Invandring och arbetslöshet - en bra affär
En allt vanligare åsikt i världens mest extrema land, är att vi måste minska vår konsumtion. Denna villfarelse är hämtad från den gröna rörelsen och vänstern. De vill inte öka någon tillväxt, för tillväxt innebär risken att några tjänar mer pengar än någon annan. Som bekant har man en ganska unken syn på välstånd i allmänhet och rikedom i synnerhet.
Med en nolltillväxt går ekonomin i stå; men det gör också antalet jobb. Noll- eller minustillväxt innebär arbetslöhet och en allt tyngre belastning på trygghetssystemen. Vad gör man då som välmenande miljömuppe och socialist? Jo, höjer skatterna. Staten kommer därmed att hantera ekonomin.
Det kapitalistiska systemet å andra sidan, är också beroende av arbetslöshet. Detta för att hålla balansen i ekonomin där låga räntor ses som välgörande med tanke på att hjulen ska snurra med expanderande företag och att bankerna tjänar pengar på att låna ut detsamma.
Arbetslöshet är livsviktigt, men den får inte vara för hög och inte för låg. Det måste råda en balans mellan ett visst mått av arbetslöshet och räntor. För få arbetslösa innebär löneförhöjningar, ökad konsumtion och en stor utlåning.. Vad händer då? Ekonomin drabbas av inflation vilket är värre än något annat.
Men i Sverige använder man sig av en ytterst ovanlig modell för arbetslöshetsjämvikten verkar det som. Här importeras den. Det är nog så cyniskt, men nog verkar det så att vi, majoritetsbefolkningen, bör jobba heltid i så hög grad som möjligt. Vi är ju förhållandevis välutbildade så när nu outbildade, rent av analfabeter, strömmar in i landet, så råder det aldrig någon risk för att dessa ska hota några jobb.
De outbildade har emellertid en viktig uppgift: att vara arbestlösa. Därmed balanseras ekonomin på en optimal nivå. Analfabeterna som aldrig någonsin kommer i jobb är alltså en bra affär. Och det får ju väldigt bra betalt för detta.
Problemet nu är att vi har en alltför hög arbetslöshet och att kommunerna går på knäna under belastningen som den aldrig sinande ström av flyktingar som ska försörjas och ha bostäder, skapar. Allt färre med arbete ska försörja alltfler. När Anders Borg meddelar att "det går bra för Sverige", menar han bara att den rådande balansen mellan ränta och arbetslösa, är OK.
Fast vi befinner oss på ett sluttande plan, det vet Borg också. Att det behövs fler händer i den s k Välfärden löser man genom åtgärdsprogram där arbetslösa tvingas ut på praktik. Offentliga sektorn skulle kollapsa om det inte vore för de arbetslösa som jobbar gratis. Så även där gör de arbetslösa rätt för sig. Fast de i permanent arbetslöshet, t ex somalier, har inte förmåga (eller klädsel) för att fungera som balansakt., ens som gratisjobbare.
Något som Borg inte heller talar om är att kostnaderna för den offentliga sektorn växer med bortåt 75 miljarder per år. För tio år sedan låg kostnaden på 1.200.000.000 , en biljon och 200 miljarder. År 2011 var den uppe i 1.800.000.000; en biljon åttahundra miljarder (ekonomifakta). Systemet är så ofantligt stort att det växer av sig självt! Rena cancertumören.
Så att det pågår nedskärningar i den offentliga sektorn är alltså inte sant. Men det vi ser runt omkring oss med en försämrad vård och rumphuggna offentliga välfärdstjänster, beror på att vård och skola är lokalt styrda. Sedan är det naturligtvis så att det finns en post i de offentliga utgifterna som tillåts att öka år från år: Transfereringar plus pensioner. Posten "socialt skydd" sväljer hela 41 procent av den totala budgeten. Vården tilldelas 13 procent. 41 procent motsvarar 781 miljarder. Till bidrag. Medans sjukvården får nöja sig med 234 miljarder..
Landstingen i varje län gör så sina egna prioriteringar. Resultatet är det vi ser idag. Landsting som brottas med störst ekonomiska underskott, leder till vård som inte längre är patientsäker. Exempel är landstingen nere i Skåne. I Malmö finns inte längre någon kontroll, vården störtar ner mot avgrunden.
.png)
Det korkskallar som Anders Borg inte kan förstå är att ett lands välstånd är mer än bara balans i ekonomin. På det sätt man åstadkommer detta, offras människor som om vi vore potatissäckar. När vi har en regering som inte tar någon som helst notis eller hänsyn om sina väljare, förtärs och slits samhället sönder. Denna fragmentering är precis vad sådana som socialister och feminister har önskat i 40 år. När man skulle "krossa kärnfamiljen" så ville man tydligen slita människor ifrån varandra och isolera oss som oskyddade satelliter. De lyckades.
Jag hörde just på radion att spökena på Gröna Lunds Spökhus har börjat bli misshandlade. I fortsättningen kommer man att stå skyddade bakom galler. Tja, lite extra tivolinöje kan man tänka sig.
Med en nolltillväxt går ekonomin i stå; men det gör också antalet jobb. Noll- eller minustillväxt innebär arbetslöhet och en allt tyngre belastning på trygghetssystemen. Vad gör man då som välmenande miljömuppe och socialist? Jo, höjer skatterna. Staten kommer därmed att hantera ekonomin.
Det kapitalistiska systemet å andra sidan, är också beroende av arbetslöshet. Detta för att hålla balansen i ekonomin där låga räntor ses som välgörande med tanke på att hjulen ska snurra med expanderande företag och att bankerna tjänar pengar på att låna ut detsamma.
Arbetslöshet är livsviktigt, men den får inte vara för hög och inte för låg. Det måste råda en balans mellan ett visst mått av arbetslöshet och räntor. För få arbetslösa innebär löneförhöjningar, ökad konsumtion och en stor utlåning.. Vad händer då? Ekonomin drabbas av inflation vilket är värre än något annat.
Men i Sverige använder man sig av en ytterst ovanlig modell för arbetslöshetsjämvikten verkar det som. Här importeras den. Det är nog så cyniskt, men nog verkar det så att vi, majoritetsbefolkningen, bör jobba heltid i så hög grad som möjligt. Vi är ju förhållandevis välutbildade så när nu outbildade, rent av analfabeter, strömmar in i landet, så råder det aldrig någon risk för att dessa ska hota några jobb.
De outbildade har emellertid en viktig uppgift: att vara arbestlösa. Därmed balanseras ekonomin på en optimal nivå. Analfabeterna som aldrig någonsin kommer i jobb är alltså en bra affär. Och det får ju väldigt bra betalt för detta.
Problemet nu är att vi har en alltför hög arbetslöshet och att kommunerna går på knäna under belastningen som den aldrig sinande ström av flyktingar som ska försörjas och ha bostäder, skapar. Allt färre med arbete ska försörja alltfler. När Anders Borg meddelar att "det går bra för Sverige", menar han bara att den rådande balansen mellan ränta och arbetslösa, är OK.
Fast vi befinner oss på ett sluttande plan, det vet Borg också. Att det behövs fler händer i den s k Välfärden löser man genom åtgärdsprogram där arbetslösa tvingas ut på praktik. Offentliga sektorn skulle kollapsa om det inte vore för de arbetslösa som jobbar gratis. Så även där gör de arbetslösa rätt för sig. Fast de i permanent arbetslöshet, t ex somalier, har inte förmåga (eller klädsel) för att fungera som balansakt., ens som gratisjobbare.
Något som Borg inte heller talar om är att kostnaderna för den offentliga sektorn växer med bortåt 75 miljarder per år. För tio år sedan låg kostnaden på 1.200.000.000 , en biljon och 200 miljarder. År 2011 var den uppe i 1.800.000.000; en biljon åttahundra miljarder (ekonomifakta). Systemet är så ofantligt stort att det växer av sig självt! Rena cancertumören.
Så att det pågår nedskärningar i den offentliga sektorn är alltså inte sant. Men det vi ser runt omkring oss med en försämrad vård och rumphuggna offentliga välfärdstjänster, beror på att vård och skola är lokalt styrda. Sedan är det naturligtvis så att det finns en post i de offentliga utgifterna som tillåts att öka år från år: Transfereringar plus pensioner. Posten "socialt skydd" sväljer hela 41 procent av den totala budgeten. Vården tilldelas 13 procent. 41 procent motsvarar 781 miljarder. Till bidrag. Medans sjukvården får nöja sig med 234 miljarder..
Landstingen i varje län gör så sina egna prioriteringar. Resultatet är det vi ser idag. Landsting som brottas med störst ekonomiska underskott, leder till vård som inte längre är patientsäker. Exempel är landstingen nere i Skåne. I Malmö finns inte längre någon kontroll, vården störtar ner mot avgrunden.
.png)
Det korkskallar som Anders Borg inte kan förstå är att ett lands välstånd är mer än bara balans i ekonomin. På det sätt man åstadkommer detta, offras människor som om vi vore potatissäckar. När vi har en regering som inte tar någon som helst notis eller hänsyn om sina väljare, förtärs och slits samhället sönder. Denna fragmentering är precis vad sådana som socialister och feminister har önskat i 40 år. När man skulle "krossa kärnfamiljen" så ville man tydligen slita människor ifrån varandra och isolera oss som oskyddade satelliter. De lyckades.Jag hörde just på radion att spökena på Gröna Lunds Spökhus har börjat bli misshandlade. I fortsättningen kommer man att stå skyddade bakom galler. Tja, lite extra tivolinöje kan man tänka sig.
Kommentarer