Den märkliga svenska stoltheten

Bloggaren såg den web-sända debatten mellan Ulltotten (Ullenhag) och Jimmie Åkesson. Den var intressant ur två aspekter. Ulltotten var ovanligt ettrig och Åkesson ovanligt försiktig. Åkesson har tydligen tagit intryck av att användandet av ordet "svenskar" är kontroversiellt(!?). Så han sade istället "majoritetsbefolkningen och andra grupper".

Detta bevisar om inte annat än att stolthet över kulturell identitet, i svensk tappning är komplicerad kanske rent av komplex.

När Ulltotten beskriver sig själv som "stolt över att vara svensk" så är det inte den kulturella och nationella identiteten han åsyftar. Nej, stoltheten handlar istället över att Sverige tar emot fler flyktingar per capita än något annat jämförbart land.

Denna typ av nationalism finner vi också när det handlar om kvalitet. "Svenskt kött", "Svensktillverkade skor" (fast inte nu längre), Svensk Ursprung, Svensk Välfärd, Den Svenska Modellen, Svensk arbetsrätt, Svensk Jämlikhet, Svenskt klimatarbete osv.

Att ifrågasätta någon av dessa storheter är inte populärt. Det Svenska Folkhemmet är inget man kan ploja med. Då framstår man som högerextremist. Och det är absolut det värsta man kan vara. Breivik dras blixtsnabbt ut ur skjortärmen.




Högerextremism betraktas som den fula och onda nationalismen. Så en vanlig medborgare som högaktar Sveriges rika historia, det kistna kulturarvet, de bulliga kullarna, vikingaskepp, röda stugor med vita knutar och den hederliga gamla husmanskosten, är alltså högerextrem och räknas till samma grupp som heilar och knackar bög. Lite tillspetsat blir det faktiskt så.

Kan det då inte gå att kombinera Svenska Modellen-nationalismen och vikingaskepps-nationalismen? Många är vi som beklagar att Sveriges nationaldag, 6 juni, har blivit en manifestation för mångkulturen. Man ägnar dagen åt att hylla de som har blivit svenska medborgare sedan förra året. Är det inte något djupt suspekt, rent av osunt i det hela?

Nej inte alls om man delar Ulltottens form av stolthet över den svenska identiteten. Vårt firande av vår nationaldag handlar alltså om det icke-svenska som då ska stå i ljuset för den storsvenska generositeten.

För visst är det något storsvenskt över stoltheten i att vara så God att inte ens Gud själv har en sådan världsomspännande solidaritet?

Broderskapsrörelsen som nu titulerar sig Tro och Solidaritet, har bytt namn just för att inkludera all världens folk som ska få plats under det högt spända paraplyet. I all världens folk ingår även solidaritet med extremister, som islamister. Man har gått dem till mötes med sin framsträckta hand genom att stryka formuleringen om solidariteten och arbetet med att hindra diskrimineringen av HBT-personer, ur sitt program. Hyckleriet är kväljande

Var finns stoltheten över Den Svenska Modellen då? För att inte tala om jämlikhet.

Nej för att i stoltheten över Välfärdslandet och den eviga Godheten, finns ingen förankring i de djupare lagren och värdena som avgörande för den nationella identiteten. Har man inga känslor för allt det vackra i Sverige och de små röda stugorna med vita knutar, kan man inte heller känna något av historiens vingslag. över dessa. Istället får vi förvirring och splittring.

Kommentarer

Anonym sa…
Jag har träffat unga människor som blivit födda i Sverige av iranska föräldrar De har växt upp i Sverige men när jag träffade dem så var de inte svenskar. Sverige börjar likna ett område där människor bor men inte har samma rötter.

Prästkragsängen pollineras med främmande exotiska växter som inte har samklang med prästkragarna.

Men man solidaritet mest med eget folk.

Populära inlägg i den här bloggen

Vad är människosyn?

SD inbjudna till värmen?

"Förgyllning förgår, men svinläder består"