Jag mår illa.

Om någon har missat den så läs Jasenko Selimović 's (statssekreterare åt Ulltotten) artikel i DN, formulerad som ett svar till mannen som "bytte kropp" med Beatrice Ask, Jonas Hassen Khemiri. Den sistnämnde blev svårartat hyllad för sin exposée över sitt långa lidande i det rasistiska Sverige. De twittrande kvittrade som koltrastar när de rullade länken vidare och vidare. (Uppriktig fråga: Blir de upphetsade av sådant?)

Selimovi´c artikel blev däremot sågad av vänstermupparna.

 Jasenko, min politiske motståndare. Jag granskar tygets struktur. Du säger att det bara är en anhopning av enskilda trådar. skriver Lena Ulrika Rudeke, ABF.

När gick liberaler från att vilja att varje person höjer rösten mot orättvisor till att vilja tysta alla som säger ifrån? När de fick makt?, skriver Kawa Zolfagary‏ på "Vita kränkta män"

Sitter bredvid Jasenko Selimovic på tåget. Har just läst hans artikel på DN kultur. Tittar på honom och tänker: så jag är bara paranoid? Sagt av Rossana Dinamarca‏ (V), Värsta sorten. 

Och så på den liberala sidan:

Morgonens twittervänstertävling: vem kan på 140 tecken snyggast håna och förvränga ett liberalt resonemang om struktur kontra individ. (Jens Liljestrand, Expressen)




Twittervänstern lever på skillnader, klyftor, rasism, orättvisor. Oavsett om dessa finns eller inte. Tydligast var det när Janne Josefsson avslöjade hjälporganisationerna lögner om antalet "barnfattiga". Rossana Dinamarca‏ var så upprörd så hon knappt kunde prata. Hon hävdade att det var Josefsson som ljög. Man förstår henne. Fattigdom och elände, segregation och rasism är hennes livsluft och inkomst. Hon har ingen legitimitet om hennes eländesbeskrivningar faktiskt inte stämmer eller är kraftigt överdrivna. Vänstern är beroende av elände, de har egentligen inte den minsta ambition att göra något åt saken om man ska vara krass. Det är ett svepskäl för att skapa högskattesamhället där det privata sugs in i det offentliga.

Vad skrev då Selmonvi´c?

Jo, det självklara, precis som i min ovanstående analys. Att muslimer är kränkta för att svenskar är rasister, att zigenare är förtryckta och berövade sina mänskliga rättigheter, att kvinnor är förtryckta av "vita, heterosexuella män"?

"Jag säger inte att diskriminering och diskriminerade inte finns. Men när jag försöker byta kropp med dig, ser jag ett land uppdelat i grupper, och på andra sidan ett Sverige fullt av rasister, kvinnoförtryckare, islamofober, antisemiter, homofober, folk som föraktar äldre, afrikaner, invandare, arbetsklassen, konstnärer, jag såg elaka, själviska människor som hade endast kränktheten gemensamt. Ingen vacker syn. Är vi verkligen sådana?"

Han menar helt enkelt att alla ska slänga kränktheten, anklagelserna om rasism och offerrollen överbord. Det blir enklare att leva då. Dessutom att leva tillsammans utan alla de konfliktytor som nu skaver mot varandra. Kränktheten är något av en livsstil som syftar till att väcka medlidande och medhåll och impregnera svenska folket med skuld. Det ger de kränkta ett övertag och skjutsar i karriär och pengar som kompensation för den svenska ondskan. Krasst? Men icke desto mindre.....

Selmonvi´c låter ju här riktigt skärpt och förståndig. Men så hör man honom i SR:







Maken till överlägsen skitstövel och världsrekord i nollord får man leta efter. Han är i Alvesta där flyktingsituationen är katastrofal. Inga bostäder, man bygger baracker, letar lämpliga gruppboenden som man kan lägga beslag på. Samtidigt petas stadens egna invånare oavbrutet längre och längre ner i bostadskön. 

Kommunalrådet Mats Johansson kräver mer pengar, hackar sig fram för att inte säga något förbjudet som ska masskopieras. Men Selmonvi´c t o m skrattar när han säger att staten inte kan lova något, men att man just nu "tittar på det hela".

Vad tar hans sympatiska och verklighetsnära analys och förståelsen därav vägen? Istället för att frigöra kontaktytorna från att skava, så skiter han i de konsekvenser som flyktingpolitiken skapar och att små svenska kommuner håller på att gå under. Mer pengar? Vaddå? Ni har nog med pengar.

Denna likgiltighet, arrogans och brist på lyhördhet är det sällan man möter, åtminstone tillsammans. Men han är representativ för en politikerskara som inte arbetar för sina väljare Ett eget skrå som har en egen agenda för att trumfa igenom sina egna önskemål på andras bekostnad.

Svensk demokrati existerar inte. Det är vårt mest missbrukade ord därför att svenskar inte längre förstår vad demokrati innebär och hur det är meningen att den ska fungera. Det allra värsta är att politikerna inte själva heller vet vad demokrati är. Det märks alltför väl.

Jag mår illa. Skräckslagen av att leva i ett land där ribban ligger så lågt att man kan förlora hela sin sociala tillvaro av lite skrivande på nätet eller förflugna ord i styrelserummet.

Hyckleriet står mig ända upp i halsen. Dubbelmoralen får mig att kräkas. Man blir sjuk av att bo i Sverige