Vilka värderingar är OK - och inte?
Bloggaren råkade snubbla in på kristna tidningen Världen Idag och blev betänksam. Som jag förstår, även om det inte helt framgår, så star tidningen Pingströrelsen nära. Det är Lukas Berggren som är chefredaktör, men anknytningar till tidningen i form av blogger finns. Bl a är Marcus Birros blog knuten till Världen idag.
Berit Simonsson är en av ledarskribenterna och hon skriver en ganska vass krönika Grodor kokas bäst långsamt. Den handlar om värdeförskjutningar och hur dessa långsamt letar sig in i oss. Det som var otänkbart för bara 50 år sedan är idag högst accepterat, för att inte saga: Det enda accepterade.
Om man inom Svenska Kyrkan vill räkna sig som en god kristen;, solidarisk, öppen, och vidsynt person som går i takt med tiden, ska man: Anse att alla samlevnadsformer är goda samlevnadsformer. Att kyrkan ska vara eukemenisk och öppen för mångkultur. Acceptera abort oavsett orsak och att sexualitet är Guds största gåva till mänskligheten.
Svenska Kyrkan är p g a ovanstående typiskt nog mer intolerant än man var tidigare. Det är vänsterbacillen som har drabbat den. K G Hammar var den som gjorde vänstergiren och han gjorde sig kanske mest känd för att han menade att man inte ens behövde tro på Gud för att vara kristen. Sedan tog han ensidigt parti för Palestina och vägrade besöka den årliga minnesdagen för Förintelsen då Gazakriget pågick.
Nu sager jag inte att Svenska Kyrkan har fel, bara att den har förflyttat focus från sitt egentliga uppdrag: Att vara en stöttepelare, tröst, själasörjare och förmedla det bästa ur det kristna budskapet. Kyrkan har blivit en politisk plattform bland andra. Och som sådan fungerar den inte. Världen har väl nog av religion som förvandlas till politik.
Men i den kristna tradition som Världen Idag representerar, känner vi igen oss.
"Våra egna gränser förskjuts lätt om vi inte är uppmärksamma.
Vi ska inte vara naiva och tro att det är trendsättarna som av sig själva påverkar oss, Bibelns ord avslöjar bakomliggande krafter. "Den kamp vi har att utkämpa, är inte mot kött och blod", det vill säga inte mot människor, hur felaktigt de än lever och handlar. Kampen vi har att utkämpa är mot ondskans andemakter i himlarymderna. Kan det betyda att någon i kulisserna gnuggar händerna i triumf i dag då vi så naivt och omedvetet tillåter att våra gränser för det vi tidigare tyckte var otänkbart, förflyttas längre och längre bort? Kan det vara så att han som kallas en lögnare från begynnelsen, fortfarande kan förvandla svart och få det att verka riktigt vitt och fint? "
Suck. "Ondskans andemakter i himlarymderna" känns väl inte helt förankrat i nutiden. Det vi kallar ondska har ingen egen ande, den kan bara manifestera sig i oss människor. Men i övrigt har hon fler poänger. Lögner som förvandlas till sanning genom att fler och fler luras att gapa med. Människors oerhörda behov av tillhörighet och respekt kan får berget att gå till Muhammed istället för tvärtom. Och en värdeförskjutning kommer inte ensam. Det utvecklar sig till en hel värdegemenskap där en krympande skara motståndare snart får finna sig i spott och spe.
De värderingar som ett samhälle uppvisar är inte mer sanna än att den absoluta köldpunkten är 0 grader (vilket många tror). På detta vis är värderingarnas genomslag ofta beroende av i hur hög grad människor är upplysta. Ju mindre kunskap och upplysning ett folk har, ju mer kan man lura dem in i föreställningar som kan vara hur falska som helst,men ändå bilda grunden för de nya värderingarna.
Eftersom den grundläggande kunskapen om vad som har skapat värderingarna, manga ggr saknas, kommer människor att döma "de otrogna" desto mer. Det är osäkerheten over det sanningsenliga i de nya värdena som medför att man lättare dömer ut dem som avviker. En dogmatisk hållning är alltid en hållning baserad på osäkerhet.
Homoäktenskap, eller homoförhållanden over huvud taget, är den springande punkten som skiljer Svenska Kyrkan från t ex Pingstkyrkan. Medan Pingstkyrkan minst sagt hycklar när man sager att: "Visst får man vara homo, bara man inte lever ut det. Ännu mindre gifter sig" så intar Svenska Kyrkan en mer radikal hållning där man accepterar homoförhållanden. Men gifta sig? Nej, där går gränsen.
Värderingarna som kringgärdar de sexuella minoriteterna (jag vägrar skriva HBT, för att inte tala om Q!) har förändrats over de senaste 40 åren så pass mycket att t ex Svenska Kyrkan lyfter fram homoförbindelser mm nästan som positivt. Här har man antagit hela det politiska etablissemangets hållning, om gayvärlden som världens roligaste. Det bygger på fördomar, men i den totalt motsatta riktningen mot tidigare. Kan man då säga att värderingarna har förändrats från ont till gott?
Lukas Bergren på Världen Idag har en poäng när han beskriver Sverige av idag som ett land med ett digitalt tänkesätt. Ett tänkande som består bara av nollor eller ettor. Antingen Rätt. Eller också Fel. Sanningen har ju den där förtretliga egenkapen att den står på flera stolar än så.
Nästa kontroversiella slagträ inom kyrkan är aborträtten. Där har Svenska Kyrkan intagit en förvånande ståndpunkt. Abort är rätt, oavsett orsak till den. Övriga kyrkor tycker naturligtvis annorlunda. Abort är mord. Plus minus noll.
Det är här man ser det största påslaget av politisk följsamhet hos Svenska Kyrkan. De präster som inte staller sig bakom idén om den fria aborten kan eventuellt uteslutas. Oftast sker det genom utfrysning och mobbing istället. När prästen Annika Borg protesterade mot det faktum att små gossar omskärs inom Landstingets försorg, så blev hon persona non grata, dömd av bl a K G Hammars ännu mer militanta syster Anna Karin. Det sker för övrigt en evig dragkamp i kvinnokollegiet inom Svenska Kyrkan. Medsystrar och präster.... Ack, ack och fred på jorden, amen.
Den följsamhet med vilken Svenska Kyrkan håller handen hos statsmakten och PK-Sverige, är pinsam. Om inte kyrkan ska stå för grundläggande kristen moral och värderingar, vad har de då för uppgift? Kanske ska inte Svenska Kyrkan ens vara kristen?
Socialförsäkringsminister Ulf Kristersson har nu lagt fram ett förslag om att Svenska Kyrkan ska fungera som ett mångkulturellt center där kristendomen bara är en del av alla andra religioner. Så resonerar en fullblodsateist alternativt egoist.. Med noll respekt för det egna landets traditioner. Och han har åtminstone sossarna med sig. Trots att kyrkan är skild från staten sedan 13 år, så finns politikerna fortfarande kvar i kyrkans fullmäktige. De är ju förvisso prästerskapet självt. Dessa kan i princip genomdriva en sådan befängd tanke. Men först måste tanken få fäste som värdering. Här gäller det alltså att grodorna kokas extra långsamt.
Bloggaren är fortfarande medlem i Svenska Kyrkan även om jag inte längre känner mig hemma där. I ett avkristnat Sverige där politiker har övertagit prästernas roll, så har det blivit hart när omöjligt att bekänna en kristen tro. Det är som att svära i kyrkan. Men att bekänna sig som muslim, jude eller Buddhist går bra.Det är bara kristendomen som är dragen i smutsen och med denna hela vårt kristna kulturarv som ingen längre låtsas om. Varför i hela friden....?
Det är inte längre de gamla kristna värderingarna som gäller här i landet. Istället har vi öppnat upp för intolerans, hat och förföljelse av oliktänkande. Islam omfamnas som en del av vårt samhälle. Vad är vunnet? Vad tror de "öppna" nya prästerskapet att vi ska vinna på bytet av värderingar? Fredens religion. Ja, så länge vi lägger oss platta inför dessa väsenskilda och medeltida värderingarna så åtnjuter vi säkert fred i vårt land. Håller vi fast vid de kristna så öppnar vi upp för konflikter. Fegheten slår an toner man inte trodde fans.
Som liberal borde jag gilla läget. Men som konservativ kan jag aldrig förlika mig vid ett Sverige som både har tappat kompassen och kartan. Liberalism är en sak. Svek något helt annat. Själv har jag i alla fall kompassen kvar. Och den pekar envist på väst, bara väst.
Berit Simonsson är en av ledarskribenterna och hon skriver en ganska vass krönika Grodor kokas bäst långsamt. Den handlar om värdeförskjutningar och hur dessa långsamt letar sig in i oss. Det som var otänkbart för bara 50 år sedan är idag högst accepterat, för att inte saga: Det enda accepterade.
Om man inom Svenska Kyrkan vill räkna sig som en god kristen;, solidarisk, öppen, och vidsynt person som går i takt med tiden, ska man: Anse att alla samlevnadsformer är goda samlevnadsformer. Att kyrkan ska vara eukemenisk och öppen för mångkultur. Acceptera abort oavsett orsak och att sexualitet är Guds största gåva till mänskligheten.
Svenska Kyrkan är p g a ovanstående typiskt nog mer intolerant än man var tidigare. Det är vänsterbacillen som har drabbat den. K G Hammar var den som gjorde vänstergiren och han gjorde sig kanske mest känd för att han menade att man inte ens behövde tro på Gud för att vara kristen. Sedan tog han ensidigt parti för Palestina och vägrade besöka den årliga minnesdagen för Förintelsen då Gazakriget pågick.
Nu sager jag inte att Svenska Kyrkan har fel, bara att den har förflyttat focus från sitt egentliga uppdrag: Att vara en stöttepelare, tröst, själasörjare och förmedla det bästa ur det kristna budskapet. Kyrkan har blivit en politisk plattform bland andra. Och som sådan fungerar den inte. Världen har väl nog av religion som förvandlas till politik.
Men i den kristna tradition som Världen Idag representerar, känner vi igen oss.
"Våra egna gränser förskjuts lätt om vi inte är uppmärksamma.
Vi ska inte vara naiva och tro att det är trendsättarna som av sig själva påverkar oss, Bibelns ord avslöjar bakomliggande krafter. "Den kamp vi har att utkämpa, är inte mot kött och blod", det vill säga inte mot människor, hur felaktigt de än lever och handlar. Kampen vi har att utkämpa är mot ondskans andemakter i himlarymderna. Kan det betyda att någon i kulisserna gnuggar händerna i triumf i dag då vi så naivt och omedvetet tillåter att våra gränser för det vi tidigare tyckte var otänkbart, förflyttas längre och längre bort? Kan det vara så att han som kallas en lögnare från begynnelsen, fortfarande kan förvandla svart och få det att verka riktigt vitt och fint? "
Suck. "Ondskans andemakter i himlarymderna" känns väl inte helt förankrat i nutiden. Det vi kallar ondska har ingen egen ande, den kan bara manifestera sig i oss människor. Men i övrigt har hon fler poänger. Lögner som förvandlas till sanning genom att fler och fler luras att gapa med. Människors oerhörda behov av tillhörighet och respekt kan får berget att gå till Muhammed istället för tvärtom. Och en värdeförskjutning kommer inte ensam. Det utvecklar sig till en hel värdegemenskap där en krympande skara motståndare snart får finna sig i spott och spe.
De värderingar som ett samhälle uppvisar är inte mer sanna än att den absoluta köldpunkten är 0 grader (vilket många tror). På detta vis är värderingarnas genomslag ofta beroende av i hur hög grad människor är upplysta. Ju mindre kunskap och upplysning ett folk har, ju mer kan man lura dem in i föreställningar som kan vara hur falska som helst,men ändå bilda grunden för de nya värderingarna.
Eftersom den grundläggande kunskapen om vad som har skapat värderingarna, manga ggr saknas, kommer människor att döma "de otrogna" desto mer. Det är osäkerheten over det sanningsenliga i de nya värdena som medför att man lättare dömer ut dem som avviker. En dogmatisk hållning är alltid en hållning baserad på osäkerhet.
Homoäktenskap, eller homoförhållanden over huvud taget, är den springande punkten som skiljer Svenska Kyrkan från t ex Pingstkyrkan. Medan Pingstkyrkan minst sagt hycklar när man sager att: "Visst får man vara homo, bara man inte lever ut det. Ännu mindre gifter sig" så intar Svenska Kyrkan en mer radikal hållning där man accepterar homoförhållanden. Men gifta sig? Nej, där går gränsen.
Värderingarna som kringgärdar de sexuella minoriteterna (jag vägrar skriva HBT, för att inte tala om Q!) har förändrats over de senaste 40 åren så pass mycket att t ex Svenska Kyrkan lyfter fram homoförbindelser mm nästan som positivt. Här har man antagit hela det politiska etablissemangets hållning, om gayvärlden som världens roligaste. Det bygger på fördomar, men i den totalt motsatta riktningen mot tidigare. Kan man då säga att värderingarna har förändrats från ont till gott?
Lukas Bergren på Världen Idag har en poäng när han beskriver Sverige av idag som ett land med ett digitalt tänkesätt. Ett tänkande som består bara av nollor eller ettor. Antingen Rätt. Eller också Fel. Sanningen har ju den där förtretliga egenkapen att den står på flera stolar än så.
Nästa kontroversiella slagträ inom kyrkan är aborträtten. Där har Svenska Kyrkan intagit en förvånande ståndpunkt. Abort är rätt, oavsett orsak till den. Övriga kyrkor tycker naturligtvis annorlunda. Abort är mord. Plus minus noll.
Det är här man ser det största påslaget av politisk följsamhet hos Svenska Kyrkan. De präster som inte staller sig bakom idén om den fria aborten kan eventuellt uteslutas. Oftast sker det genom utfrysning och mobbing istället. När prästen Annika Borg protesterade mot det faktum att små gossar omskärs inom Landstingets försorg, så blev hon persona non grata, dömd av bl a K G Hammars ännu mer militanta syster Anna Karin. Det sker för övrigt en evig dragkamp i kvinnokollegiet inom Svenska Kyrkan. Medsystrar och präster.... Ack, ack och fred på jorden, amen.
Den följsamhet med vilken Svenska Kyrkan håller handen hos statsmakten och PK-Sverige, är pinsam. Om inte kyrkan ska stå för grundläggande kristen moral och värderingar, vad har de då för uppgift? Kanske ska inte Svenska Kyrkan ens vara kristen?
Socialförsäkringsminister Ulf Kristersson har nu lagt fram ett förslag om att Svenska Kyrkan ska fungera som ett mångkulturellt center där kristendomen bara är en del av alla andra religioner. Så resonerar en fullblodsateist alternativt egoist.. Med noll respekt för det egna landets traditioner. Och han har åtminstone sossarna med sig. Trots att kyrkan är skild från staten sedan 13 år, så finns politikerna fortfarande kvar i kyrkans fullmäktige. De är ju förvisso prästerskapet självt. Dessa kan i princip genomdriva en sådan befängd tanke. Men först måste tanken få fäste som värdering. Här gäller det alltså att grodorna kokas extra långsamt.
Bloggaren är fortfarande medlem i Svenska Kyrkan även om jag inte längre känner mig hemma där. I ett avkristnat Sverige där politiker har övertagit prästernas roll, så har det blivit hart när omöjligt att bekänna en kristen tro. Det är som att svära i kyrkan. Men att bekänna sig som muslim, jude eller Buddhist går bra.Det är bara kristendomen som är dragen i smutsen och med denna hela vårt kristna kulturarv som ingen längre låtsas om. Varför i hela friden....?
Det är inte längre de gamla kristna värderingarna som gäller här i landet. Istället har vi öppnat upp för intolerans, hat och förföljelse av oliktänkande. Islam omfamnas som en del av vårt samhälle. Vad är vunnet? Vad tror de "öppna" nya prästerskapet att vi ska vinna på bytet av värderingar? Fredens religion. Ja, så länge vi lägger oss platta inför dessa väsenskilda och medeltida värderingarna så åtnjuter vi säkert fred i vårt land. Håller vi fast vid de kristna så öppnar vi upp för konflikter. Fegheten slår an toner man inte trodde fans.
Som liberal borde jag gilla läget. Men som konservativ kan jag aldrig förlika mig vid ett Sverige som både har tappat kompassen och kartan. Liberalism är en sak. Svek något helt annat. Själv har jag i alla fall kompassen kvar. Och den pekar envist på väst, bara väst.
Kommentarer