UEA - Alltid "samhällets fel"
Almarerande uppgifter kom igår om att sjukskrivningarna har skjutit i höjden. 135.000 personer är nu sjukskrivna längre eller kortare perioder. Och det är kvinnorna som sjukskrivs i allt högre grad och då av företrädesvis psykiska besvär. SvD tar upp en aspekt som man nogsamt utelämnade i andra media: Kvinnorna börjar må dåligt när de bildar familj mitt under jobbkarriären. Det börjar i och med det första barnet.
Ungdomar är den andra stora gruppen. De arbetslösa ungdomarna är sjukskrivna under långa perioder, många kommer aldrig ut i arbetslivet utan blir sjukpensionärer. Unga sjukskrivs till största delen av psykiska orsaker.
Här kan man höra 30-åriga Pernilla Axelsson som "gick in i väggen" för sex år sedan.
Det symptomatiska för de förklaringar om orsaker som media och även socialförsäkringsminister Ulf Kristersson framför, är att arbetslivets ökade prestationskrav som s a s är boven i dramat.
Men han skriver också:
Att detta ändå inte fungerar beror på att psykologerna som ska finnas inom primärvården helt enkelt är för dyra att anställa. Istället så får kuratorer, utan terapeutisk utbildning, axla uppgiften. Det är de inte ämnade för så behndlingen blir därefter.
Som psykolog öppnar man eget och marknadför sig inom de olika psykologiska skolbildningarna. Bloggaren själv jobbade i ett team några år, vi kunde hålla nere avgifterna för patienterna (eller klienter som vi kallar dem), men ändå ligger priserna på 800-1500 kr/timmen. Men genom avtal med Försäkringskassan går det att ge patienterna vård för vanlig vårdpeng. Men det är långt ifrån alla psykologer som kommer ifråga. Olika tidsepoker har olika favoritbehandlingar. KBT har länge varit den som har föredragits, men.... därför att den är kortats och alltså billigast.
KBT som behandlingsmetod är tunn som en våris. Man försöker ändra klientens automatiska negativa tankar och tror sig kunna förändra den känslomässiga sårbarheten. Det lyckas för en tid, upp till ett år.
Människors känsloliv är oändligt i sina variationer. Därför går det inte att göra några riktiga generaliseringar. Varje individ har sina unika behov och sin unika styrka respektive svaghet. Som psykolog måste man ge individen verktyg för att använda sin styrka för att ta hand om sina behov.De hang-ups som hindrar en individ från att leva ett fullgott liv blir så småningom hanterbara när man får tillgång till sina egna resurser.
En depression kan man medicinera mot, men frisk blir man inte utan istället kapslas känslorna in och man får ännu svårare att få tillgång till dem. Men man måste alltid väga in det lidande som individen utsätts för och en lägre dos SSRI kan då kombineras med terapi.
Men allra viktigast för att skyddas från psykiska sjukdomar är tillgången till ett kontaktnät. Det är ensamhet och isolering som jag ser det, är den allra största orsaken till att människor mår så dåligt idagens Sverige. Det s k Välfärdssamhället har byggt bort människors ansvar för varandra och har ersatts av egoism och girighet.
UEA står för Utan Eget Ansvar. Vi lämnar varann i sticket när det börjar bli jobbigt och resonerar så att "det får väl samhället fixa". "Samhället" fixar ingenting. Men det bygger murar.
Tyvärr finns inte länken kvar där tre specialister i psykbranchen fick breda ut sig om de bakomliggande orsakerna. En av dem var den kände psykoterapeuten Anna Kåver som också ställer den ökande psykiska ohälsan i relation till individen. Psykisk ohälsa uppstår inte ur tomma intet. Istället är det en rad av komplexa faktorer bakom.
En ung "liksom"-psykiater hade den sedvanliga överlägsna tonen med nasala i:n. Hon menade på, i sann 68-anda, att det var "samhället" som var problemet. Som exempel valde hon: Stora klasser i skolan, ojämställd arbetsfördelning i hemmet etc, etc. En blandning av socialistisk och feministisk världsbild som tyvärr har tagit över den individrelaterade. Och beleive me, detta botar ingen!
Ytterst handlar det om andras oförmågan eller oviljan att ta sitt ansvar över sin omgivning. Det finns alltid ett skuldok på de flestas axlar. När ett barn i familjen uppvisar psykisk ohälsa går man till läkaren och undrar om inte barnet har Asperger eller ADHD. En del tester körs, genom dessa kan de flesta få en diagnos. Så blir föräldrarna fria från någon egen del i barnets hälsa. Istället har barnet något fnurr på några nervändar i huvudet.
Men det räcker inte med detta. Nu har man så upptäckt att barnet kan uppleva skuld och skam för sin fnurr. Så då tar man den lättaste vägen och ger "samhället" skulden. D v s alla. Vi bär sålunda en kollektiv skuld för att människor mår dåligt? Nej, i de mopsiga i:nas värld så består inte samhället av individer utan om system.
Så därför är det utmärkt att Ulf Kristersson betonar vikten av att kunskapen om psykologiska orsakssamband och ohälsa måste utvecklas. Han säger också mellan raderna att kvinnorna som fortsätter jobba när de har fått barn mår uruselt för att detta inte är förenat med det stora behov hon faktiskt har i enlighet med naturen, att pyssla om och vårda sitt eget barn.
Men detta är att svära i kyrkan. Feministlobbyn är så stark i Sverige att det har blivit fult att ta hand om sina barn. Men placerar sådana kvinnor i facket "offer för de patriarkala (osynliga" strukturerna".
Och som "offer" kommer man aldrig att kunna påverka sitt dåliga mående.
Ungdomar är den andra stora gruppen. De arbetslösa ungdomarna är sjukskrivna under långa perioder, många kommer aldrig ut i arbetslivet utan blir sjukpensionärer. Unga sjukskrivs till största delen av psykiska orsaker.
Här kan man höra 30-åriga Pernilla Axelsson som "gick in i väggen" för sex år sedan.
Det symptomatiska för de förklaringar om orsaker som media och även socialförsäkringsminister Ulf Kristersson framför, är att arbetslivets ökade prestationskrav som s a s är boven i dramat.
Men han skriver också:
"Men jag är bekymrad över att sjukfrånvaron på grund av psykisk ohälsa stiger. Det kan tyda på att Sverige har blivit allt bättre på att hjälpa människor med olika somatiska sjukdomar och fysiska funktionsnedsättningar att komma tillbaka till arbete, men att vi inte alls har lika bra kunskap om psykisk ohälsa och psykosociala problem",Nej, just det. Psykvården är bortraderad på kartan trots att behoven har mångdubblats under de senaste 20 åren. Få utbildar sig till psykiater, men det är däremot många som blir psykologer.
Att detta ändå inte fungerar beror på att psykologerna som ska finnas inom primärvården helt enkelt är för dyra att anställa. Istället så får kuratorer, utan terapeutisk utbildning, axla uppgiften. Det är de inte ämnade för så behndlingen blir därefter.
KBT som behandlingsmetod är tunn som en våris. Man försöker ändra klientens automatiska negativa tankar och tror sig kunna förändra den känslomässiga sårbarheten. Det lyckas för en tid, upp till ett år.
Människors känsloliv är oändligt i sina variationer. Därför går det inte att göra några riktiga generaliseringar. Varje individ har sina unika behov och sin unika styrka respektive svaghet. Som psykolog måste man ge individen verktyg för att använda sin styrka för att ta hand om sina behov.De hang-ups som hindrar en individ från att leva ett fullgott liv blir så småningom hanterbara när man får tillgång till sina egna resurser.
En depression kan man medicinera mot, men frisk blir man inte utan istället kapslas känslorna in och man får ännu svårare att få tillgång till dem. Men man måste alltid väga in det lidande som individen utsätts för och en lägre dos SSRI kan då kombineras med terapi.
Men allra viktigast för att skyddas från psykiska sjukdomar är tillgången till ett kontaktnät. Det är ensamhet och isolering som jag ser det, är den allra största orsaken till att människor mår så dåligt idagens Sverige. Det s k Välfärdssamhället har byggt bort människors ansvar för varandra och har ersatts av egoism och girighet.
UEA står för Utan Eget Ansvar. Vi lämnar varann i sticket när det börjar bli jobbigt och resonerar så att "det får väl samhället fixa". "Samhället" fixar ingenting. Men det bygger murar.
Tyvärr finns inte länken kvar där tre specialister i psykbranchen fick breda ut sig om de bakomliggande orsakerna. En av dem var den kände psykoterapeuten Anna Kåver som också ställer den ökande psykiska ohälsan i relation till individen. Psykisk ohälsa uppstår inte ur tomma intet. Istället är det en rad av komplexa faktorer bakom.
En ung "liksom"-psykiater hade den sedvanliga överlägsna tonen med nasala i:n. Hon menade på, i sann 68-anda, att det var "samhället" som var problemet. Som exempel valde hon: Stora klasser i skolan, ojämställd arbetsfördelning i hemmet etc, etc. En blandning av socialistisk och feministisk världsbild som tyvärr har tagit över den individrelaterade. Och beleive me, detta botar ingen!
Ytterst handlar det om andras oförmågan eller oviljan att ta sitt ansvar över sin omgivning. Det finns alltid ett skuldok på de flestas axlar. När ett barn i familjen uppvisar psykisk ohälsa går man till läkaren och undrar om inte barnet har Asperger eller ADHD. En del tester körs, genom dessa kan de flesta få en diagnos. Så blir föräldrarna fria från någon egen del i barnets hälsa. Istället har barnet något fnurr på några nervändar i huvudet.
Men det räcker inte med detta. Nu har man så upptäckt att barnet kan uppleva skuld och skam för sin fnurr. Så då tar man den lättaste vägen och ger "samhället" skulden. D v s alla. Vi bär sålunda en kollektiv skuld för att människor mår dåligt? Nej, i de mopsiga i:nas värld så består inte samhället av individer utan om system.
Så därför är det utmärkt att Ulf Kristersson betonar vikten av att kunskapen om psykologiska orsakssamband och ohälsa måste utvecklas. Han säger också mellan raderna att kvinnorna som fortsätter jobba när de har fått barn mår uruselt för att detta inte är förenat med det stora behov hon faktiskt har i enlighet med naturen, att pyssla om och vårda sitt eget barn.
Men detta är att svära i kyrkan. Feministlobbyn är så stark i Sverige att det har blivit fult att ta hand om sina barn. Men placerar sådana kvinnor i facket "offer för de patriarkala (osynliga" strukturerna".
Och som "offer" kommer man aldrig att kunna påverka sitt dåliga mående.
Kommentarer