Husby: Men gör något själva då!

"De kallade oss för apor, luffare och negrer", "De jagade oss som om vi var råttor" "Man var mer rädd för polisen (än för mobben"). Saxat ur Expressen idag.

Mindre viktigt var att tre poliser attackerades och skadades och att en ensam polis blev svårt misshandlad av ett gäng i rånarhuvor. Naturligtvis blev han sparkad i huvudet liggandes på gatan.

Men inga gripanden har gjorts. Fast det spelar ingen roll egentligen, den här typen av "pojkstreck" brukar sällan väcka åtal. Vad betyder 50 brända bilar, ett garage och lite stenkastning på polisen? Allmänfarlig verksamhet? Glöm det. Det är fråga om utsatta småpojkar som inte har någon lokaaaal. De är samhällets olycksbarn som med sina anklagande fingrar gräver sig djupt ner i våra svarta samveten. Att vi bidrar med 200.000 miljoner lite då och då ur vårt ymnighetshorn spelar ingen roll. För vi förstår dem inte i vår ombonade tillvaro med fullt upp att jobba ihjäl oss.




Att misshandla en polis är sådant som brukar rendera höga fängelsestraff. Men tricket med rånarhuvor säger oss att de här aktionerna var både planerade och väl skötta. De utsatta och utestängda olycksbarnen utförde ingen spontan våldsorgie. Det hela liknar en terrorhandling. En terrorhandling mot oskyldiga människor (som vanligt) och våld mot statens upprättande av ordning och skydd för medborgarna.

Det är sedan vidrigt att det senare dyker upp anklagelser mot denna samhällets skyddsbevarande institution. Dessutom med ynkliga kommentarer som att "vi blev jagade som råttor". Ja, råttor är som bekant skadedjur. Jag skulle inte ha sagt det bättre själv.

Det s k samhället står inte längre på de skötsamma, hårt arbetande medborgarnas sida. Man lägger sig platt inför det accelererande våldet. Man lägger sig platt för de mest destruktiva krafter vi någonsin har inhyst innanför våra gränser.

Nu kommer säkerligen Ulltotten och Äggskallen att dyka upp i rutan med några slitna klyschor om att "vi måste gemensamt inkludera dessa unga, vilsna barn i vårt samhälle. De måste känna att de också har ett värde. Ja och så naturligtvis att de har mänskliga rättigheter och samma värde som oss andra".

Barn är man ju som bekant upp till 25-årsåldern i Sverige. Strafflindring bukar tillämpas för 22-åringar. Och som flykting från krig och elände blir man aldrig vuxen. Bomullshandskarna sluter tätt om dessa på ett sätt som verkligen gör dem till hjälplösa och ständigt behövande av vår omsorg.

Om jag skulle bli behandlad på detta sätt kanske jag också skulle bränna bilar. Att kasta av sig oket från till synes välvilliga nätverk av förstående batikhäxor, kanske rent av är en revolt mot att förminskas och daddas med som om man vore otillräknelig.

Men en revolt ska inte motivera våld. Då hårdnar bara greppet från bomullshandskarna. Revolten ska ske genom civil olydnad  till samhällets alla förment goda "insatser". Vägra insatser. Som Maud Olofsson sade: Kan själv. Gör något själv om du vill visa att du duger. Vad hindrar egentligen dig? Jo, hindret består i att du har blivit itutad att du inte kan själv. Så bevisa motsatsen. Först då kan du vinna "respekt".

Bloggaren hatar att säga det: Men detta är en följd av ett samhälle som tillåter gråt och klagan för att få något. Samhället som öser pengar över Utanförskapsområden som om det skulle hjälpa. Ingenting blir bättre av att det byggs kulturcentra och allaktivitshus. Färdigt står de där, men utan frågor om detta är ett sätt att hjälpa ungdomar (förlåt barn). Det kanske är så att man inte vill ha hjälp i form av färdiga lösningar framställda på byråkratiska skrivbord. Folk som gissar vad "barnen" behöver.

Ingenting är så förudmjukande som att bli förklarad som oduglig till att ta tillvara på sig själv och ens egna resurser. Så min rekommendation är: Sluta att pumpa in pengar till färdiga lösningar. Sluta att kalla hela områden för Utsatta. Det planterar sig i människors sinnen tills en dag då man verkligen känner sig Utsatt och hjälplös.

Ett bevis för tesen är de ständiga ropen efter politiker. Politiker måste göra det och datt. Politiker måste fixa jobb, politiker måste "se med egna ögon", politiker betraktas som en variant av Olympens gudar. Zeus åskviggar och Neptunus kontroll över vatten, Athenas krigsduglighet, Apollos osårbarhet och Promethius kontroll över elden.

Svenskarnas och nysvenskarnas enorma tilltro till politiker är osund. Vi är beredda att betala ännu högre skatter för att de ska förbarma sig över oss. Så i grunden är vi alla barn; hjälplösa och skyddsbehövande. Den s k välfärden gör oss alla systemberoende och så också verkligen i händerna på just politikerna.

Men sedan måste man ta i beaktande att protester ser olika ut i olika kulturer. Medan etnosvenskar går i demonstrationståg med meningslösa plakat, så ägnar sig folk från MENA åt förstörelse i form av bränder och bomber. Så visst är det hela kulturbetingat. Men om detta får man icke knysta. Då kan det ju resas krav på att MENA-kulturen ska assimileras in i vår egen kultur. Uhh, hemska tanke. Det utgör då ett hot mot mångfald och mångkultur. Och ingenting är så viktigt för beslutsfattare som mångfald och mångkultur.

Den omöjliga drömmen om svenska städer med sina Chinatowns och Sohos, är just omöjlig därför att sådana områden växer fram helt spontant och kan inte planeras i en politisk nämnd. För oss blir därför mångkulturen enbart negativ. Förresten, mångkultur har inte fungerat någonstans utan att konflikter av svårbemästrat slag har uppkommit.

Dessa ligister i Husby har egentligen ingenting att skylla på utom sig själva. De har klagat och bett om mer och fler åtgärder från politikernas sida utan att förstå det enkla sambandet mellan vad de gör själva och att  resultat växer fram till något bättre.