Den definitiva ondskan

Den definitiva ondskan. Så brukar media uttrycka sig när det handlar om deras älsklingstema; Hitler och nazismen. Men alla folkmord är ett utslag av definitiv ondska. Fast många folkmord förnekas att de har ägt rum. Exemplen är många

T ex har Turkiet aldrig erkänt folkslakten av armenier under första världskriget. En miljon(!) armenier beräknas ha mördats. Lika många, fast i Rwanda, tutsier dödades 1994 av rivalerna hutuerna. FN höll sig helt passivt i denna konflikt.

Så vad är då en 'definitiv ondska"? Som bloggaren ser det är ondskan något som ständigt är närvarande. Nyss hörde jag nyheten om att en 16-årig kille hae tagit livet av nio katter. Han hade lemlästat dem och sedan hängt upp dem i ett träd. Då och då inträffar det att hästar skärs i baken och "kastreras". En bomb exploderar utanför en lägenhet i Sundbyberg, tre döda.

Mobbing, ett uttryck av ondska. När barn/ungdomar binder fast en klasskompis runt ett träd för att sedan lämna honom. När en arbetande kvinna utsätts för viskningar bakom ryggen, osynliggörande, kommentarer om vederbörandes utseende, hälsa och kompetens, omplacering till ett rum inte större än en garderob längst bort i korridoren. Fråntagande av arbetsuppgifter, uteslutning ur arbetsgrupper och möten  Allt brukar sluta med förtidspension.

Och så naturligtvis våld. Att misshandla en annan människa är ett uttryck för ondska. Precis som att stöld börjar med en synål och slutar i en silverskål, så har ursprunget till våld börjat med att plåga myror.




När Jan Guillio skrev boken 'Ondskan' som han sade handlade om honom själv, visste en kollega till mig att det i själva verket var Guillio själv som var mobbaren. Han hade trakasserat henne, kastat stenar på henne och lagt krokben på henne. Till saken hör att min kollega är lätt handikappad p g a en tidig CP-skada. Guillio begick här två handlingar som kan rubriceras som ondska. Först lögnen och sedan våldet plus ett rättfärdigande av sitt handlande i form av boken. När han beskrev sig själv som offer istället för det motsatta andra, så gjorde han sig skyldig till hyckleri, lögn, egenkärlek och svek. En kvartett av  onda egenskaper.

Den definitiva ondskan handlar egentligen om oss alla. Vi har alla drag av ondska, vare sig det är i form av avundsjuka och missunnsamhet, baktalande och lögn, förlöjligande och förakt för svaghet. Men de flesta av oss skulle aldrig mörda eller skada någon. Vad vi inte tänker på är att de ovan nämnda handlingarna kan göra nog så illa som fysisk våld.

När det fina PK-folket är så anti-rasistiska med jämställdheten högst upp på prioriteringslistan, så brukar de i själva verket själva med jämna mellanrum göra sig skyldiga till t ex förlöjligande och förakt för svaghet.

Katarina Mazetti är nog den som tar priset när hon beskriver sverigedemokrater som inavlade idioter med hängande hakor och imbecill blick. Andra kulturexperter ägnar sig åt att beskriva lågutbildade som lantisar; degenererade, aggressiva  och okontrollerade bestar.

Ett typiskt humorprogram innehåller nästan alltid att man härmar dialekter med bakgrundstanken att lantisar är dumma i huvudet. Undantaget är Pia Johansson i "På minuten" som har ett kärleksfullt förhållande till de dialekter hon använder sig av.

Man generaliserar också vilt. (Utom när det gäller "känsliga" grupper som muslimer då det betraktas som hatbrott). Amerikaner förses med stämplar, italienare och tyskar likaså. Kvinnliga ledare som inte är entydligt vänster och feminister; talas om som "Järnladyn" (Margaret Thatcher) och "diktatoriska" (Angela Merkel). Feminister godkänner bara de kvinnor som delar deras egna agendor. I övrigt dömer man de kvinnliga ledarna för att vara maktmänniskor och ha dålig empatisk förmåga för de utsatta och "svaga".

Att överhuvud taget kategorisera människor i "starka och svaga" tyder på ett Ûbermänch-komplex. Själva tillhör man ju sålunda den upplysta och medvetna delen av befolkningen.

En formellt tiilåten attityd medför ofta en nedlåtande attityd. De med de "rätta" åsikterna kan alltså häva ur sig vad som helst; de blir alltid mottagna med respekt. Men  inom dem finns det informella hatet. Som en Mazetti, som en Linderborg, som en Sveland och som en Guillio.

Att Anders Behring Breivik är en ond människa kan man nog lugnt konstatera. Men han tycker knappast själv att han är ond. Han har haft ett uppdrag: Att befria Norge från den rot till mångkulturen som han anser att socialdemokraterna är skyldiga till. Så i hans egna ögon är han en hjälte. Och var hamnar man då?

Enligt den kristna tron och doktrinen så är en handling ond först då man är medveten om att ens handling är ond men ändå tillåter sig att göra den. Oförstånd är en sak, den omedvetna ondskan en annan. Men enligt de tio budorden så finns också som nr fem: Du ska icke döda. Vårt rättssamhälle bygger i mycket på de tio budorden, men också ur den rent moraliska aspekten: Man ska inte begå äktenskapsbrott eller ljuga, inte förtala sina föräldrar och inte falla för avgudar.

En avgud i en bemärkelse kan sägas vara att tillåta sig själv till vilka handlingar som helst därför att man anser att man själv alltid har rätt. Avguden är alltså jag själv. Och det var det Breivik tyckte om sig själv. Tempelriddaren.

Han hade på detta sätt ingen aning om att det han gjorde var ont. Så i enlighet med den kristna ideologin är han inte ond därför att han var omedveten om sina onda handlingar.

Huruvida Breivik är psykiskt sjuk så är svaret definitivt ja. Den här typen av handling med det motiv han hade, står inte i proportion till hans argument för det hela. Han lever i en alternativ verklighet och det är typiskt för en psykos. Men psykosen till trots så är hans handlingar ändå onda.

Men Breivik ville inte förklaras som sjuk just därför att han då skulle förklaras vara otillräknelig och inte i stånd att avgöra om hans handlande var ont eller gott. En mycket ovanlig attityd.

När bloggaren jobbade som psykolog på Rättspsyk, var min uppgift att testa patienterna med diverse instrument. Dessa tester avslöjade helt andra personlighetsstrukturer än de patienten förmedlade i våra teamsamtal. De ville bli kryssade (slang för att få vård istället för fängelse) och dukade upp en samling konstiga idéer som man sade sig tro på. Men testerna avslöjade dem, särskilt Rochach (jo bläckplumparna)) där de inte kunde gissa vilket som var "rätt" svar och inte. Rochach har nämligen inget som är "rätt".

Riktigt farliga personer fick nästan uteslutande vård. Bloggaren själv blev attackerad och jagad av en misstänkt mördare. Honom kryssade vi utan betänketid.

Så riktigt farliga personer anses inte som förmögna att förstå sina onda handlande och döms därför till vård. Då uppstår frågan: Anses inte handlingen som ond om man själv är omedveten om att den är ond? Nej, egentligen inte. Det var just därför Breivik inte ville förklaras som sjuk. Han ansåg sig själv som skyldig till handlingen men han ansåg också att handlingen var rätt. Hans ondska och hat var så att säga helt berättigade. Så resonerar bara en ond människa som trots att han var medveten om sina handlingar ändå begick dem.

Men de som hånar, förlöjligar och mobbar andra, har samma psykiska övertygelse om det rätta som Breivik. Samhällets tillåtande attityd av en sanktionerad elit är grunden för det onda samhället.

Men är det liktydigt med mord på 80 ungdomar? Nej, naturligtvis inte. Men det inneboende föraktet är detsamma. Föraktet för de underdåniga är den definitiva ondskan. Vare sig man mördar människor eller inte.

Men förakt är egentligen inte ett uttryck för hat, utan för rädsla. Något att tänka på....
.

Kommentarer

Anonym sa…
När du skriver om ondska så funderar jag också vad slags människor politiker är när de vill förstöra ett lands kultur och historia genom massinvandring och kolonisering av andra folkslag.

Dessutom försöker de tysta ner människor genom att kalla dem rasister och nazister när de protesterar emot att få sin kultur och historia förstörd. Dethär är också ondska.

Populära inlägg i den här bloggen

Vad är människosyn?

SD inbjudna till värmen?

En våldtäkt av många