Tiggeriet och dubbelmoralen

Med risk att åter bli kallad för neo-fascist (förra inlägget) så tänker jag ta upp problemet med det ökade tiggeriet på stora städers gator.

Bloggaren brukar ge en slant när mörkhyade, framför allt, män, står och spelar dragspel utanför strategiska ställen som ingång till gallerior och Systembolag. De har förbaskat häftiga gamla dragspel som låter rent och klart. Förmodligen har dragspelen gått i arv generationer tillbaka. Många är skickliga musiker, andra kan bara en melodie de kör gång på gång. När det var som kallat i vintras stod de där timme efter timme med blåfrusna händer. Jag frågade om de hade någonstans att bo. Jo, i bilar. Ibland härbärget.

Men enligt förstå-sig-påare så gör jag fel. Jag understödjer eventuell människohandel. Detta motsäger sig dock polis och hjälporganisationer. Enligt ETC så har polisen haft span under en längre period och konstaterat att tiggeriet är organiserat på så sätt att det är stora familjer som samarbetar och åker från land till land för att tigga.

Det är främst romer som tigger. Man utökar tiggarkassan med en del brott, främst fickstölder och snatteri. Ungefär som zigenare alltid har gjort. Tiggeriet är ingen lukrativ verksamhet av den enkla anledningen att svenskar inte vill se tiggare på sina gator. De gör oss illa till mods, även förbannade. Det händer inte alltför sällan att tiggarna blir utsatta för misshandel.

Visst kan man känna obehag av tiggare som så uppenbart förnedrar sig, kastar bort hela sin värdighet och står på knä med en utsträckt kopp. Jag får lust att skrika: "Res dig, var människa!"- Nej, ingen respekterar en människa som så uppenbart förnedrar sig själv.

När bloggaren var i USA fanns det många tiggare i California. Majoriteten av dem var psykiskt sjuka eller fysiskt handikappade. Men framför allt fattiga. San Fransisco var en stad som nästan helt var belägrat av tiggare. Orsaken är bl a att det tidigare hade funnits ett relativt gott skydd för hemlösa och tiggare. Man gav också bidrag till mat och förnödenheter på daglig basis.

Paradoxalt blev då San Fransisco en riktig tiggarstad. Tiotusentals hemlösa sökte sig till SF just för att man erbjöds en viss social trygghet. Men stadens ekonomi försämrades och stora delar av den social-ekonomiska verksamheten försvann. Men tiggarna försvann inte. Det var tragiskt att se.

Välfärdsländer lockar såväl lyckosökare som bidragsturister. Det är inget att sticka under stol med. Sverige, som ska föreställa ett Välfärdsland, har ett världsrykte om att vara "landet där man får pengar utan att jobba". Men när antalet bidragstagare ökar så kvarstannar utvecklingen. Det enda som ökar är fattigdomen. Kommuuunerna blir tvungna att skära ner i äldrevård och barnomsorg för att uppfylla statens utopiska vision om ett mångkulturellt samhälle.

Men de som blir mest frustrerade över tiggeri på gatorna är naturligtvis politikerna som absolut inte kan tillåta att det finns fattiga människor som i rent fysisk form materialiserar sig på de fina gatorna vilka ska hållas fria och upprätta myten om det "rika och jämlika" Sverige.

På DN Debatt skriver Eva Solberg, M, :

"Samhällsmodellen i Sverige utmanas av fattigdom, attityder och utanförskap. Vi befäster utsattheten och diskrimineringen när vi inte tydligt tar avstånd från tiggeri i regelverk för gatumiljön och fördömer tiggeri generellt.
Annars gör vi en redan utsatt grupp en björntjänst, vi medverkar till ökad stigmatisering av en redan utpekad grupp.
I Sverige eftersträvar vi ett jämlikt samhälle utan en ”vi och de”-mentalitet. När vi agerar ogenomtänkt eller inte agerar, blir vi själva en bidragande orsak till en tillbakagång i vår strävan – i stället för att verka för utveckling mot ökad jämlikhet motverkar vi den."

Det moderaten Solberg menar i klartext är att eftersom vi är så jämlika på papperet så får ingenting störa denna föreställning. Det är en förolämpning mot Sveriges varumärke att vi har tiggare på gatorna. Fattiga människor måste gömmas i allmännyttans sunkigaste lägenheter så att de inte syns. Illussionen måste vidmakthållas om "allas lika värde" och solidaritet med de svaga. Om denna utmanas på ett praktiskt plan rasar hela korthuset.

Istället ska vi ha "anpassat mottagande" och förbjuda tiggeri.

"Ökad kunskap om bakomliggande mekanismer i sammanhanget och ett anpassat mottagande ger samhället bättre förutsättningar och beredskap att möta den ökande tillströmningen av människor, både nu och i framtiden". 

D v s man kan inte ifrågasätta att det strömmar in hundratusen okända, med okända rötter varje år in i det fina, jämlika och solidariska Sverige genom att lämna in en asylansökan. Därifrån kan vi börja ömka och snyfta.