Ondskan tar aldrig semester

Sommaren är det bästa vi har. Det är då vi blommar upp efter den lång, långa vintern med varannan dag iskallt med spikar till snö och varann dag slaskande och porlande vatten i issprickor. Svensken reagerar ungefär som vid ett koutsläpp, ut så fort som möjligt och till så många aktiviteter som möjligt. För när det är sommar måste den användas. När värmen landar över städerna åker de flesta plaggen av. Vi fylls av en frihetskänsla och blir lössläppta och synliga precis som igelkottarna när de kravlar fram ur idet. För så är det, igelkottar är det säkraste tecknet på att sommaren närmar sig.

I den ljusa sommarnatten är vi ute. Vi sitter vid lägereldar och dricker vin på några klippor vid sjön. Hemmavid bjuds vänner, grannar och släkt in och på kvällen, skratten bärs fram i den ljumma sommarluften. Ljuden bärs fram på ett helt annat sätt på sommaren jämfört med andra årstider.

Men tyvärr har sommaren en nattsvart baksida. Våld. Vissa somrar begås ett mord varannat dygn. Beroende på att vi är mer utomhus börjar det tydligen klia i nyporna hos vissa personer. Självaste SCB har i ett välmatat dokument redogjort för brottsutvecklingen i Sverige mellan 1950-2010. Och till skillnad mot trippade fröken Sarnecki så visar SCB att brotten har ökat med 700 procent under denna period.









Men t o m Sarnecki får ge sig när det handlar om den stora ökningen av våldtäkter på sommaren. Det är då grupp- och överfallsvåldtäkter är som flest.

Men ondskan och våldet drabbar inte bara människor. Djurplågeri av olika slag drabbar utegående djur. T ex hästar skärs i underlivet av Satan i mänsklig tappning.

Bloggaren har ju två underbara katter, Gusse och Selma. Gusse är en sävlig och mycket balanserad hankatt men med känslospröt inför stämningar som nog är i paritet med en människa. Selma var en övergiven katt som tillsammans med sina syskon hittades och räddades av Uppsala Katthem. Men hon blir aldrig helt trygg eftersom hon också var en lågrangskatt.

I fredags kväll släppte jag dumt nog ut dem vid 21-tiden. När det är ljust ute så blir natten på något vis inte lika farlig. Men ingen av katterna kom in när jag gick och lade mig. På morgonen så kom så Gusse in och var hungrig. Men Selma syntes inte till. Hon återkom inte på hela lördagen så jag gick runt och skrek, gick ner i typiska miljöer som tvättstugan. Men ingenstans hördes det karaktäristiska jamandet.

Jag började fyllas av en allt större oro och gick ut på de omkringliggande gatorna och förberedde mig på det värsta. Men hela lördagen gick och sedan halva söndagen då telefonen ringde. En kvinna med omisskännlig utländsk accent, ringde och talade om att de hade hittat Selma. (hon har halsband) i tvättstugan.

Väl nere i tvättstugan möttes jag av en familj på tio personer, med traditionella sjok på kvinnorna. I famnen på en av döttrarna låg Selma, pigg och levande. Mitt hjärta hoppade av glädje. Men sedan fick jag höra var de hade hittat henne. Hon hade legat instängd bakom luckan till filtret i torktumlaren. Det var jamningen som avslöjade var hon befann sig.

Då mindes jag att när jag hade besökt tvättstugan så hade dörren varit låst med kolv in till just det tvättrum där sedan Selma hade hittats. Så uppenbarligen var detta en uppsåtlig handling. Frågan är om Selma hade körts omkring i själva trumman också. Jag mådde illa.

Jag tackade den stora familjen. De hade fäst sig vid Selma (vilket inte är svårt) och mina fördomar kom på skam om att muslimer inte gillar hundar och katter. I alla fall gällde det inte denna familj. De var gulliga och pratade mycket god svenska.

Men Selma var oskadad och välmående. Fast till kynnet har hon blivit otryggare och stressvässar nu klorna hela tiden. Jag förstår inte hur någon kan vara så djävulskt ond att man kan bruka våld på denna underbara lilla individ.

Jag lovar, jag drar mig inte för, jag anser att jag gör en välgärning om jag tar denna person av daga. Visserligen begår jag också ett grovt brott. Men jag gör det inte på någon oskyldig och försvarslös individ och denna skillnad är ofantligt stor.

Världen kan faktiskt bli betydligt bättre om denna typ av monster åtminstone får sitta och skaka inne i mörk isolerad cell. Jag har absolut ingen som helst lust att mesa ner det hela med att han/hon bör få terapi p g a traumatiserad barndom och spendera skattepengar.

Djurplågeri har en löjligt låg straffskala. Dessa människor "över" sig först på djur för att sedan blir det människor och då i serieform. En sådan person är det vi kallar för psykopat i vanliga sammanhang. Så psykopater borde faktiskt alltid dömas till livstid. Det är nämligen det tillstånd som är helt resident mot all form av behandling.

Tyvärr lade Alliansen ner Djurskyddsmyndigheten, en nödvändig myndighet till skillnad mot 100 andra. Men det ansågs väl som viktigare att spana efter rasistiska glassar och syna tidningar med förstoringsglas efter antalet kvinnor.