Papegojornas strukturer
Studieförbundet Näringsliv och Samhälle (SNS) har haft ett seminarium om jämställdhet och passade därmed på att introducera nya jämställdhetsministern Maria Arnholm.(c:a 37 minuter in).
Arnholm är faktiskt jurist men har inte ägnat sig åt att förkovra sig i detta. Istället har hon figurerat i näringslivets topp och har varit kommunikationsdirektör (d v s PR) inom Coop. Sedan blev hon kär. Föremål var allas vår älskling Bengt Westerberg. Kärleken ledde dock inte till något äktenskap utan höll sig på en platonisk nivå inom politiken. Arnhom var stabchef på Socialdepartementet under Westerberg 1991-94.
I hennes anförande ovan så blir man förvånad över två saker: Att Arnholm är folkpartist med sina radikalfeministiska idéer. Och att hennes lovtal över Westerberg i själva verket är en hyllning till en man som var avgörande för jämställdhet på ett politiskt plan. Han var pappa till "pappamånad" och blev utnämnd till "hederskvinna"!!! Sålunda var det alltså inte en kvinna som blev utsedd till "hederskvinna" Detta verkar Arnholm inte förstå ironin i.
Att utnämna Arnholm som efterträdare till Nyamko Sabuni är en studie i självförakt från Folkpartiets sida. Liberaler förutsätts vara företrädare för individens frihet att välja själv och alltså inte sälla sig till den kvoteringshysteri som vänstern företräder och tillhöra en utstakad mainstream- och accepterad PK-rörelse. Sett ur ett liberalt perspektiv så är detta ett förräderi mot de egna principerna och sälja sin själ till Djävulen. Men är någon förvånad?
Att ha ett politiskt ämbete idag är att inte företräda någonting alls. Det är en studie i feghet och underkastelse. Papegojor som härmar andra papegojor. Och precis som papegojor så krävs ingen egen tankeförmåga. Det är helt enkelt önskvärt att man är en papegoja för att komma i fråga för en ämbetsverkspost.
Maria Arnholm intervjuas även av Louise Epstein här (15 minuter in):
Som sagt, papegoja modell 1958. Dessutom svarslös på den inledande frågan: "Vad tänker du göra åt löneskillnaderna mellan män och kvinnor?"
Den s k 7-klövern borde slås samman under namnet Förenade Papegojdemokraterna. "Förenade" är tryggt, FN, "demokraterna" är tryggt, det är ett icke förpliktigagande namn men som framstår som om det vore så. Det är enbart "Papegoja" som är nytt. Förslagsvis ska namnet vara ett resultat av en folkomröstning. Men... i ett land som Sverige vågar man inte ha folkomröstningar, då kanske det visar sig att folk inte är så dumma som politikerna tror. Men även om folket röstar efter egen övertygelse och det visar sig stå stick i stäv med politikernas, så gäller inte folkomröstningen. Politiker driver ändå igenom sin egen agenda.
Ett allmänt företagsförakt är utbrett bland svenskarna. Företagsledare är "giriga utsugare" som bara ser till vinst, inte till kvalitet. Snacka om att hugga av den gren man själv sitter på. Viljan till att skapa sig ett företag är skriande låg i Sverige. Tryggheten i sitt pappersvändarjobb på kommunen punkterar den egna innovationskraften och ersätts av krav på andra, företrädesvis facket, för att de ska förhandla istället för man själv. Svenskarnas feghet är ett uttryck för politisk indoktrinering som resulterar i en övertro på staten och en bristande tillit till sig själv.
På samma sätt fungerar de sammanlagda strukturer av villfarelser och inbillade orsakssamband., som en uppgiven lydnad och inrättning i ledet. Svenskar har alltså blivit ett folk med papegojkaraktär. Rädda för att falla utanför ramarna och därmed stigmatiseras.
Den egendomliga form av jämlikhet som är Sveriges signum, är helt misstolkad, (eller?), är en strävan efter konsensus, när det istället borde vara jämlikhet utifrån individers olikheter. Detta papegojuttryck "allas lika värde" betonar i själva verket "lika". Alla människor har en unik själ, ett originellt uttryck och en alldeles egen mix av egenskaper. Vi har alla ett unikt värde. Ett värde som ingen annan har, men som inte alls behöver vara varken sämre eller bättre. Men allt återfinns i betraktarens öga. Om jag gillar personen A men inte personen B har alltså A ett högre värde för mig. I en socialistisk världsåskådning ignoreras de enskilda till förmån för kollektivet. Kollektivet måste sträva efter maximal "likhet" där konsensus är påtvingat alla och där avvikanden bestraffas. Individen och dess alldeles unika sammansättning måste få utrymme för att utvecklas. Men i konsensusdiktaturer trycks all utveckling till självständigt tänkande ner. Vänsterns förakt för de "mindre förstående" för vänsterns allseende öga, säger betydligt mer om deras människosyn än någonsin något brandtal om "solidaritet med de svaga". Mundiarré och hemorroider.
Det är i detta träsklandskap som flatheten och fegheten har frodats. Det finns inget att vara stolt över och jubla över förutom det tillåtna, redan positivt sanktionerade: som t ex för mångkultur och världrekord i invandring. Stolthet är annars ett exempel på när personer, socialgrupper och naturromantiker har en kärlek till det egna, närmaste.
Men är man stolt innebär det att man gör skillnad på sig själv och andra. Vilket alltså är bannlyst i en påtvingad kollektivism där "likhet" snarare är annat ord för "rigor mortis". En tvångströja där enda sättet att bli befriad är att sälla sig till konsensusdiktaturen. Papegojkollektivet.
Det här skapar självförakt och då också förakt för andra. Den ultimata lösningen på främlingsfientlighet är en egen stolthet över det egna landet, för sig själv och hela det egna folket. En fast och naturlig nationellt förankrad identitet gör att man också blir mer öppen och tolerant mot andra. Istället för ängslighet för att säga fel saker kan man slappna av och inta ett naturligt förhållande till andra, som är olik en själv. Trygghet i gemenskap och tillhörighet kan aldrig underskattas. Dagens Sverige, där konsensusdiktaturen håller oss nere i dyn, har gjort oss ensamma, ångestfyllda, otrygga...och misstänksamma mot andra.
Arnholms lilla gullgosse (kvinna?) Bengt Westerberg är nog den enskilda politiker som har åsamkat Sverige störst skada. En misslyckad, avbruten utbildning till läkare följdes av en tillika avbruten utbildning till nationalekonom. Denne misslyckade och därmed revanschsugne karriärist skulle bli Ur-papegojan som började att driva Sverige ner i det helvete vi ser idag.
Här är en relativt färsk artikel med Hr Westerberg i högform. Flosklerna yr som i värsta snöstormen. Ensidighet på nätet skapar sådana som Breivik, d v s unga, arga män. Avpixlat utses till "hatsite" som dammsuger nätet på nyheter om invandrarrelaterade brott.
Det bloggaren alltid ställer sig undrande till är varför papegojorna alltid håller islam under sina vingar. Vare sig Maria Arnholm eller Bengt Westerberg borde vara omedvetna om det kvinnoförtryck, våld, krig, tortyr, dödstraff för obetydligheter plus naturligtvis det faktum att islamister är den grupp som intar en säregen förstaplats när det gäller allvarliga terrorbrott. Inte en dag går utan att en bomb har briserat i någons turban...
Vanliga människor som är trötta på papegojorna och nu ges chansen att få uttrycka sig fritt, är alltså en samhällsfara? Presumptiva Breivikare?
Det påminner oss om när gamla kungar i den svenska historien såg sin makt övertas av demokratiskt valda representanter. Var tid har sina kungar. Varje gång kämpar dessa med en allt ohederligare och våldsammare motaktion. Det är dags för papegojorna att bli soppa på närmaste kinesrestaurang.
Arnholm är faktiskt jurist men har inte ägnat sig åt att förkovra sig i detta. Istället har hon figurerat i näringslivets topp och har varit kommunikationsdirektör (d v s PR) inom Coop. Sedan blev hon kär. Föremål var allas vår älskling Bengt Westerberg. Kärleken ledde dock inte till något äktenskap utan höll sig på en platonisk nivå inom politiken. Arnhom var stabchef på Socialdepartementet under Westerberg 1991-94.
I hennes anförande ovan så blir man förvånad över två saker: Att Arnholm är folkpartist med sina radikalfeministiska idéer. Och att hennes lovtal över Westerberg i själva verket är en hyllning till en man som var avgörande för jämställdhet på ett politiskt plan. Han var pappa till "pappamånad" och blev utnämnd till "hederskvinna"!!! Sålunda var det alltså inte en kvinna som blev utsedd till "hederskvinna" Detta verkar Arnholm inte förstå ironin i.
Att utnämna Arnholm som efterträdare till Nyamko Sabuni är en studie i självförakt från Folkpartiets sida. Liberaler förutsätts vara företrädare för individens frihet att välja själv och alltså inte sälla sig till den kvoteringshysteri som vänstern företräder och tillhöra en utstakad mainstream- och accepterad PK-rörelse. Sett ur ett liberalt perspektiv så är detta ett förräderi mot de egna principerna och sälja sin själ till Djävulen. Men är någon förvånad?
Att ha ett politiskt ämbete idag är att inte företräda någonting alls. Det är en studie i feghet och underkastelse. Papegojor som härmar andra papegojor. Och precis som papegojor så krävs ingen egen tankeförmåga. Det är helt enkelt önskvärt att man är en papegoja för att komma i fråga för en ämbetsverkspost.
Maria Arnholm intervjuas även av Louise Epstein här (15 minuter in):
Som sagt, papegoja modell 1958. Dessutom svarslös på den inledande frågan: "Vad tänker du göra åt löneskillnaderna mellan män och kvinnor?"
Den s k 7-klövern borde slås samman under namnet Förenade Papegojdemokraterna. "Förenade" är tryggt, FN, "demokraterna" är tryggt, det är ett icke förpliktigagande namn men som framstår som om det vore så. Det är enbart "Papegoja" som är nytt. Förslagsvis ska namnet vara ett resultat av en folkomröstning. Men... i ett land som Sverige vågar man inte ha folkomröstningar, då kanske det visar sig att folk inte är så dumma som politikerna tror. Men även om folket röstar efter egen övertygelse och det visar sig stå stick i stäv med politikernas, så gäller inte folkomröstningen. Politiker driver ändå igenom sin egen agenda.
Ett allmänt företagsförakt är utbrett bland svenskarna. Företagsledare är "giriga utsugare" som bara ser till vinst, inte till kvalitet. Snacka om att hugga av den gren man själv sitter på. Viljan till att skapa sig ett företag är skriande låg i Sverige. Tryggheten i sitt pappersvändarjobb på kommunen punkterar den egna innovationskraften och ersätts av krav på andra, företrädesvis facket, för att de ska förhandla istället för man själv. Svenskarnas feghet är ett uttryck för politisk indoktrinering som resulterar i en övertro på staten och en bristande tillit till sig själv.
På samma sätt fungerar de sammanlagda strukturer av villfarelser och inbillade orsakssamband., som en uppgiven lydnad och inrättning i ledet. Svenskar har alltså blivit ett folk med papegojkaraktär. Rädda för att falla utanför ramarna och därmed stigmatiseras.
Den egendomliga form av jämlikhet som är Sveriges signum, är helt misstolkad, (eller?), är en strävan efter konsensus, när det istället borde vara jämlikhet utifrån individers olikheter. Detta papegojuttryck "allas lika värde" betonar i själva verket "lika". Alla människor har en unik själ, ett originellt uttryck och en alldeles egen mix av egenskaper. Vi har alla ett unikt värde. Ett värde som ingen annan har, men som inte alls behöver vara varken sämre eller bättre. Men allt återfinns i betraktarens öga. Om jag gillar personen A men inte personen B har alltså A ett högre värde för mig. I en socialistisk världsåskådning ignoreras de enskilda till förmån för kollektivet. Kollektivet måste sträva efter maximal "likhet" där konsensus är påtvingat alla och där avvikanden bestraffas. Individen och dess alldeles unika sammansättning måste få utrymme för att utvecklas. Men i konsensusdiktaturer trycks all utveckling till självständigt tänkande ner. Vänsterns förakt för de "mindre förstående" för vänsterns allseende öga, säger betydligt mer om deras människosyn än någonsin något brandtal om "solidaritet med de svaga". Mundiarré och hemorroider.
Det är i detta träsklandskap som flatheten och fegheten har frodats. Det finns inget att vara stolt över och jubla över förutom det tillåtna, redan positivt sanktionerade: som t ex för mångkultur och världrekord i invandring. Stolthet är annars ett exempel på när personer, socialgrupper och naturromantiker har en kärlek till det egna, närmaste.
Men är man stolt innebär det att man gör skillnad på sig själv och andra. Vilket alltså är bannlyst i en påtvingad kollektivism där "likhet" snarare är annat ord för "rigor mortis". En tvångströja där enda sättet att bli befriad är att sälla sig till konsensusdiktaturen. Papegojkollektivet.
Det här skapar självförakt och då också förakt för andra. Den ultimata lösningen på främlingsfientlighet är en egen stolthet över det egna landet, för sig själv och hela det egna folket. En fast och naturlig nationellt förankrad identitet gör att man också blir mer öppen och tolerant mot andra. Istället för ängslighet för att säga fel saker kan man slappna av och inta ett naturligt förhållande till andra, som är olik en själv. Trygghet i gemenskap och tillhörighet kan aldrig underskattas. Dagens Sverige, där konsensusdiktaturen håller oss nere i dyn, har gjort oss ensamma, ångestfyllda, otrygga...och misstänksamma mot andra.
Arnholms lilla gullgosse (kvinna?) Bengt Westerberg är nog den enskilda politiker som har åsamkat Sverige störst skada. En misslyckad, avbruten utbildning till läkare följdes av en tillika avbruten utbildning till nationalekonom. Denne misslyckade och därmed revanschsugne karriärist skulle bli Ur-papegojan som började att driva Sverige ner i det helvete vi ser idag.
Här är en relativt färsk artikel med Hr Westerberg i högform. Flosklerna yr som i värsta snöstormen. Ensidighet på nätet skapar sådana som Breivik, d v s unga, arga män. Avpixlat utses till "hatsite" som dammsuger nätet på nyheter om invandrarrelaterade brott.
"De främlingsfientliga aktörerna har vissa drag gemensamt. De ser konspirationer bakom det mesta, åsidosätter etablerade fakta och utmålar den egna gruppen som modiga sanningssägare. De lyfter fram saker som uppfattas som fel i samhället och påstår att etablerade medier blundar för eller förvanskar problemen."Skulle man inte veta bättre så skulle det kunna vara en hyllning till alternativ media, åtminstone det sista. Det värsta är att Ur-papegojan Westerberg fortfarande tilldelas så stor makt. Han ska se till att det tillförs mer resurser till den suspekta myndigheten Ungdomsstyrelsen (som f ö var ansvariga till att den ökände antisemiten, islamisten som hyllar jihad och självmordsbombare, Bilal Philips, blev inbjuden till Sverige).
Det bloggaren alltid ställer sig undrande till är varför papegojorna alltid håller islam under sina vingar. Vare sig Maria Arnholm eller Bengt Westerberg borde vara omedvetna om det kvinnoförtryck, våld, krig, tortyr, dödstraff för obetydligheter plus naturligtvis det faktum att islamister är den grupp som intar en säregen förstaplats när det gäller allvarliga terrorbrott. Inte en dag går utan att en bomb har briserat i någons turban...
Vanliga människor som är trötta på papegojorna och nu ges chansen att få uttrycka sig fritt, är alltså en samhällsfara? Presumptiva Breivikare?
Det påminner oss om när gamla kungar i den svenska historien såg sin makt övertas av demokratiskt valda representanter. Var tid har sina kungar. Varje gång kämpar dessa med en allt ohederligare och våldsammare motaktion. Det är dags för papegojorna att bli soppa på närmaste kinesrestaurang.
Kommentarer