Tungan i rätt mun
När man skriver här på nätet så blir dina ord placerade i var mans mun. Naturligtvis innebär det att det inte passar alla i smaken. Men det borde inte innebära en risk för att förpassas ut i kylan och förföljas.
Själv blev jag ju kölhalad av några i min bekantskapskrets för ett par år sedan. Senast i vintras högg det mig i ryggen.
Helena Edlund (blogg) är präst i Svensk Kyrkan. År 2011 skrev hon artikeln Kyrkans identitet offras på korrekthetens altare i Kyrkans Tidning. Det var ett mycket välkommet tillskott; att äntligen en präst som inte är illröd fick komma tilltals, och tusentals mail strömmade in. Men så vaknade huggormarna
Edlunds artikel väckte även för att vara Sverige, ovanligt ont blod då den publicerades bara några dagar efter massmordet på Utöya. Hennes artikel var en svidande uppgörelse med Svenska Kyrkans politiska slagsida, nedtoningen av det kristna budskapet till förmån för allmänt flum och så fjäskandet för islam.
Sedan dess har Edlund varit allmänt villebråd. Seglora Smedja med hatprästinnan Helle Klein i spetsen kallar sig fortfarande för "grävande journalist" och gräva var vad hon gjorde, med en hel bulldozer, efter eventuella komprometterande fibrer och spån som följde spåret av Edlund. Naturligtvis, gräv där du står och där Helle Klein står planterad är i den mjuka myllan bland Vi, De Goda som får sin näring ur att misskreditera, förfölja, och förinta de som har sina politiska försänkningar hos SD eller kan ha samröre med SD eller som kanske kunde ha samröre med SD.
Så nu hittade, trodde hon, Helle Klein, dagens topp-etta, Helena Edlund har samarbetat med Kent Ekeroth genom att skriva på ett "anti-islamskt" upprop och att hon har jobbat åt SD-TV under Almedalsveckan, (vilket inte man verifierar). Alltså är Edlund sverigedemokrat. Huvudet kan rulla....
Dock ska det tilläggas att Edlund anslöt sig till SD i början av året för att jobba med sociala frågor. Men har tvingats därifrån av Svenska Kyrkan. Nu har hon fullt sjå att mota bort alla journalister med SD i pupillerna, slåss med Helle Klein, översteprästinnan och Anna Karin Hammar som är sur för att hon inte fick bli biskop efter sin bror K-G. Hammar tycks inte syssla med annat än att bråka med sina kvinnliga kolleger i kyrkan om riktigt hur partisocialistiskt-feministiskt-mångkulturalistiskt-antirasistiskt kyrkans profil ska dras.
Att den Svenska Kyrkan är kristen har blivit en besvärlig barlast, en liten farlig detalj som därför måste slipas ner, menar Edlund när hon kommenterar de militanta medprästerna och deras agendor. T o m de besökare som inte ens är särskilt kristna har slutat att komma till kyrkan när predikstolen har förvandlats till en politisk propagandataburett. Slående så använder även Edlund uttrycket "de självutnämnda goda". Vi blir allt fler som ser att kejsaren faktiskt är naken.
Bloggaren mottog just nu nyheten om att Margaret Thatcher är död. Det här råkar vara ett väldigt bra inlägg i just i ämnet jag just nu skriver om:
Ja, Stina blir där rejält tillplattad. Och Thatchers pekfinger hamnar rätt in i veka livet på alla uppblåsta godhetsapostlar. "VI besegrade Hitler! Hade vi gjort som NI hade Hitler vunnit. VI var bättre genom att vi SLOGS!"
Det måste ha varit tufft för Stina och hennes försök att få Thatcher att uttrycka de tre magiska orden "allas lika värde". Gud, ge oss en ny Thatcher!
När Klein och hela följet av de självutnämnda goda har haft det där kliande behovet av att skapa egna plattformar har det alltid varit solk i bägaren att deras bakgrund från upper-middle-class familjer redan uppfattar sig själva som självklara tolkningsföreträdare. Detta känns av någon anledning inte bra. Man är alltför civiliserad, har inga muskler eller urmänniska i sig, ingen egen nisch. Dessutom råder en hög grad av tävlaranda, att man måste lyckas bättre än föräldragenerationen.
De som bär den priviligerade människans ledartröja kan ha en stor längtan efter det ofullkomliga, en urmänniska.. Det blir en inre konflikt och skapar ångest. Man har makt, men ingenting att använda den till. Den utslätande och konsensusbevarande svenska ankdammen är sig själv nog. All konfrontation är av ondo.
Så den som är född med silversked i mun blir antingen tokig eller också rabiat antagonist om villkoren för att utveckla den egna frigörelsen inte finns. Lösningen på dilemmat blir att kämpa mot sin egen önskan till ofullkomlighet genom att angripa de man omedvetet uppfattar som ofullkomliga. Detta leder till tillfredsställelse och blir en drivkraft som så småningom kan komma att bli en fixering.
Denna schozofrena inställning är i sig ett resultat från människans eviga dilemma av att ha sin suveränitet och självständighet på ena sidan och behovet att tillhöra flocken den andra.
Att sälla sig till flocken är att sälla sig till en grupp för att bli starkare i den egna och gemensamma identiteten utåt. Genom att stifta såväl skrivna som oskrivna lagar, bygga in strukturer och värden, skapas ett "vi". En nation kan inte kallas för flock på samma sätt. En typisk flock är däremot PK-Sverige.
På många olika sätt liknar t ex Svenska Kyrkans kvinnliga socialistkollektiv det Eberhard-Horst Richter kallade för "fortet". När flocken blir alltmer sammansvetsad börjar den uppfatta sig själv som ett, en individ. Plötsligt blir det ett självändamål, som uppsugen i en slags Borg-liknande (Star Trek!) klump, viktigare än något annat.
Denna symbiosboning blir ett säkert mål för en attack utifrån. Nojorna växer om ett hot utifrån. Och så byggs vallgravarna mellan De Evigt Goda och oss Gollums utanför. Fortet blir alltmer ointagligt, någon annan än de allra mest initierade kommer aldrig att släppas över bron. Så försvaret av fortet blir en än mer desperat och överskrider alla gränser för såväl moral, logik som anständighet.
När så en Helena Edlund här, en Annika Borg där och en Johanna Anderson. Alla tre kvinnor, alla tre skärpta, alla tre individualister och alla tre spottkoppar åt De Evigt Goda. Annika Borg är förmodligen den största nageln i ögat på Översteprästinnan. Och jorå, nu har Klein börjat koppla greppet kring Borg och fascism-Breivikhjulet också. Borg och Edlund har samma kritik mot Svenska Kyrkans underkastelse och abdikering från kristendomen.
Hon skriver om att en religionsfilosof vid Uppsala universitet nu definitivt har rekordet i relativism då han inte anser att begreppet religionsfrihet är korrekt eftersom det implicit kan ge en fingervisning om att det finns olika religioner. Därför så behöver grundlagen att ändras till att omfatta "livsfrihet" istället!!
Och om den så omfamnade "dialogen" som hela tiden pågår och pågår:
Själv blev jag ju kölhalad av några i min bekantskapskrets för ett par år sedan. Senast i vintras högg det mig i ryggen.
Helena Edlund (blogg) är präst i Svensk Kyrkan. År 2011 skrev hon artikeln Kyrkans identitet offras på korrekthetens altare i Kyrkans Tidning. Det var ett mycket välkommet tillskott; att äntligen en präst som inte är illröd fick komma tilltals, och tusentals mail strömmade in. Men så vaknade huggormarna
Edlunds artikel väckte även för att vara Sverige, ovanligt ont blod då den publicerades bara några dagar efter massmordet på Utöya. Hennes artikel var en svidande uppgörelse med Svenska Kyrkans politiska slagsida, nedtoningen av det kristna budskapet till förmån för allmänt flum och så fjäskandet för islam.
Sedan dess har Edlund varit allmänt villebråd. Seglora Smedja med hatprästinnan Helle Klein i spetsen kallar sig fortfarande för "grävande journalist" och gräva var vad hon gjorde, med en hel bulldozer, efter eventuella komprometterande fibrer och spån som följde spåret av Edlund. Naturligtvis, gräv där du står och där Helle Klein står planterad är i den mjuka myllan bland Vi, De Goda som får sin näring ur att misskreditera, förfölja, och förinta de som har sina politiska försänkningar hos SD eller kan ha samröre med SD eller som kanske kunde ha samröre med SD.
Så nu hittade, trodde hon, Helle Klein, dagens topp-etta, Helena Edlund har samarbetat med Kent Ekeroth genom att skriva på ett "anti-islamskt" upprop och att hon har jobbat åt SD-TV under Almedalsveckan, (vilket inte man verifierar). Alltså är Edlund sverigedemokrat. Huvudet kan rulla....
Dock ska det tilläggas att Edlund anslöt sig till SD i början av året för att jobba med sociala frågor. Men har tvingats därifrån av Svenska Kyrkan. Nu har hon fullt sjå att mota bort alla journalister med SD i pupillerna, slåss med Helle Klein, översteprästinnan och Anna Karin Hammar som är sur för att hon inte fick bli biskop efter sin bror K-G. Hammar tycks inte syssla med annat än att bråka med sina kvinnliga kolleger i kyrkan om riktigt hur partisocialistiskt-feministiskt-mångkulturalistiskt-antirasistiskt kyrkans profil ska dras.
Att den Svenska Kyrkan är kristen har blivit en besvärlig barlast, en liten farlig detalj som därför måste slipas ner, menar Edlund när hon kommenterar de militanta medprästerna och deras agendor. T o m de besökare som inte ens är särskilt kristna har slutat att komma till kyrkan när predikstolen har förvandlats till en politisk propagandataburett. Slående så använder även Edlund uttrycket "de självutnämnda goda". Vi blir allt fler som ser att kejsaren faktiskt är naken.
Bloggaren mottog just nu nyheten om att Margaret Thatcher är död. Det här råkar vara ett väldigt bra inlägg i just i ämnet jag just nu skriver om:
Ja, Stina blir där rejält tillplattad. Och Thatchers pekfinger hamnar rätt in i veka livet på alla uppblåsta godhetsapostlar. "VI besegrade Hitler! Hade vi gjort som NI hade Hitler vunnit. VI var bättre genom att vi SLOGS!"
Det måste ha varit tufft för Stina och hennes försök att få Thatcher att uttrycka de tre magiska orden "allas lika värde". Gud, ge oss en ny Thatcher!
När Klein och hela följet av de självutnämnda goda har haft det där kliande behovet av att skapa egna plattformar har det alltid varit solk i bägaren att deras bakgrund från upper-middle-class familjer redan uppfattar sig själva som självklara tolkningsföreträdare. Detta känns av någon anledning inte bra. Man är alltför civiliserad, har inga muskler eller urmänniska i sig, ingen egen nisch. Dessutom råder en hög grad av tävlaranda, att man måste lyckas bättre än föräldragenerationen.
De som bär den priviligerade människans ledartröja kan ha en stor längtan efter det ofullkomliga, en urmänniska.. Det blir en inre konflikt och skapar ångest. Man har makt, men ingenting att använda den till. Den utslätande och konsensusbevarande svenska ankdammen är sig själv nog. All konfrontation är av ondo.
Så den som är född med silversked i mun blir antingen tokig eller också rabiat antagonist om villkoren för att utveckla den egna frigörelsen inte finns. Lösningen på dilemmat blir att kämpa mot sin egen önskan till ofullkomlighet genom att angripa de man omedvetet uppfattar som ofullkomliga. Detta leder till tillfredsställelse och blir en drivkraft som så småningom kan komma att bli en fixering.
Denna schozofrena inställning är i sig ett resultat från människans eviga dilemma av att ha sin suveränitet och självständighet på ena sidan och behovet att tillhöra flocken den andra.
Att sälla sig till flocken är att sälla sig till en grupp för att bli starkare i den egna och gemensamma identiteten utåt. Genom att stifta såväl skrivna som oskrivna lagar, bygga in strukturer och värden, skapas ett "vi". En nation kan inte kallas för flock på samma sätt. En typisk flock är däremot PK-Sverige.
På många olika sätt liknar t ex Svenska Kyrkans kvinnliga socialistkollektiv det Eberhard-Horst Richter kallade för "fortet". När flocken blir alltmer sammansvetsad börjar den uppfatta sig själv som ett, en individ. Plötsligt blir det ett självändamål, som uppsugen i en slags Borg-liknande (Star Trek!) klump, viktigare än något annat.
Denna symbiosboning blir ett säkert mål för en attack utifrån. Nojorna växer om ett hot utifrån. Och så byggs vallgravarna mellan De Evigt Goda och oss Gollums utanför. Fortet blir alltmer ointagligt, någon annan än de allra mest initierade kommer aldrig att släppas över bron. Så försvaret av fortet blir en än mer desperat och överskrider alla gränser för såväl moral, logik som anständighet.
När så en Helena Edlund här, en Annika Borg där och en Johanna Anderson. Alla tre kvinnor, alla tre skärpta, alla tre individualister och alla tre spottkoppar åt De Evigt Goda. Annika Borg är förmodligen den största nageln i ögat på Översteprästinnan. Och jorå, nu har Klein börjat koppla greppet kring Borg och fascism-Breivikhjulet också. Borg och Edlund har samma kritik mot Svenska Kyrkans underkastelse och abdikering från kristendomen.
Hon skriver om att en religionsfilosof vid Uppsala universitet nu definitivt har rekordet i relativism då han inte anser att begreppet religionsfrihet är korrekt eftersom det implicit kan ge en fingervisning om att det finns olika religioner. Därför så behöver grundlagen att ändras till att omfatta "livsfrihet" istället!!
Och om den så omfamnade "dialogen" som hela tiden pågår och pågår:
"Man kan inte föra religionsdialog eller bedriva ekumenik (dialog mellan olika kristna kyrkor) om man inte först klarar ut vissa saker:Kan en kvinna leda den gemensamma gudstjänsten? Kan kvinnor och män sitta tillsammans under gudstjänsten eller bönen? Vilken grupp inom religionen eller kyrkan är det man för dialog med – de progressiva eller de konservativa krafterna?------"Antagligen är religionsdialog något omistligt i en värld som vår. Men den är inte trovärdig om man låter religionen vara ett område där de mänskliga rättigheterna inte gäller.Både dessa företeelser – ökningen av tvärsäker religiositet och en för oskyldig inställning till religionsdialog – är oroväckande."Men om detta får ej nämnas.Uppe i fortet slipas knivarna
Kommentarer
De här självgoda nollorna (som Stina Dabrowski) är ju inte mycket att bry sig om, om de inte hade så mycket makt. Ologiska, mästrande - men det är underbart med ett stort intellekt som placerar dem där de hör hemma - i skamvrån.
PK-journalister: Skäms !
Rune
En lite lycklig Jonatan