ABBA eller Fläsket brinner?

"Tänk så fel vi hade". I ljuset av idag blir allt så tydligt. Det som var föraktat, fult och föraktligt, är idag en legendarisk och nationell symbol för Det Svenska Undret. Bloggaren pratar naturligtvis om ABBA som slog igenom för snart 40 år sedan! Men de kanske aldrig har varit lika stora som nu.

Själv gillade jag ABBA redan från början. Med deras två första ganska hafsiga album där man experimenterade med olika stilar så fanns minst 4-5 låtar som hade potential utöver det vanliga. Men 1975 har de funnit konceptet: Mama Mia, SOS och I've been Waiting for You blev stora hits internationellt, speciellt i Australien, vilket var det första land utanför Sverige de besökte. Och året därefter slog de även knock på USA. Låten hette naturligtvis Dancing Queen.

ABBA är kanske inte Sveriges största musikimport, men de är det mest kända. Över hela världen vet man vilka ABBA är. Man lyser upp när man hör deras namn. Eller också när man säger att man är svensk: Oh, ABBA!
Gårdagens PK-maffia skilde sig inte nämnvärt från dagens. Samma vänstertugg. Men man hade andra käpphästar, åtminstone till det yttre. Det var USA, kapitalismen och imperialismen som var satta under luppen. Plus då Vietnamkriget. Förutom de obligatoriska snickarbyxorna och palestinasjalarrna, så hade man en liten knapp i gult där det stod FNL med rött. FNL var den kommunistiska gerillarörelsen som planerade att lägga hela Vietnam under det älskade statsskicket. Små lustiga gula vesslor som tog sig fram i djungeln med överlägsen lätthet, blev FNL en motståndare som USA aldrig besegrade. 1975 blåstes alltihop av och då sjönk den svenska proggrörelsen som en sten. Det fanns inget identifierbart längre för Kampen.




Till skillnad mot kommersialismen och det relativt nya ordet konsumismen, har nu vänstern slagit in på en annan linje. Men grundidén är densamma: Att styra och domdera över människors liv och leverne. Att just ABBA blev den befriande formeln i början på 70-talet, var för att de helt enkelt sket i att anpassa sig till den konformism som präglade tiden. Det känns konstigt att säga det, men ABBA var rebeller i den tidens anda.

Det som stod på barrikader och skrek slagord är alla glömda och begravna idag. Och proggmusiken, som var det absolut enda som ungdomsradion spelad, bannlyste all "kommersiell musik", som t ex ABBA. Bloggaren brukade ratta in Radio Luxemburg som ett andningshål till Friheten.

Då som nu, levde vi inte i ett Fritt land. Denna massrörelse av sympatisörer med de värsta massmördarna världen har sett, föraktade oss andra som inte hade insett storheten med Pol Pot och Mao. Föraktet var genomgående för den typen av överklassvänster liksom den är idag. Vi var bonnläppar som behövde styras in i det rätta tänkandet. Det var inte Proletariatets diktatur, det var överklasskommunisternas diktatur.


Idag är det i princip samma visor fast nu med en betydligt bredare bas.Det är detta som gör nutiden så oerhört mycket farligare än dåtidens skrålande rödvinsvänster. Vare sig den gamla högern eller den gamla socialdemokratin står längre kvar på sina poster. Allihop har dragit sig vänsterut, inte alls västerut.

Det är precis som om de gamla proggbanden fortfarande var i full aktion. Fast uppriktigt sagt: Vem av oss "vanliga" medborgare har något minne av t ex Gudibrallan, Älgarnas Trädgård och Fläsket brinner (inne)?

Hoola Bandoola Band, med Mikael Wiehe och Björn Afzelius, tillhörde en av dem som i alla fall kunde sno ihop en ganska snygg låt: Men texterna var viktigast förstås. En av Wiehes allra bästa låtar är Keops Pyramid: Men i den sista versen berättar han om vad det egentligen handlar om:

Så det verkar som om om det i varje tid och i alla sortes folk finns några som vill skapa pyramider, där dom själva sitter överst och har makten i sin hand, medan dom som lever nedanför dom lyder. Men om dom där uppe i det blå inte längre vill förstå utan föraktar alla dom som ger dom mat, ska pyramiderna till sist bli deras grav. 

Jag tycker det är en bild av Sverige av idag. De pruttnödigt uppsvällda och grandiosa politiska ledare vi har i dag. Men den härskande klassen består också av dessa gamla kommunistvurmare som med åren har vävts in i maktens maskineri. Så det skadliga och destruktiva i de gamla "fina" ideologierna har bekänt färg på ett sätt som vi andra lite grann förutsåg. I dagens Sverige säger man fortfarande att kommunismen i grunden är en fin och bra ideologi. Det är bara det att den aldrig har lyckats i praktiken, säger man.

Skärskådar man denna "fina ideologi" så är Marx ursprungliga verk; Det kommunistiska Manifestet och Das Kapital, en uppgörelse med kapitalismen och dess inneboende motsägelse. Bloggaren har läst den förstnämnda boken, men inte Das Kapital.

Den kommunistiska uppgörelsen med kapitalismens produktionsapparat, är en svårläst och mycket teoretisk genomgång av ett system, snarare än människorna i detta. Människor existerar, men på ett kollektivt plan som ska förena sig i ett ännu större kollektiv.Han säger ingenting om nationers suveränitet eller människors inneboende driftighet som ligger till grund för den västerländska civilisation. Allt handlar om produktionssätt och kontrollen över detta. I Proletariatets Diktatur tar arbetarna över hela produktionskedjan och dess kapital.

Men fokus ligger på kollektivism och diktatur i denna fina ideologi. Ingenting om individens frihetsbehov och hur ett samhällsbygge ska se ut. Det är kliniskt rent från all mänsklighet och individens eviga dilemma mellan individualism och flockbeteende. Det enda som sägs om människan är att hon är alienerad från produktionen.

Kommunism är ingen individtillvänd teoribildning, tvärtom. Hela paketet med solidaritet och social omsorg om de utsatta i samhället kommer inte från kommunismen. Snarare kommer det från kristendomen, som inte har status som någon fin ideologi.

Men hur är det möjligt att faktiskt tillbe en teoribildning som saknar så mycket mänsklighet och dessutom ha illusionen att detta är bra för människan? För vilka människor då?

Alla de kommunister/socialister jag har känt i mitt liv, har mest varit intresserad av yta snarare än innehåll. Den känslomässiga förankringen saknas. Istället har det varit mer intressant om man har de rätta kontakterna, har läst rätt böcker och har ett ogeneröst bemötande av oliktänkande. Så de man solidariserar sig med är främst den egna gruppen.

Den "oändliga godheten" om har gjort att vi håller på att plocka hit halva Mellanöstern, är antagligen en effekt av att svenskarna lever i en Medelmåttans Diktatur. i ett land som präglas av anti-intellektualism och kunskapsförakt. Hur ska man annars förklara att politikerna har förstört kunskapens bas: Skolan och i stället förvandlat den till en kaotisk experimentverkstad? Kunskap är ju som bekant makt och att begränsa möjligheten till att få kunskap leder oundvikligen till medelmåttor med medelmåttlig makt. Politiseringen av människornas liv blir därför möjlig. Politiker är den överklass och adel som tidigare var förbundet med arv.

Och precis som den gamla tidens adel sprider man allmosor omkring sig och tar speciell hänsyn till de som är mindre lyckligt lottade. Behovet av en underklass är en förutsättning för ett evigt maktinnehav.

Kommentarer

Anonym sa…
"Gudibrallan, Älgarnas Trädgård och Fläsket brinner.
-------------------
Jag har för mig att Hasse och Tage nämnde dessa i en sketch. Jag skrattade åt deras skämt för naturligvis kan ju inte ett band heta så. Men några år senare så insåg jag att det var verkliga benämningar på musikgrupper. Blev lite snopen men jag har fortfarande inte hört en enda ton från dessa grupper.
Rune

Populära inlägg i den här bloggen

Vad är människosyn?

SD inbjudna till värmen?

"Förgyllning förgår, men svinläder består"