Den mänskliga faktorn

Vad hände med den mänskliga faktorn? Städerskan som lyckades starta ett tåg som ställts in i vagnhallen, kraschade in i ett hus i Saltsjöbaden. Otroligt nog skadades ingen. Städerskan däremot fick allvarliga skador. Att hon hade lyckats att starta tåget berodde på att startnyckeln satt i låset på tåget.

Städerskan blev åtalad för allmänfarlig verksamhet, men fälldes aldrig. Allt berodde på dålig säkerhet resonerade domstolen. Städerskans ansvar hamnade i bakvattnet. Men den mänskliga faktorn nämndes aldrig med ett ord. Och det görs aldrig i dagens värld.

Den mänskliga faktorn innebär precis vad det låter som. Faktumet att vi är just människor gör oss ofullkomliga, att vi inte är perfekta. Vore vi perfekta så skulle världen bli en fridfull plats. Eller?

Den perfekta människan är troligen en kall, känslolös och beräknande predetor. Det är det faktum att vi har ett känsloliv och en fri vilja som gör oss ofullkomliga: Den mänskliga faktorn.



Bloggaren känner igen sig i den 20-åriga kvinnan som startade tåget, totalt utan konsekvensanalys. Jag stod själv för många oansvariga och farofyllda påhitt när jag var i 20-årsåldern. Bl a startade jag en sjukhustruck som skenade nedför kulverterna på Ackis. När jag fick panik hoppade jag av trucken som naturligtvis fortsatte alldeles på egen hand. Den studsade mellan väggarna och tog fart nedför en backe. En av de riktiga truckförarna lyckades hoppa upp och få stopp på eländet. Om jag fick sparken? Nej.

Min mänskliga faktor har lett till en del dåliga val och beslut. De har verkat bättre för stunden, men i slutänden har det visat sig vara bedrövelse.

Den mänskliga faktorn dyker upp som mest när vi människor är pressade och har för många krav hängande över oss. Vi blir oberäkneliga och oförutsägbara. Det är en livsfarlig kombination. Det är då arbetsplatsolyckor inträffar, det är då vi glömmer adventsljus brinnandes eftersom vi har så bråttom till jobbet. Men den mänskliga faktorn bär också på alla de positiva uttryck som bor inuti oss alla. Förmågan att vända något dåligt till något bra är människan expert på.

I Sverige av idag har den mänskliga faktorn helt försvunnit från det allmänna utrymmet. Ingen talar om den mänskliga faktorn när något går fel. Då är det bara fel. När Håkan Juholt inte hade kollat upp ordentligt vad som gäller vid samboende för att få ett bostadstillägg, så gick han under giljotinen.

När många, särskilt yngre människor, bränner in tatueringar, så är det ofta efter en blöt kväll. Sedan vaknar man med ett hakkors över bröstet. I USA åker man till Las Vegas och snabbgifter sig med någon man nyss har träffat.

Skulle vi ta mer hänsyn till den mänskliga faktorn så skulle inte samhället bli så polariserat. Alla skulle uppfatta de gråskalor som faktiskt finns i obegränsat antal. Sverige har idag blivit så polariserat att ingen längre accepterar förekomsten av att någon vare sig tycker olika, ser ut olika eller bara verkar annorlunda på vilket sätt som helst. Mobbing är bara förordet till vad som pågår i Sverige av idag. Använder man sig inte av de färdiguppställda bilderna och symbolerna, antingen positivt eller negativt, så är man automatiskt en suspekt person.

Men det finns sammanhang där den mänskliga faktorn kan leda till destruktiva och förödande effekter. Och det är på gruppnivå. Människor tenderar att överge sina ordinarie normer och värderingar i gruppsammanhang. Det finns  hårresande psykologiska experiment där deltagarna inte vet att de befinner sig i en undersökning.

Exempelvis Ron Jones, lärare vid Cubberly High School, Pali Alto, California. När eleverna studerade blocket WW2 och hur Nazi-Tyskland utvecklades till en förintelseindustri, så hade dessa liten förståelse för hur det tyska folket kunde följa en galen diktators sjuka drömmar om Det Tredje Riket.

Ron Jones gjorde då (1967) helt självständigt, utan översyn från skolledningen, en studie som gick ut på att skapa en fascistisk inställning hos sin klass. "Vi och dom"- det absolut första kriteriet för att kunna bedriva en sann hjärntvätt av en grupp. Jones' experiment (som han var tvungen att avsluta abrupt eftersom det utföll För bra!) kom att kallas The Third Wave och har inspirerat flera filmskapare. Om eleverna fortsatte att vara auktoritetstroende, lydiga och fientliga mot "de andra" förtäljer inte historien.

Att skapa en situation där en grupp intalas att vara under attack från en annan grupp, skapar gruppdynamiken och den sammansvetsade organisationen som bara har ett mål framför ögonen: Att utplåna, eller lite snällare, besegra den grupp som hotar överlevnaden.

Bloggaren deltog faktiskt själv i ett dyligt experiment och fast vi visste att det var ett experiment, så skapades ändå den typiska strukturen. Vi var omkring 70 studenter inlåsta på en våning med 6-8 rum där den enda instruktionen vi fick var: "Ni är en organisation. Var god börja!"

Experimentet pågick i tre dygn! Flera fick emellertid lämna det i förtid eftersom de bröt ihop. Bloggaren var inte en av dem. Nej, i själva verket var vi fyra kloka huvuden som bildade en anti-organisation. D v s vår organisationsplan var att sabotera organisationen och plocka ner alla "high brows" från scenen. Det lyckades bara alltför väl.

Vi blev sålunda den grupp som ställdes utanför, hatade av vissa, men bara rynkande ögonbryn hos andra. Men ändå, det var vi som ledde organisationen eftersom den helt och hållet handlade om oss. Till slut blev stämningen så hätsk att forskningsledarna såg sig manade att gå in och avbryta för en time-out.

När sedan vi samlades för en slags utvärdering var det helt uppenbart vilka som hade svalt hela betet och dessutom demonstrerade sitt enorma förakt för oss i förhållande till sin egen storhet. Vi satt i något slags centrum och jag minns ännu mina ord:

- Ja, jag är då inte den som behöver slå ner blicken nästa gång vi möts!.

Jag såg aldrig till dem igen.

Detta organisations-/social-/gruppsykologiska experiment satte fingret på något väldigt intressant. Vår anti-grupp  lockade fram det absolut sämsta, rent av fascistoida, ur en annan grupp, eftersom  vi blev ett hot mot deras överlevnad som grupp.

Så obehaglig kan alltså den mänskliga faktorn te sig i organisatorisk form. Men gruppens överlevnad är den starkaste drivkraften vi har. Utan gruppen kan vi inte klara oss.