Suck, att dom orkar!
Skaka mig så jag vaknar! Denna sandlåda. Precis som Sverige inte har större problem än att Maria Sveland blir kränkt. Nu är hon igång igen. Den här gången på en inbördes beundranklubb Grävande Journalister. (När blev Sveland en grävande journalist? Javisst ja! Hon bor ju på Söder!)
Gubbslemsdebatten har den kommit att kallas. Som vanligt är den verbala uttryckningskonsten hög och njutbar hos kvinnor av det här slaget. Journalister och författare, som dom är. (Själv kom bloggaren inte in på Journalisthögskolan när jag sökte på 70-talet. En journalist från Hemmets veckotidning och en knallröd psykolog fällde mig i sista ronden. Jag hade då gått vidare och klarat alla test med glans. Men, men. Det var väl Sveland som tog min plats.....).
Ämnen för kvällen var en spännande uppsättning: feminism, Silvias nazistiska pappa, pruttTV och Uppdrag gransknings reportage om fattiga barn
De "fattiga barnen" har upprört många vänsterkvinnor. De upplever sin legitimitet hotad när verkligheten inte stämmer överens med den de predikar om: Orättvisor, enorma klyftor, utsugare och förtryckta utsatta. D v s en massa snömos om man kollar fakta (t ex ekonomifakta.se).
Sveland vill inte vara med i "ett skitprogram som Uppdrag Granskning" efter reportaget om bluffen. Is this woman for real? Vad ska man med grävande journalistik till om man inte får gräva där man står? Men uppenbarligen stod Janne Josefsson på ett förbjudet ställe.
Josefsson hade tydligen gått igång på alla åtta och vräkt ur sig, enligt Sveland, ord och uttryck som var behäftade med härskarteknik. (Lyssna på reportaget). Bl a lär han ha sagt "fascistfeminist" till henne. Så gick då en lysande journalist fram, prisbelönt och allt: Sofia Mirjamsdotter, ett namn att lägga på minnet:
"Tycker ni det är okej att Maria Sveland bjuds in för att under en timme förnedras av tre gubbslem? "
var repliken som träffade precis där den skulle. Tänk vad många begåvade kvinnor det finns.
Nu var ju förvisso inte Sveland ensam i panelen. Hon hade en, för henne, mycket obekväm journalist vid sin sida.: Britt-Marie Mattsson. En av de få som gör skäl för sin titel. Hon är revolvern som laddar om gång på gång. Nu var det också en revolver inblandad. Nämligen den som satt runt Svelands hals (liten då
). Mattsson undrade vad Sveland ville säga med detta smycke. Men, men. Sveland kände sig då påhoppad åter igen. Nu var det inte tal om "gubbslem" dock. "Gummslem" har väl inte riktigt satt sig än.
Bahareh Andersson är åtminstone en feminist som tänker lite längre bort än bara sin egen nästipp. På Newsmill säger hon farväl till Gudrun Schyman och alla andra fega feminster som vägrar ta ställning mot hedersförtrycket.. Det är lite symptomatiskt att det är kvinnor med bakgrund i MÖ som kan tala ur skägget. De är medvetna om att en del av kvinnoföraktet som växer när antalet utländska män blir fler, blir än värre om man ignorerar problemet. Särskilt som frontpagefeminister t o m förnekar att ett hedersvåld faktiskt existerar. Som sagt, det finns ingenting som är för stort för att det inte kan förnekas. Det är bortåt 70.000 tjejer och killar som börsrumsfeministerarna sviker.
När Schyman beklagar sig för att antifeminismen breder ut sig, så ser hon inte sin egen del i det hela. Många svenska kvinnor känner inte igen sig i det perspektiv som fortfarande präglar Schymans världsbild. När de senaste årets genusvansinne har dragit fram rena extremister ur vrårna, så har intresset för de stora frågorna också minskat. Det går inte att svälja vilka stolligheter som helst för en normalfuntad. För mig stoppade det för länge sedan när insikten landade om att ansvaret ligger hos mig själv om jag vill bli tagen på allvar.
Gubbslemsdebatten har den kommit att kallas. Som vanligt är den verbala uttryckningskonsten hög och njutbar hos kvinnor av det här slaget. Journalister och författare, som dom är. (Själv kom bloggaren inte in på Journalisthögskolan när jag sökte på 70-talet. En journalist från Hemmets veckotidning och en knallröd psykolog fällde mig i sista ronden. Jag hade då gått vidare och klarat alla test med glans. Men, men. Det var väl Sveland som tog min plats.....).
Ämnen för kvällen var en spännande uppsättning: feminism, Silvias nazistiska pappa, pruttTV och Uppdrag gransknings reportage om fattiga barn
De "fattiga barnen" har upprört många vänsterkvinnor. De upplever sin legitimitet hotad när verkligheten inte stämmer överens med den de predikar om: Orättvisor, enorma klyftor, utsugare och förtryckta utsatta. D v s en massa snömos om man kollar fakta (t ex ekonomifakta.se).
Sveland vill inte vara med i "ett skitprogram som Uppdrag Granskning" efter reportaget om bluffen. Is this woman for real? Vad ska man med grävande journalistik till om man inte får gräva där man står? Men uppenbarligen stod Janne Josefsson på ett förbjudet ställe.
Josefsson hade tydligen gått igång på alla åtta och vräkt ur sig, enligt Sveland, ord och uttryck som var behäftade med härskarteknik. (Lyssna på reportaget). Bl a lär han ha sagt "fascistfeminist" till henne. Så gick då en lysande journalist fram, prisbelönt och allt: Sofia Mirjamsdotter, ett namn att lägga på minnet:
"Tycker ni det är okej att Maria Sveland bjuds in för att under en timme förnedras av tre gubbslem? "
var repliken som träffade precis där den skulle. Tänk vad många begåvade kvinnor det finns.
Nu var ju förvisso inte Sveland ensam i panelen. Hon hade en, för henne, mycket obekväm journalist vid sin sida.: Britt-Marie Mattsson. En av de få som gör skäl för sin titel. Hon är revolvern som laddar om gång på gång. Nu var det också en revolver inblandad. Nämligen den som satt runt Svelands hals (liten då
). Mattsson undrade vad Sveland ville säga med detta smycke. Men, men. Sveland kände sig då påhoppad åter igen. Nu var det inte tal om "gubbslem" dock. "Gummslem" har väl inte riktigt satt sig än.
Bahareh Andersson är åtminstone en feminist som tänker lite längre bort än bara sin egen nästipp. På Newsmill säger hon farväl till Gudrun Schyman och alla andra fega feminster som vägrar ta ställning mot hedersförtrycket.. Det är lite symptomatiskt att det är kvinnor med bakgrund i MÖ som kan tala ur skägget. De är medvetna om att en del av kvinnoföraktet som växer när antalet utländska män blir fler, blir än värre om man ignorerar problemet. Särskilt som frontpagefeminister t o m förnekar att ett hedersvåld faktiskt existerar. Som sagt, det finns ingenting som är för stort för att det inte kan förnekas. Det är bortåt 70.000 tjejer och killar som börsrumsfeministerarna sviker.
När Schyman beklagar sig för att antifeminismen breder ut sig, så ser hon inte sin egen del i det hela. Många svenska kvinnor känner inte igen sig i det perspektiv som fortfarande präglar Schymans världsbild. När de senaste årets genusvansinne har dragit fram rena extremister ur vrårna, så har intresset för de stora frågorna också minskat. Det går inte att svälja vilka stolligheter som helst för en normalfuntad. För mig stoppade det för länge sedan när insikten landade om att ansvaret ligger hos mig själv om jag vill bli tagen på allvar.
Kommentarer
Jag orkar nästan inte lyssna på deras svammel och stängde av efter halva tiden. Svenska journalister är helt ointressanta. De tillför ingenting. Och jag har praktiskt taget helt slutat att läsa gammelmedia eller lyssna på TV-nyheter och Tv-debatter som Agenda, Hübinette och liknande. Jag hämtar all min information från böcker, nätet, YouTube och olika bloggar och tror att Sverige kommer att bli ett mycket bättre land när gammelmedia lagt ner helt.
Din blogg läser jag dock gärna. Du verkar ha förståndet i behåll.