (begriplighet) och att de resurser dessa skeenden kräver finns tillgängliga (hanterbarhet) samt att livets utmaningar är värda att investera sitt engagemang i (meningsfullhet)."
KASAM kan också testas, här t ex. Det har dock bloggaren aldrig gjort, sådana tester är fullständigt meningslösa.
Humanistisk psykologi och filosofi är att sätta fokus på Individen, just den här individen som sitter i stolen framför mig just nu. Individen kan inte jämföras med andra individer utan att avvikelser ständigt dyker upp som åsidosätter något annat.
Att betrakta individen som en flockvarelse är naturligtvis riktigt. Men i en flock måste individen alltid ge upp stora delar av sig själv för att kunna fungera. Detta är mänsklighetens största dilemma. Att vara den suveräna och unika individen men utan tillhörighet i en grupp, medför oundvikligen ensamhet och att KASAM sjunker. Men bristen på individualism och frihet ger också ett lågt KASAM.
När man tänker på de judiska kvinnorna som hängde sig kvar vid livet trots lägsta möjliga odds, så måste man lägga till ännu en komponent till att uppnå en hög KASAM: Envishet, vidmakthållande; att aldrig någonsin ge upp. Att aldrig ge upp ger en individ en känsla av odödlighet. Och har man i sitt liv upplevt det värsta som går att uppleva utan att mista livet, så lever man säkerligen både friskare och längre.
Att som Maslow placera självförverkligande som det högsta målet är inte att utgå från det största behovet. Det är där behovstrappan rasar samman. Självförverkligande är inte ett behov, det är något önskvärt. De flesta människor i världen har inte en tanke på något självförverkligande. Överlevnad är det behov som är överordnat allt annat.
Men när Antonovsky talar om det största behovet, överlevnad, så inkluderar det KASAM, Känsla av sammanhang. Hur mycket man än "satsar på sig själv" och får sina andliga behov tillgodosedda, så kanske det inte räcker för meningsfullhet i tillvaron.
Mest spridd är denna version av Maslows behovspyramid:
För att göra en lång historia kort, men är det inte något fundamentalt fel med ovanstående bild? Just det, den är felvänd. Denna modell är den reviderade versionen av Maslow's ursprungliga behovsuppdelning.
"Maslow's original Hierarchy of Needs model was developed between 1943-1954, and first widely published in Motivation and Personality in 1954. At this time the Hierarchy of Needs model comprised five needs. This original version remains for most people the definitive Hierarchy of Needs."
1. Biological and Physiological needs - air, food, drink, shelter, warmth, sex, sleep, etc.
2. Safety needs - protection from elements, security, order, law, limits, stability, etc.
3. Belongingness and Love needs - work group, family, affection, relationships, etc.
4. Esteem needs - self-esteem, achievement, mastery, independence, status, dominance, prestige, managerial responsibility, etc.
5. Self-Actualization needs - realising personal potential, self-fulfillment, seeking personal growth and peak experiences.
Maslow var en representant för humanistisk psykologi (är inte all psykologi humanistisk?) och hade sällskap av Erich Fromm, Carl Rogers, Sören Kirkegaard bl a.
Humanistiska filosofer och motivationsinriktade psykologer har mycket gemensamt med den politisk/filosofiska liberalismen. Allt utgår från individens egen begreppsvärld och då inklusive sinnesintryck och upplevelser av världen. Eftersom varje individ bär på sin egen verklighet så är också denne ansvarig för sin upplevelse av den och hur detta rent praktiskt manifesteras.
De som arbetar ur det humanistiska perspektivet lär, coachar, individen att hantera sin verklighet. 'Coping' brukar det kallas inom behavourismen. Det handlar egentligen inte om att göra människor "friska" utan att göra människor herre över sina liv.
Den definitivt viktigaste, enligt mig, humanisten är Aaron Antonovsky[1] (1923-1994) en israel som forskade på hur kvinnor av olika ursprung bibehöll hälsan upp i hög ålder. De som förblev friska var judinnor som hade överlevt koncentrationslägren på 30-talet!
Antonovsky frågade sig då om relationen frisk-sjuk ligger på en glidande skala och att det finns viktiga komponenter som är mer hälsobringande än andra. Han myntade då begreppet KASAM, Känslan av sammanhang.
För att människan ska få känslan av sammanhang i livet hon lever måste det hon sysslar med vara begripligt, omgivningen hanterbar och det man sysslar mest med i livet vara meningsfullt. Eller krångligare uttryckt:
"Begreppet KASAM omfattar tre delkomponenter. En grundläggande upplevelse av att det som sker i och utanför individen är förutsägbara, begripliga och strukturerade (begriplighet) och att de resurser dessa skeenden kräver finns tillgängliga (hanterbarhet) samt att livets utmaningar är värda att investera sitt engagemang i (meningsfullhet)."
KASAM kan också testas, här t ex. Det har dock bloggaren aldrig gjort, sådana tester är fullständigt meningslösa.
Humanistisk psykologi och filosofi är att sätta fokus på Individen, just den här individen som sitter i stolen framför mig just nu. Individen kan inte jämföras med andra individer utan att avvikelser ständigt dyker upp som åsidosätter något annat.
Att betrakta individen som en flockvarelse är naturligtvis riktigt. Men i en flock måste individen alltid ge upp stora delar av sig själv för att kunna fungera. Detta är mänsklighetens största dilemma. Att vara den suveräna och unika individen men utan tillhörighet i en grupp, medför oundvikligen ensamhet och att KASAM sjunker. Men bristen på individualism och frihet ger också ett lågt KASAM.
När man tänker på de judiska kvinnorna som hängde sig kvar vid livet trots lägsta möjliga odds, så måste man lägga till ännu en komponent till att uppnå en hög KASAM: Envishet, vidmakthållande; att aldrig någonsin ge upp. Att aldrig ge upp ger en individ en känsla av odödlighet. Och har man i sitt liv upplevt det värsta som går att uppleva utan att mista livet, så lever man säkerligen både friskare och längre.
Att som Maslow placera självförverkligande som det högsta målet är inte att utgå från det största behovet. Det är där behovstrappan rasar samman. Självförverkligande är inte ett behov, det är något önskvärt. De flesta människor i världen har inte en tanke på något självförverkligande. Överlevnad är det behov som är överordnat allt annat.
Men när Antonovsky talar om det största behovet, överlevnad, så inkluderar det KASAM, Känsla av sammanhang. Hur mycket man än "satsar på sig själv" och får sina andliga behov tillgodosedda, så kanske det inte räcker för meningsfullhet i tillvaron.
Kommentarer