Kärleksparet Sverige och DDR
Bloggaren häller på att dö. Av tandvärk. Det är två tänder som skär som knivar rakt upp i bihålorna, fullständigt outhärdligt. Har tagit tre TREO, det har bara dämpat värken en aning. Ringde till tandläkaren, en helt ny. Min gamla tandläkare blev svårt sjuk och slutade. Men kostnaden....
Jag vill bara dra ut de här två monstren. Detta skulle kosta mig 1.500 kr i en ask. Omedelbar betalning, ingen faktura. Jag har inte 1.500 kr nu efter köp av cykel och reparering av datorn. Så vad göra?
Snilleblixten kommer som ett skott. Jag köper en mörk sjal och sveper in hela håret och drar ner den över halva ansiktet. Går till tandläkaren och börjar orera i okänd rappakalja. Om då tandläkaren avbryter mig och vill ringa efter en tolk så säger jag bara: "Oh no, can speak Little English. Have no ID, were gone 8 months, no papers, no asym".
Förhoppningsvis tänker tandläkaren på all övertid som det här kan innebära, suckar och frågar vad problemet är. Sätter mig senare i stolen och han drar ut tänderna i ett nafs. "Price", frågar jag. "50 Crowns", säger läkaren.
Så fort det är ett medialt uppror i ett avvisningsärende så hänvisas det vilt till konventioner och mänskliga rättigheter. Man kan vända på det också. Är det verkligen en mänsklig rättighet att som illegal invandrare få kraftigt kostnadsreducerad vård i allmänhet och tandvård i synnerhet. Är det verkligen enligt konvention A och konvention B? Jag tror inte det. Jag kan faktiskt svära på det.
Jag har planer på att skriva till EU-domstolen. Men... det tar c:a fem år innan det behandlas. Tills dess har jag blivit tandlös. Jag föreställer mig gatubilden om tio år: Vaggandes irakier, somalier och afghanier med bländande vit garnityr möter mig på gatan. Och så då, mindre bemedlade svenskar med två-tre tänder kvar längst fram cyklar omkring och samlar tomburkar. Det gör de redan idag.
Det är svårt att se någon underliggande mening i det hela, förutom då Godhetsglorian. Men man har verkligen missat vad verklig godhet handlar om. Det är illa nog.
Fred, jämlikhet och frihet. Ord som är förbundna med Sverige liksom vår s k neutralitet. De blå dunsternas politik har varit framgångsrik. Orden ingår i ett mantra som har hypnotiserat svenskarna i många decennier. Allt ska omfattas av jämlikhet, broderskap, fred och rättvisa. Samtidigt har Sverige mer och mer börjat likna dess motsats.
DDR-Sverige. Från 1949-90 hade vi mer än bara broderskap mellan länderna. Enligt Birgitta Almgren, som noga har gått igenom Stasis arkiv så uppstår automatiskt frågan: Är inte Sverige av idag en ganska tydlig kopia av gamla DDR?
Svenska makthavare är världsberömda för att lägga sig platta och spela döda inför t ex Hitler, Honecker och Saddam Hussein (i ett gisslandrama). Döda och döda. Förbindelserna mellan diktatorerna var om inte intensiva så åtminstone oacceptabelt täta. Hur långt samarbetet mellan Hitler, Honecker och Sverige egentligen gick, lär vi aldrig få veta. Birgitta Almgren har gått igenom Stasi-arkiven och har tonvis med obehaglig information om Sveriges relation med DDR. Publicerar hon hela sitt arbete har regeringen Reinfeldt hotat henne med fängelse!!
Här skriver Barbro Eberman en recension av Birgitta Almgrens bok Inte bara Stasi.:
"Liksom på sin tid nazisterna gick den östtyska regimen systematiskt till väga för att infiltrera det svenska samhället. Lämpliga personer värvades och skickades till Sverige med uppdraget att missionera politiskt. Kulturen instrumentaliserades i propagandasyfte. Språk- och litteraturvetarna hade en nyckelroll i strategin att sprida ideologi under täckmantel av tysk kultur. Liksom naziregimens agenter stod även Stasis under ständig bevakning och kallades hem vid minsta misstanke om bristande lojalitet. DDR:s kulturcentrum, som grundades i Stockholm 1967, stod under Politbyråns kontroll och måste sända årliga arbetsrapporter till Östberlin. DDR:s ambassad i Stockholm fungerade som spioncentral...."
."...konstaterar Almgren: vi låter oss lätt förledas att blunda för obehagliga sanningar om ett system erbjuder oss fördelar, materiella eller ideella. Även språket har stor betydelse som maktinstrument, betonar hon. Positivt laddade begrepp som frihet, demokrati och fred är förföriska, liksom honnörsord som ära, plikt och heder, därför att de förespeglar ett högre mål."Jo, precis som Birgittta Almgren riskerar att skaka galler om hon bryter mot de sekretessbelagda namn som hon annars skulle avslöja. Vem har beslutat att namnen ska sekretessbeläggas? Hur fungerar detta ihop med offentlighetsprincipen?
"Diktatoriska regimer använder sig av dessa magiska ord för att måla upp strålande utopier om ett fredsälskande rättvist samhälle och skyla det brutala maktsystem som ligger bakom. Vi blir fångar i en retorik som förleder oss att förväxla vision och verklighet.
Liksom människor i alla diktaturer hade även DDR-befolkningen lärt sig den dubbla koden – utåt anpassning och tystnadstvång, i privata kretsar öppen kritik. Det förklarar varför många östtyskar efter murens fall med gott samvete hävdade att de varit motståndare till regimen: de hade ju verkligen kritiserat den, om än bakom lyckta dörrar.
Men i DDR fanns det också människor som vågade göra öppet motstånd och som betalade ett högt pris för sitt mod. Det är viktigt att vi ser alla som förföljts och fängslats och riskerat sitt liv för att genomdriva regimens fall"
Man känner ganska kalla kårar nerför ryggraden när man förstår att maktspråket i Sverige och bland kulturmarxisterna har sitt ursprung i DDR
Inför "godheten" må vi alla buga. Men orimligheterna måste vi tiga som muren om. Vi matas dagligen med Sveriges honnörsord: Mångfald, Mänskliga Rättigheter, Solidaritet och demokrati. Utan att de betyder ett enda milligram. För politiken är överordnad allt vi gör och allt vi säger. Ifrågasättanden om tillståndet i Sverige stämplas som "hat". Protester, demonstrationer och fackeltåg. De betyder absolut ingenting. Nada. Tycker inte alla människor som makten så slås de ner, brutalt men med silkesvantar.
Mjuk totalitarism brukar det kallas. Alla vet att utan mjukvara kan inte hårdvaran fungera.
Kommentarer