Den privilegierade lögnen

Bloggaren var i Stockholm häromkvällen, Södermalm närmare bestämt. Det är förunderligt vackert på Söder. Små snirklande gator med branta backar. Vid krönen av dessa ser man bort mot Södertörn åt ena hållet och Årstaviken åt det andra. Globen är upplyst i ett spöklikt blått sken och utgör en fyr i natten.

Då jag var lätt hungrig och passerade MacDonalds på Götgatan så beslöt jag att tugga i mig en cheezeburger. Efter denna näringsrika måltid så gick jag mot dörrarna. Då dök en kvinna upp med ett mycket bekant ansikte. Jag letade länge i mitt persongalleri och kunde till slut konstatera att det var Maria Sveland. Men då hade jag hunnit en bra bit bort och hade kort om tid, så Sveland fick passera utan att jag fick trakassera henne lite.

Men situationen var den att Sveland såg fullständigt förstörd ut, ungefär som om hon skulle genomlida cold turkey. Ja varför inte? Det kanske hon gjorde. För att stå ut med sig själv så skjuter hon kanske i sig en macka då och då. Det vore faktiskt inte speciellt konstigt. Att leva i en privilegierad lögn kan inte kännas helt bekvämt.

Mara Sveland bor på Södermalm, förmodligen i ett av sekelskifteshusen på en av de snirklande gatorna runt Hornstull eller Skanstull. Hon representerar den minoritet som tar mest utrymme i den samhälleliga debatten och är sålunda skyldig och medansvarig till att ett helt osannolikt klimat där minoriteten förtrycker majoriteten har växt fram som en cancersvulst i en övrigt frisk kropp.


Jag vet inte om Sveland tillhörde en av dem som tog på sig ett huckle för att visa sitt stöd för den kvinnofientliga religionen islam. De som är såväl feminister som ateister såg tydligen inget problem med att stödja förtryck i både kulturellt och religiöst hänseende. OK, det var väl en manifestation för att visa att kvinnor får klä sig som de behagar. Men varför då dra på sig ett huckle? Jag antar att dessa tokfeminister inte till vardags är klädda i huckle utan i exklusiva märkeskläder. Varför inte dra en lans för märkeskläder? Det skulle ha varit betydligt intressantare. Kvinnor ska ju få klä sig i vad de vill, så fram med Gucci, Sacks, Chanel, Versace och allt vad de heter, och gå i de privilegierades tåg. Trots allt så är de också en av de svenska minoriteterna


Att bo i en 10-miljonslägenhet på Södermalm och arbeta med att skriva krönikor och böcker om kvinnoförtryck och rasism lite då och då, är tydligen förutsättningen för att man ska få "kämpa": För kvinnor i genustappning, för folkuppfostran i den "rätta tron", för att likt giftormar släppa ner sina äspingar från trädet på den stora outbildade och trashiga skara som kallas för folket, krävs makt och inflytande.

För att vara "solidarisk" i den vänsterextremistiska genusversionen är inte detsamma som att vara solidarisk med alla de tjejer som lever under hedersförtryck under medeltidskulturer och inte heller med de handikappade och de äldre som snart får leva på vatten och bröd. De äldre är ju en samling gamla nationalistiska rasister som inte helt översvallande omfamnar det Nya Sverige med sin spännande variation av väskryckningar, rån och misshandlar just av äldre. Svelands Södermalm är säkerligen inte helt representativt för platser där de tusen våldtäkterna som begåtts i Stockholm bara under årets första 6 månaderna. Så då behöver inte Sveland & C:o heller solidarisera sig med alla dessa våldtäktsoffer.

Nej, solidariteten handlar främst om medsystrar som inte får göra karriär i företagsstyrelser och när samma medsystrar möter "gubbslem" som ifrågasätter den extremfeministiska doktrinen. Det var då De Grävande Journalisternas egna beundrarklubb "Gräv" som tre sådana "gubbslem" angrep just Sveland, enligt hennes själv. (Förlora debatten kan man ju också hävda). Hon var själv mest gramse på Janne Josefsson som hade kallat vissa feminister "fascister", hm. Hon hade en flera månaders lång rättsprocess i media efteråt. Långsynt eller långsint?

Det gamla talesättet "är ni inte med oss så är ni emot oss", som mest är ett utslag av en paranoid föreställningsvärld, är genomgående den tanke som genomsyrar såväl statsfeminismen som vänstern i övrigt. Därför alla de som inte helt tillbedjande bugar sig för dessa, utan har egna åsikter (vilka som helst) blir kallade för något med 'anti' framför. Allt 'anti' är förstås "vita, medelålders män" plus då degenererade och imbecilla sverigedemokrater. Allt som är 'mot' är 'anti' och de som är 'anti' är outbildade bonnarslen med begränsad tankeförmåga.

I mitt stilla sinne så undrar jag vem och vilka som egentligen är de föraktfulla, von Oben, fördomsfulla och hatande. Och när jag senare på natten knallar igenom de tomma gatorna på Söder för att hämta bilen, så ser jag upp på sekelskifteshusens fasader och önskar plötsligt att jag hade en burk färgspray med mig. Inte för att jag någonsin har klottrat, men nu kliar det i fingrarna.

Jag leker med tanken på vad det skulle stå, väljer mellan Utsugare, Hycklare, Förtryckare eller Förstörare.  Jag bestämmer mig för Hycklare och Förtryckare och Anti-demokratar.

För idag är alla anti-demokrater som inte ställer sig på "rätt sida". För dessa ska också yttrandefriheten begränsas av de som verkligen förtjänar epitetet anti-demokrater.

.

Kommentarer

Anonym sa…
Jag har ibland undrat varför en del svenskar måste ha ett sådant självhat och förakt till sitt land. Varför vill de utplåna den svenska historien och sin kultur genom massinvandring av människor som kommer från kvinnofientliga och primitiva kulturer.

Etablissemanget och kultureliten liknar några slags varelser från Alice i Underlandet och har inte svenskarnas bästa i sin tankevärld.

Svenskarna har blivit som slavar som skall arbeta och betala bidrag åt hela världens lyckosökare. Det konstiga är att svenska folket tillåter det.

Populära inlägg i den här bloggen

Vad är människosyn?

SD inbjudna till värmen?

En våldtäkt av många