Att ställa krav på arabiska smågossar
Krav. Så otroligt fult i Sverige. Allt handlar om rättigheter, förstärkt med mantrat Mänskliga rättigheter. Rättigheter är självklara i en demokrati. Men sedan då? T ex skyldigheter och ansvar. Det ställer krav på människor. Att bara ha rättigheter skapar en känsla av att det mesta är självklart att kräva och också få. Annars blir följden att "samhället bryter mot de Mänskliga rättigheterna".
Är det någon mer än jag som har tröttnat? Ansvar pratas det bara om när det gäller kommuners förmåga och vilja att ta emot flyktingar. Då har vi tydligen alla ett ansvar. Utan Mänskliga rättigheter att säga nej.
Idag har Regeringen gjort upp med Miljöpartiet att tvinga kommuner att ta emot "ensamma flyktingbarn". D v s personer som varken är ensamma eller barn utan halvvuxna män. Hur politiker och media kan fortsätta kalla dessa för "barn" måste bero på en rejäl ansträngning av förnekande och borträngning. Eller hur skulle man annars kunna se sig själva i spegeln? Men hjärntvätten av folket måste pågå och pågå. Sanningen vet faktiskt inte många om.
Här skriver Kadafi Hussein (snacka om namn) om föreningen Sveriges Unga Muslimer som får bidrag från staten i flermiljonklassen. De ägnar sig åt judehat på sina möten och bjuder in ytterst extrema represenanter för islam. De har inga ambitioner att ingå, eller "integrera sig" i vårt lands värderingar eller ens styrelseskick.
Det totalt kravlösa mottagandet av dessa män måste trotsa all sans och vett. Hundraprocentig bemanning, mat kokad på plats, möjligheter att ta körkort helt gratis. Plus då alla advokater, kuratorer, psykologer, rättshjälp, goda män, arbetsterapeuter, socialtjänst osv osv.
Vad har då dessa "barn" att erbjuda oss? Aldrig någonsin har någon ställt den frågan. Vilket ansvar har dessa "barn" för att klara sig på egen hand? Svar: Inget alls. Vi bara ger och ger och ger och ger.
Effekten av en uppväxt utan krav och gränser hittar vi också hos de arab-muslimska gossebarn som vi alla numera har vägg i vägg. Dessa gossebarn behandlas som kungar från dag ett. När det gäller flickorna råder som bekant det motsatta; total kontroll.
Ensamkommande flyktingbarn
Bloggaren körde in Saaben till skjulet som jag för närvarande bor i. För att passera in till själva bostäderna måste man låsa upp en bom. Det går inte att dra ut nyckeln så länge bommen är öppen. Eftersom jag nästan omedelbart skulle köra ut igen lät jag bommen vara öppen med bilen strax innanför.. Med nyckeln där i. I lägenheten bredvid bommen bor en arabisk storfamilj. Två av deras gossebarn intresserade sig för såväl bommen som nyckeln. Så jag ropade åt dem: "Rör inte bommen eller nyckeln". En högst relevant och okontroversiell begäran.
Det tyckte inte gossebarnen. De ropade på pappa och pekade.Men ingenting hände. Men så när jag kom tillbaka till Saaben hade en hel majbraseliknande pyramid placerats på motorhuven. De stod säkert gömda bakom en gardin och skrattade. Inga svenska barn skulle någonsin göra något sådant.
När jag bodde i lägenheten som sedan blev kackerlackinvaderad, hade en stor arabisk-muslimsk familj flyttat in innan. Den sjokbeslöjade mamman var ständigt med barn och syntes ytterst sällan utomhus.
Men ett av gossebarnen stod alltid och sparkade fotboll in mot trapphusets entré. Det var ofta på snudden att han träffade något fönster. Så jag sade lugnt till honom att sluta och sparka boll mot fönstren för att göra det ute på grusplanen istället. Om han lydde? Nej, nästa dag var det likadant igen. Då sade jag till mer bestämt: "Jag har ju sagt till dig att inte sparka mot fönstren!"
Efter detta slutade familjen att hälsa. Min cykel blev punkad gång på gång. Så till slut satte jag den på balkongen i stället. Då började en massa skräp dyka upp på min uteplats. Gamla matrester, pizzakartonger, hundskit och nedtrampade blommor. Min namnremsa på postlådan revs bort och klotter dök upp på ytterdörren. Varför?
En kompis till mig gick ut på gården en kväll och sade till några arabkillar att prata tystare, för klockan två på natten vill folk faktiskt sova. De hotade då med att döda hennes katter. Samma kompis blev anklagad av några tioåriga arabgossar för att vara alkoholist när hon kom med en Systemkasse. Hon sade åt dem att: lämna henne ifred och ägna sig åt något annat. Tre minuter senare stod en snutbil utanför hennes hus.Smågossarna hade gått hem till föräldrarna vilka hade ringt till polisen. Orsak: Barnmisshandel!
Smågossarna har hemifrån lärt sig att världen är deras. När sedan det s k samhället inte ställer några krav på anpassning varken till regler eller ordning, så skapar vi monster. Hur går det ihop med de Mänskliga rättigheterna att underhålla och pådriva ett laglöst land? Hur går det ihop med de Mänskliga rättigheterna att vissa grupper ska åtnjuta frihet även i trots mot lagarna och dessutom frihet att trakassera och kränka andra grupper?
De gråtmilda tonerna om att vi alla "har ansvar för att rädda människor från ofrihet och förtryck" går inte i takt med samhällets utveckling mot våld, förstörelse och plundring av våra gemensamma tillgångar. Ansvar är kopplat till skyldigheter och så länge hundratusentals människor inte har förmågan eller viljan att göra just det så har vi själva inget ansvar att förse med dessa rättigheter som vi själva numera saknar.
Är det någon mer än jag som har tröttnat? Ansvar pratas det bara om när det gäller kommuners förmåga och vilja att ta emot flyktingar. Då har vi tydligen alla ett ansvar. Utan Mänskliga rättigheter att säga nej.
Idag har Regeringen gjort upp med Miljöpartiet att tvinga kommuner att ta emot "ensamma flyktingbarn". D v s personer som varken är ensamma eller barn utan halvvuxna män. Hur politiker och media kan fortsätta kalla dessa för "barn" måste bero på en rejäl ansträngning av förnekande och borträngning. Eller hur skulle man annars kunna se sig själva i spegeln? Men hjärntvätten av folket måste pågå och pågå. Sanningen vet faktiskt inte många om.
Här skriver Kadafi Hussein (snacka om namn) om föreningen Sveriges Unga Muslimer som får bidrag från staten i flermiljonklassen. De ägnar sig åt judehat på sina möten och bjuder in ytterst extrema represenanter för islam. De har inga ambitioner att ingå, eller "integrera sig" i vårt lands värderingar eller ens styrelseskick.
"Nu har Sveriges Unga muslimer tillsammans med Muslimska mänskliga rättighetskommittén börjat med egna möte i Tensta Träff. Den 23 februari hade de öppet möte där de hade bjudit in de som stod utanför Folkets Hus......./."...../" I lokalen satt män och kvinnor på var sin sida och man fick inte sitta blandat. Som vanligt styrde miljöpartiets riksdagsledamot Mehmet Kaplan allt men han satt längs bak i lokalen".
Det totalt kravlösa mottagandet av dessa män måste trotsa all sans och vett. Hundraprocentig bemanning, mat kokad på plats, möjligheter att ta körkort helt gratis. Plus då alla advokater, kuratorer, psykologer, rättshjälp, goda män, arbetsterapeuter, socialtjänst osv osv.
Vad har då dessa "barn" att erbjuda oss? Aldrig någonsin har någon ställt den frågan. Vilket ansvar har dessa "barn" för att klara sig på egen hand? Svar: Inget alls. Vi bara ger och ger och ger och ger.
Effekten av en uppväxt utan krav och gränser hittar vi också hos de arab-muslimska gossebarn som vi alla numera har vägg i vägg. Dessa gossebarn behandlas som kungar från dag ett. När det gäller flickorna råder som bekant det motsatta; total kontroll.
Ensamkommande flyktingbarn
Bloggaren körde in Saaben till skjulet som jag för närvarande bor i. För att passera in till själva bostäderna måste man låsa upp en bom. Det går inte att dra ut nyckeln så länge bommen är öppen. Eftersom jag nästan omedelbart skulle köra ut igen lät jag bommen vara öppen med bilen strax innanför.. Med nyckeln där i. I lägenheten bredvid bommen bor en arabisk storfamilj. Två av deras gossebarn intresserade sig för såväl bommen som nyckeln. Så jag ropade åt dem: "Rör inte bommen eller nyckeln". En högst relevant och okontroversiell begäran.
Det tyckte inte gossebarnen. De ropade på pappa och pekade.Men ingenting hände. Men så när jag kom tillbaka till Saaben hade en hel majbraseliknande pyramid placerats på motorhuven. De stod säkert gömda bakom en gardin och skrattade. Inga svenska barn skulle någonsin göra något sådant.
När jag bodde i lägenheten som sedan blev kackerlackinvaderad, hade en stor arabisk-muslimsk familj flyttat in innan. Den sjokbeslöjade mamman var ständigt med barn och syntes ytterst sällan utomhus.
Men ett av gossebarnen stod alltid och sparkade fotboll in mot trapphusets entré. Det var ofta på snudden att han träffade något fönster. Så jag sade lugnt till honom att sluta och sparka boll mot fönstren för att göra det ute på grusplanen istället. Om han lydde? Nej, nästa dag var det likadant igen. Då sade jag till mer bestämt: "Jag har ju sagt till dig att inte sparka mot fönstren!"
Efter detta slutade familjen att hälsa. Min cykel blev punkad gång på gång. Så till slut satte jag den på balkongen i stället. Då började en massa skräp dyka upp på min uteplats. Gamla matrester, pizzakartonger, hundskit och nedtrampade blommor. Min namnremsa på postlådan revs bort och klotter dök upp på ytterdörren. Varför?
En kompis till mig gick ut på gården en kväll och sade till några arabkillar att prata tystare, för klockan två på natten vill folk faktiskt sova. De hotade då med att döda hennes katter. Samma kompis blev anklagad av några tioåriga arabgossar för att vara alkoholist när hon kom med en Systemkasse. Hon sade åt dem att: lämna henne ifred och ägna sig åt något annat. Tre minuter senare stod en snutbil utanför hennes hus.Smågossarna hade gått hem till föräldrarna vilka hade ringt till polisen. Orsak: Barnmisshandel!
Smågossarna har hemifrån lärt sig att världen är deras. När sedan det s k samhället inte ställer några krav på anpassning varken till regler eller ordning, så skapar vi monster. Hur går det ihop med de Mänskliga rättigheterna att underhålla och pådriva ett laglöst land? Hur går det ihop med de Mänskliga rättigheterna att vissa grupper ska åtnjuta frihet även i trots mot lagarna och dessutom frihet att trakassera och kränka andra grupper?
De gråtmilda tonerna om att vi alla "har ansvar för att rädda människor från ofrihet och förtryck" går inte i takt med samhällets utveckling mot våld, förstörelse och plundring av våra gemensamma tillgångar. Ansvar är kopplat till skyldigheter och så länge hundratusentals människor inte har förmågan eller viljan att göra just det så har vi själva inget ansvar att förse med dessa rättigheter som vi själva numera saknar.
Kommentarer