PK:iterna spräcker spegeln från kant till kant

Allt når slutligen ifatt oss. Gamla synder och begångna brott försvinner inte bara för att vid har förpassat dem in i ett hörn, ett mörkt sådant.

I detta hörn kan vi fastna och s a s måla in oss.  Det är vad som händer just nu hos sosseriet. Ja, i själva verket har äntligen konsensuskulturen börjat erodera och pk::iterna irrar och famlar med fötterna ihoptrasslade i varann.
Inom en vecka har Omargate orsakat att de mest osannolika konstellationer har bildats och det är en dragkamp emellan de som är mest och lite mindre pk.

Det handlar i stort sett om det gamla vanliga gänget "anti-rasister" som bara enögt stirrar på människornas namn och utseende, nu med ingrediensen religion, som man håller om ryggen och under sina vingar oavsett vilka dessa människor är. Mördare, terrorister och våldtäktsmän är bara frustrerade, missförstådda små änglar som inte vill något annat än att uppfylla "allas lika värde". Som tack behandlar Sverige dem som paria, menar "anti-rasisterna". Själva bor de på milslångt avstånd från de förorter de säger sig älska.

Omar Mustafa är inget annat än en gigantisk lögnhals med sitt Janusansikte. Som ordförande i Islamiska Förbundet har han utmärkt sig genom att verka för en radikalisering av Sveriges (fortfarande 400.000?) muslimer. En riktig mörkerman med judehat, homohat, hat mot "otrogna" och kvinnoförtryck på agendan.Och han har haft som mål att smyga in islam in på den politiska arenan.

Att sossarna nu valde att ta konsekvensen av sitt idiotiska beslut att låta Mustafa sitta i själva partistyrelsen, är hedervärt. Men de skulle aldrig ha valt honom från början. Att man ändå gjorde det är förmodligen en produkt av "multikulti-kraven". När M har sitt alibi i form av Waberi , MP sin Mehmet Kaplan och V X antal, så måste S ta sitt ansvar med ett eget alibi, som i likhet med Waberi är islamist.




När man hävdar från djupt initierat håll att de flesta muslimer i Sverige är sekulära och alltså helt "vanliga" undrar bloggaren hur man vet detta. Bara det att man har beräknat att det finns 350-400.000 muslimer i 10-12 år nu, talar om för oss att man slirar på sanningen. Sedan år 2000 har kanske antalet muslimer ökat med 30-50.000 per år.

När nu man nu från "anti-rasistiskt" håll menar att S agerande är ett utslag av islamofobi, så börjar det bli väldigt förutsägbart och tröttsamt.

Kitimbwa Sabuni  utmärker sig genom att vara ledamot i Muslimska Människorättsliga kommittéen, ett slags propagandaorgan där huvudfokus ligger på de "kränkningar" de utsätts för av oss. Organisationen bildades här i Sverige år 2007 och har ingenting med FN:s kommitté för de Mänskliga Rättigheterna att göra. Men det låter alltid fint med Mänskliga Rättigheter. Även om Rättigheterna ifråga är att bomba sönder civilbefolkningar.  

FN:s Människoättsliga råd består i huvudsak av länder från tredje världen. Sudan, Saudiarabien och Pakistan är exempel på länder som ska ta ställning till ökad jämställdhet mellan könen, brott och straff och vad som krävs för att uppfylla Rådets principer. Det är MR som har beslutat att det ska vara förenat med sanktioner om man "kränker islam och muslimer". D v s det Människorättsliga Rådet ser det som sin uppgift att begränsa yttrandefriheten i Västvärlden.

K Sabuni skriver att Omar Mustafa är "en förebild för alla svenskar"! 
I Sverige vill vi gärna tro att vi har många goda värden vi kan föra vidare till andra. Det gör att svenskar åker ut i världen och möter folk vi inte alltid tycker exakt lika som för att föra ut ideal som till exempel demokrati, jämlikhet och mänskliga rättigheter. Är det bara vita kristna svenskar som kan spela den rollen? 
----------------------------------------------------------
Jag hyser den största beundran för Omar Mustafa. Han är en brobyggare mellan människor som visar att man kan vara en stark progressiv kraft i samhället utan att kompromissa sin religiositet. Han är en bättre bärare av socialdemokratiska värderingar än Stefan Löfven någonsin kommer att bli och inte bara en förebild för svenska muslimer utan för alla svenskar.

Sedan ingår tirader om Israels "brott mot de mänskliga rättigheterna" och de stackars raketskjutande palestinierna. Vad nu detta har att göra med Mustafa framkommer ej. Gissningsvis att det inte finns något som heter anti-semitism' utan att judar är ett vidrigt folk som förtjänar att utrotas.

Såsom ett brev på posten exploderar de två bomberna i målgången för Marathon i Boston. Två muslimska bröder från Kazakstan men med förankring i Tjetjenien, står bakom det fullständigt obegripliga dådet. Det är ju så vitt bloggaren vet, Ryssland som för en hårdför och våldsam politik i Tjetjenien.

Men muslimer är besatta av USA; Den Store Satan. Var det än händer så står det i USA:s händer. Men musslorna tänker aldrig på att där saker händer så står representanter för dem själva bakom vapnen och bomberna i de flesta fall. Dessutom riktar man aldrig sina vapen mot strategiska militära och maktpositionella mål. Istället inriktar man sig på helt vanliga, civila och oskyldiga människor. Det är grymt, fegt och ondskefullt. När så herrar Greider och Guillio går ut och försvarar dessa mördare, så undrar man över herrarnas människosyn.

Vissa befolkningar är det försvarbart att attackera och mörda, andra är det inte. Amerikaner är alltid tacksamma objekt p g a det de representerar: Kapitalismen. Däremot är det ett brott mot Folkrätten när Israel visar musklerna och attackerar palestinierna. Dessa är vänsterns särskilda lilla skötebarn, värnlösa och underlägsna slåss de med sina ärtbössor mot hökarna i Israel. Vänstern älskar Underdogs. Förmodligen finns det ett drag av identifikation med dessa Underdogs. Eller också spelar man på samma planhalva som islamisterna. Då kan man fråga sig om inte islamismen, socialismen och nazismen egentligen inte delar säng. Samma världsbild, samma våld och drömmen om världsherravälde.Oförmågan att se livets gråzoner utan ha en svart-vit åskådning vilket omöjliggör fred och säkerhet för jordens befolkning.

Men absolut ingen PK:it har gått ut och försvarat de muslimska brödernas lilla illdåd i Boston. Det har blivit för mycket under en vecka. Att först gå ut och skrika islamofober till sosseriet som kastade ut lilla oskyldige Omar och sedan samma vecka uppleva hur just islamister som Omar spränger folk i luften, det blev mer än PK:iterna klarade av.

Såsom i en spegel står de nu och betraktar sig själva. Men spegeln spricker nu från kant till kant. Man har målat in sig i ett hörn.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

A-barn, B-barn och C-barn

Språket som klassmarkör

IS, OS, Co2 och JÖK