Den långsamma legitimeringen av våld ger en lukt av död

Bo Rothstein, som vanligt en professor man puffar fram, här i statsvetenskap, skrev häromdagen en artikel i Expressen: Nobbade män är en tickande bomb.

Lågstatusmän är de som har en undermålig utbildning (eller ingen alls) och går arbetslösa år efter år. Anledningen till arbetslösheten berör inte Rothstein. Det finns jobb: Bära ut tidningar? Jobba på ICA? Grilla hamburgare på Burger King?

Så de är arbetslösa och i Rothsteins värld har man då låg status. Här kommer så det definitiva yxhugget: Kvinnor ratar lågstatusmän. Numera ser kvinnor till att skaffa sig en vettig utbildning (?) och blir då kräsnare i sitt val av partner. Sant? Nja, ser nog humor och praktisk problemslösningsförmåga som attraktiva egenskaper. Dessutom behöver inte någon med en mindre "fin" utbildning vara dum. Self-made men som Ingvar Kamprad hade ingen utbildning när han startade från noll genom att sälja lite nyttoprylar till grannskapet.

Det handlar om attityd. Har man en negativ attityd och bara väntar på att andra ska skaffa, fixa och kratta grusgången för en; ja då blir man en loser i största allmänhet.

Rothstein menar att dessa frustrerade, unga män blir dubbelratade och har då lätt att ta till nävarna.

"Hur blir ett samhälle med en stor grupp unga män som inte lyckas hitta någon stadigvarande kvinnlig partner, som inte kommer att leva med barn och som inte kommer att ha en fast position på arbetsmarknaden? "

"Vi vet också att unga män är betydligt mera vålds- och brottsbenägna än unga kvinnor och att socialt destruktivt beteende ofta har sin bakgrund i olika former av frustration som följer av att vara ensamstående och ha låg social status".

Har man inte lärt sig någonting? Denna "tycksyndom-attityd" har aldrig hjälpt någon. Den liberalisering av straffet genom att kalla straff för vård har ökat brottsligheten dubbelfalt sedan 70-talet. Att stryka våldsmän medhårs, oavsett hur frustrerade de är, innebär egentligen att man ger våldet en legitimitet. Våldet rättfärdigas som något naturligt beroende på dessa "lågstatusmäns" otur att inte få en god utbildning. Med betoning på få.

Under 80 och 90-talet kunde man skymta en ljusning när det gäller offerförklarandet. Begår man en våldshandling så gör man. Den som utsätts för våldet får inte mindre ont bara för att "det är synd om" förövaren.

Så går naturligtvis Rothstein som katten runt gröten runt det faktum att de män han beskriver är invandrarungdomar som roar sig med att tutta på allt i sin närhet, råna, misshandla ..... För att inte glömma alla tjejer som får sina liv förstörda genom råa våldtäkter.

De är dessa "män" Rothstein sitter och snyftar över. Vi, samhället kastar ut dem, så de förvandlas till orcher. Det är Vi som ska straffas. Beleive me, det gör vi.

När man tänker på att allt fler PK:iter även liberaliserar islamism, så ser en konspiratoriskt lagd person ett mönster. A. Frustrerade unga män som inte får ligga måste ta ut sin ångest i form av utagerande (våld) när helst den dyker upp. B. Eftersom dessa hägrar och törstar efter ett högre mål i tillvaron så ansluter man sig till Jihad där man både får agera ut sin frustration genom våld och arbeta för att förändra det samhälle som man föraktar.

Ingen dålig mix. Rothstein. Peter Weiderud, nu ordförande för Socialdemokrater för tro och solidaritet (f d kristna Broderskapsrörelsen) har verkligen rört på sig under senare år. Först beskriver han islamismen så här på Newsmill 2012:

"Islamismen har i grunden mycket gemensamt med den europeiska kristdemokratiska traditionen. Utifrån värderingar i den egna religionen och kulturtraditionen söker man forma ett politiskt ansvarstagande i sitt samhälle. "

Sedan mumlar han på om demokrati och mänskliga rättigheter; vet man idag egentligen vad dessa handlar om?

Sedan utmärkte sig Weiderud när han tog strid för Omar Mustafa i skandalen i våras. På DN skrev han en riktig hyllningsartikel till Mustafa.

"Men Omar företräder också en väljargrupp som i dag är trognare socialdemokratin än LO:s medlemmar. 75 procent av Sveriges muslimer röstar på Socialdemokraterna. Och om vi inte vill se muslimer enbart som röstboskap, så måste vi också ta vara på de kloka, progressiva och engagerade ledare vi har.
Det hade varit en tuff uppgift att vara ledare både i Islamiska förbundet och i det Socialdemokratiska arbetarepartiet. Men det hade varit möjligt om Omar bedömts med samma mått som vi andra, vi som har nordiskt utseende, kristen bakgrund och mer klassisk folkrörelsebakgrund."

Islamism en folkrörelse? Då har vi många andra spännande "folkrörelser" som säkert också vill sitta i de fina salarna. Sossarna kan garantera sig evigt regeringsinnehav om några år med sitt "röstboskap". Så låt oss ta med dem redan nu, islamister eller inte, de är trots allt välfärdsentusiaster.

Med välfärdsstaten har vi grävt vår egen grav. Förutom att plundra oss ekonomiskt in på bara skinnet så är resurserna ändå inte absoluta och oändliga. Vad har vi egentligen kvar när samhällets nav har börjat rosta sönder och trycket ovanför kommer att spränga det i bitar? 75 procent välfärdsentusiaster är 80 procent för många.

De frustrerade unga männen som inte vill grilla hamburgare på Burger King kommer desto värre att dela sin lågstatus-status med så många, många fler.

_________________________________________________________________________

Under strecket:

En superhjältinna i burka gör snart entré i Pakistansk TV. Hon är läraren som ska kämpa mot talibanerna för tjejers rättigheter att gå i skolan. Serien har naturligtvis tagit sitt avstamp i talibanernas skott mot Malala Yousafzais huvud. Hon överlevde mot alla odds och har nu hållit tal till FN:s generalförsamling.