I jämlikhetens paradis begår ungdomar och män självmord

I Sverige begås dubbelt så många självmord än de som dör i trafikolyckor. C:a 1.400 självmord begicks år 2010. På 30 år har de fullbordade självmorden sjunkit, men därmed inte sagt att försöken till självmord har minskat, en nog så intressant poäng. Sjukvården har ju på medicinsk väg utvecklats till att rädda fler liv. Frågan är bara, till vilken typ av liv?

I förhållande till andra västländer begås inte överdrivet många självmord i Sverige. Men de länder med höga självmordssiffror domineras av gamla sovjetanknytna länder som Litauen, Ryssland, Vitryssland och Kazakstan. De länder med minst antal självmord är Grekland, Mexico och Israel. Men precis som i alla internationella jämförelser så tillkommer svårigheter med det statistiska underlaget och tolkningar.


 
I två hänseenden sticker Sverige ut. Antalet självmord bland unga har ökat, medan de minskar i omvärlden. Bland män är självmord den klart dominerande dödsorsaken. Såväl cancer som hjärt- kärlsjukdomar ligger långt efter. Detta talas det faktiskt nästan aldrig om.




Precis som i fallet med den kvarglömda tvååringen i bilen, där man alltså började utreda förskolans ansvar(!), så ropar man nu på politiker som ska "göra någonting" åt ungdomarnas självmordsbenägenhet.

Ursäkta, men är det inte just dessa angreppssätt på individernas självständighet som orsakar problemen? De länder med flest självmord har varit underställda en totalitär stat och där de har givits få förutsättningar för att göra något åt sina liv. När de nu har befriats så minskar mycket riktigt självmorden även om de fortfarande är många.

Det politiker har åstadkommit inom skola, socialförsäkringar och vård har resulterat i nu 28.000 unga förtidspensionärer. Det är ett förfärligt slöseri med ungas kraft och initiativrikedom.

År 2009 infördes s k förlängd skolgång på initiativ från regeringen. Det innebar att de ungdomar som hade haft svårt att nå godkända betyg, förseddes med någon typ av diagnos, oftast en psykiatrisk sådan, och förpassades in i facket "unga med funktionshinder". Eftersom man hade fyllt 18 år så gällde inte längre barnbidrag och studiestöd. Men voìla, en funktionsnedsättning innebär en kvalificering för aktivitetsersättning; d v s förtidspension light.

Så vips ökade antalet förtidspensionerade unga mellan 19-29 år med 174 procent! Och det som har erbjudits har varit kommunala aktiviteter, typ dagverksamhet där såväl missbrukare som gamla psykotiker samlas för att slösnacka eller ägna sig åt LEGO och paketering.

Det är lätt att förstå hur en 20-åring med de sedvanliga livsdrömmarna känner sig i en sådan miljö. D v s från början. Snabbare än man kanske tror, så anpassar sig den unge till denna kravlösa verksamhet och blir slapp och slö. Ofta så medicineras också dessa ungdomar och tiden bara passerar, just den tid som borde vara den roligaste och mest händelserika perioden i en människas liv.

Men naturligtvis är det inte alla som accepterar denna behandling utan driver mest omkring i en alltmer håglös tillvaro ofta med droger och sprit, sena nätter och sova hela dagarna. Som sagt, skönt en tid, men i längden en meningslös vandring i ett meningslöst liv.

Så 2012 gav regeringen Försäkringskassan i uppdrag att tillsätta coacher och handledare för att hjälpa de unga in på arbetsmarknaden. Målet är att de flesta ska ha en sysselsättning år 2016.

Pudelns kärna ligger i Det Goda Samhällets tendenser att befria medborgarna från ansvar och därmed deras skyldigheter. Det Goda Samhällets verkliga ansikte innehåller en stor portion förakt för att människor har förmåga att själva avgöra vad som är bäst för just dem. Makten över det egna livet hamnar så i händerna på myndigheter när politikers klåfingriga ingrepp skapar framför allt ekonomiska styrmedel.

Olof Palme, legend redan under levande livet, var en domptör. Han fick alla att dansa på lina och hoppa genom eldringar. Hans maktfullkomlighet påminde om de kommunistiska despoternas: Folket ska tämjas. Så han presenterade den ena reformen efter den andra som alla gick i samma riktning: Full sysselsättning, 70-talets mantra. Kärnfamiljen skulle bli ett minne blott och ansvaret för barnens uppväxt i sann socialistisk anda blev verklighet när dagisreformen infördes. Kvinnorna befriades från sin förtryckande hemmafruroll för att ingå i arbetarkollektivet. Massor av transfereringsmodeller infördes, men för varje reform höjdes skatten med; en krona, två kronor, tre kronor...

Högskattesamhället fick till följd att alla måste jobba för att ekonomin ska gå ihop. Huruvida detta Välfärdssamhälle som uppstod har gjort svenskarna lyckligare, talar för sig själv när man studerar antalet skilsmässor, antalet sjukskrivna för arbetsrelaterade skador och de kollapser som kvinnorna drabbas av när "livspusslet" inte går att lösa.

Men de som drabbats allra värst är barnen. Det framgår att under de senaste 40 åren har barn och ungdomar börjat må allt sämre. Det blir mest uppenbart i skolan. Inne i de leksaksbelamrade barnkamrarna finns inga granskande ögon. Ingen som ser när 13-åringen sitter med förskäraren i ena handen med sikte på den andra handens uppåtvända handled.

Palmes multikulti- drömsamhälle, har blivit verklighet. Sverige är splittrat, nedskitat, skyhög våldsbrottslighet och ungdomsarbetslöshet. Medborgarnas ensamhet står skrivna i ansikten präglade av trötthet. Det finns ingenting vi kan göra för att vända utvecklingen. Vi blev maktlösa.

Så den explosion av psykisk ohälsa vi kan se nu som i sjukskrivningsstatistiken avslöjar att det är kvinnorna som blir mest föremål för vård. Männen tycks tiga och lida och istället för att gå till Fru Doktorn tar man repet och hänger sig.

Här är statistiken över mäns dödsorsaker år 2010:



Analysen får läsarna står för.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

A-barn, B-barn och C-barn

Språket som klassmarkör

IS, OS, Co2 och JÖK