3000 läkare protester - men ack så fel ute
Två läkare, Lollo Makdessi och Märit Halmin, har startat ett välbehövligt uppror mot det svenska vårdsystemet.(DN) 3000 läkare har skrivit under upproret, vilket väl får sägas skapar en viss legitimitet för deras kritik.
Sverige är det land i Europa där läkarna har kortaste tiden för varje patient. Istället ska de befolka otaliga möten och göra allt det administrativa jobb som tidigare läkarsekreterarna gjorde. Dessa avpolletterades någon gång på 90-talet. Av sparskäl. Det var dessa som först slängdes ut när Landstinget skulle "spara".
De två läkarna skyller emellertid på det som kallas för New public management, som introducerades på 80-talet. Vårdens tungrodda byråkrati och bristande effektivitet måste på något sätt förnyas. Så därför försökte man exempelvis decentralisera beslutanderätten, införa ett internt debiteringssystem, målstyrning, plus då att alla vårdgivare skulle vara föremål för ansvarsutkrävande och upphandling.
När då vårdgivare inom den offentliga sektorn blev konkurrensutsatta så antogs det att effektiviteten och vårdinsatserna skulle bli bättre.
Men Makdeessi och Halmin gillar absolut inte någon konkurrensutsättning av den offentliga vården som de anser vara den bästa på jorden. De menar att det har ställt olika patientgrupper mot varandra och att läkarna har haft en tendens att satsa på lättbehandlade patienter före svårare sjuka. Allt för att kamma hem extra stålar för att man är så duktiga.
Det sista är sant, men orsaken har lite med NPM att göra. Istället är det regeringens kömiljard som i praktiken handlar om att att korta köerna genom att prioritera besök av patienter med mildare sjukdomssymptom än t ex äldre multisjuka. Money talks.
Alla landsting, precis alla landsting har så ont om pengar att det årligen görs besparingar i hundramiljonsklassen. P g a snikenheten efter kömiljarden så spar sjukhusen på vårdplatser. År 1980 hade Sverige 100.000 vårdplatser. Idag är de nere på 25.000 st. Kömiljarden har sålunda ingenting med behandlingar som kräver sjukhusvård att göra. I själva verket bara ökar köerna till sjukhusvården.
Det hela ligger emellertid hos den överbyggnad som Landstinget och de horder av politiker som inte har någon som helst koll på vad vården behöver. Istället bygger man skrytbyggen för miljardbelopp där människor/patienter har en underordnad roll. De är bara fårskockar i ett, visserligen tjusigt hus, men i praktiken bara fungerar som en ädlare form av slaktfarm.
Att då angripa det fria vårdvalet och upphandlingssystemet blir bara patetiskt. Det är i det offentliga systemet som problemen finns. Man fiskar i dunkla vatten efter vinstdrivande företag (och de s k riskkapitalisterna som ingen vet hur många de är: 2-3?) utan att ha en tanke på det slöseri som pågår med skattebetalarnas pengar i offentliga sektorn. Det är faktiskt inget fel på att gå med vinst. Hela vårt samhällssystem bygger på principen att utan extra tillskott till en verksamhet, så måste man avskeda människor. Vinsten är i själva verket en förutsättning för att fler ska få jobb. Och med på ett hörn kan också antalet vårdplatser åter tillåtas att öka.
Det finns inget nollsummespel utom i svenskarnas fantasier. Att bara för att några får det bättre så får andra det sämre. En något mer utvecklad hjärna borde förstå varför det inte fungerar så..
Sverige är det land i Europa där läkarna har kortaste tiden för varje patient. Istället ska de befolka otaliga möten och göra allt det administrativa jobb som tidigare läkarsekreterarna gjorde. Dessa avpolletterades någon gång på 90-talet. Av sparskäl. Det var dessa som först slängdes ut när Landstinget skulle "spara".
De två läkarna skyller emellertid på det som kallas för New public management, som introducerades på 80-talet. Vårdens tungrodda byråkrati och bristande effektivitet måste på något sätt förnyas. Så därför försökte man exempelvis decentralisera beslutanderätten, införa ett internt debiteringssystem, målstyrning, plus då att alla vårdgivare skulle vara föremål för ansvarsutkrävande och upphandling.
När då vårdgivare inom den offentliga sektorn blev konkurrensutsatta så antogs det att effektiviteten och vårdinsatserna skulle bli bättre.
Men Makdeessi och Halmin gillar absolut inte någon konkurrensutsättning av den offentliga vården som de anser vara den bästa på jorden. De menar att det har ställt olika patientgrupper mot varandra och att läkarna har haft en tendens att satsa på lättbehandlade patienter före svårare sjuka. Allt för att kamma hem extra stålar för att man är så duktiga.
Det sista är sant, men orsaken har lite med NPM att göra. Istället är det regeringens kömiljard som i praktiken handlar om att att korta köerna genom att prioritera besök av patienter med mildare sjukdomssymptom än t ex äldre multisjuka. Money talks.
Alla landsting, precis alla landsting har så ont om pengar att det årligen görs besparingar i hundramiljonsklassen. P g a snikenheten efter kömiljarden så spar sjukhusen på vårdplatser. År 1980 hade Sverige 100.000 vårdplatser. Idag är de nere på 25.000 st. Kömiljarden har sålunda ingenting med behandlingar som kräver sjukhusvård att göra. I själva verket bara ökar köerna till sjukhusvården.
Det hela ligger emellertid hos den överbyggnad som Landstinget och de horder av politiker som inte har någon som helst koll på vad vården behöver. Istället bygger man skrytbyggen för miljardbelopp där människor/patienter har en underordnad roll. De är bara fårskockar i ett, visserligen tjusigt hus, men i praktiken bara fungerar som en ädlare form av slaktfarm.
Att då angripa det fria vårdvalet och upphandlingssystemet blir bara patetiskt. Det är i det offentliga systemet som problemen finns. Man fiskar i dunkla vatten efter vinstdrivande företag (och de s k riskkapitalisterna som ingen vet hur många de är: 2-3?) utan att ha en tanke på det slöseri som pågår med skattebetalarnas pengar i offentliga sektorn. Det är faktiskt inget fel på att gå med vinst. Hela vårt samhällssystem bygger på principen att utan extra tillskott till en verksamhet, så måste man avskeda människor. Vinsten är i själva verket en förutsättning för att fler ska få jobb. Och med på ett hörn kan också antalet vårdplatser åter tillåtas att öka.
Det finns inget nollsummespel utom i svenskarnas fantasier. Att bara för att några får det bättre så får andra det sämre. En något mer utvecklad hjärna borde förstå varför det inte fungerar så..
Kommentarer