Hur glömmer men sitt eget barn kvar i bilen?

Det är något allvarligt fel på Sverige. Vad har hänt med föräldraskapet? Allt verkar handla om det berömda "livspusslet"? Varför man skaffar sig barn överhuvud taget om man aldrig har tid med dem?

Pappan som ska lämna sin lille son (2 år?) på dagis är inte van vid denna procedur. Han har bråttom till jobbet och glömmer därför bort att hans eget barn sitter kvar i bilen när han lämnar den. Det är naturligtvis en tragedi för hela familjen, men detta kanske gör att människor vaknar från sitt livspussel och frågar sig vad man egentligen håller på med.

Det har framkommit genom enkäter att föräldrarnas kvalitetstid med barnen är ungefär två timmar. I veckan! Med kvalitetstid så avses den tid som inte bara spenderas runt ett stressigt matbord eller när man kör omkring med barnen till alla kvällsaktiviteter, som fotbollsträning och pianolektioner.


Barn och ungdomar av idag är också smittade av stress och livspussel. Man kan ibland se hur händerna darrar när de ska spela. Vad skapar vi för förutsättningar för barnen att bli trygga, självständiga och ha tilltro sig själva och sin förmåga?

Lärarna på skolans samtliga stadier och gymnasieprogram rapporterar nu om en resignerad och ointresserad elevgeneration där ingen tycks anstränga sig oavsett var man befinner sig begåvningsmässigt. Man skiter i skolan. Frågan är om man inte skiter i det mesta utom att hänga runt på kvällar när inga aktiviteter är inplanerade.

Människor av idag har egentligen bara tid för en enda planerad aktivitet och det är att jobba. Detta jobb slukar dem bokstavligen. Kvinnorna är mest ambitiösa, det måste på något sätt bevisa att de duger till vad de gör. Det är rätt sorgligt, men många är de kvinnor som går omkring med en skräck för att de ska avslöjas som en bluff! Och det oavsett hur kompetenta de faktiskt är.




Det stora problemet i Sverige härrör från ett stort systemfel. Man byggde bort människors eget ansvar när man konstruerade Det Goda Samhället. Som sagt, ansvaret över barns fostran och utveckling lämnades över till barnskötare och förskolelärare i stora barngrupper där den som skrek högst fångade lärarnas uppmärksamhet. Anknytningen till de viktigaste personerna i en liten parvels liv är föräldrarna. Vilka ska de annars knyta an till? Men när föräldrarna lämnar sina barn på dagis redan vid ett års ålder så hinner inte anknytningen fullbordas. Istället är det en hel stab av människor som ska överta föräldrarnas uppgift. Barnet blir splittrat och nervöst redan från början. Det finns exempel på när 10-åringar måste ordineras antidepressiv medicin p g a utvecklad ångest. Och i tonåren börjar flickorna skära sig för att få ångesten att lätta.

Det Goda Samhället har också sett till att vi slipper bry oss om våra gamla föräldrar och/eller far-och morföräldrar. De får sitta på "hemmet" och får sällan besök vilket bloggaren har noterat när min pappa låg och dog i ett sköljrum inne på ett vårdboende. Det fattades inte personal, det fattades anhöriga.

Det Goda Samhället försåg alla med en massa rättigheter men utan att skyldigheter fanns med i kalkylen. Och det är skyldigheterna som skapar ansvar.

Vi skulle befrias från allt som kunde interfiera vår egen rätt till självförverkligande. Världens mest "individualistiska folk" syftar just på detta. Ett slags "jag skiter i allt det besvärliga så att jag kan ägna mig åt mina egna intressen". Individualism? Det handlar istället om en djupodlande egoism.

Det Goda Samhället som befriade alla från sitt ansvar som hederliga och engagerade individer, beskattade istället allt arbete så hårt att t ex såväl pappa som mamma måste jobba för att det inte gick att bara den ena parten jobbade. Detta var möjligt fram till 70-talet då alla dessa samhällsomdanande reformer tog både ansvaret och pengarna från folket. Var det värt det?

Livspusslet har blivit ett accepterat begrepp som därför inte ifrågasätts. Det är i stället status att överhuvud taget ha ett livspussel. Utan ett sådant är man en loser som Det Goda Samhället får ta hand om.

Det Goda Samhället ersatte Den Goda Människan. Det verkar inte som om vi kan hitta tillbaka. Arbetslinjen, höjd pensionsålder och krav på heltid är vad Alliansen bidragit med. Samtidigt importerar vi 100.000 ointegrerbara och outbildat folk som nu helt håller på och dränerar kommunerna  Dessa saknar förvisso livspussel men Det Goda Samhället håller dem under armarna. Och det är vi, skattebetalarna som står för fiolerna

Bloggaren kan inte se någon annan lösning än att Välfärdssamhället kollapsar och vi är nödda och tvungna och börja bygga upp något helt nytt. Då kanske människorna kan förenas i en sann gemenskap igen och inse att vi alla är beroende av varandra.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Vad är människosyn?

SD inbjudna till värmen?

En våldtäkt av många