Hoppitossorna har förlorat

Det är snudd på surrealistiskt. Sverige är på dekis när en elit av namnkunniga hatar för att de känner sig hatade. Hat är ett väldigt starkt ord, men det har större släktskap med kärlek än vad likgiltighet har. Hat är i alla fall en känsla och brukar betecknas som en baksida om myntet är kärlek.

Eftersom kärleken är den största känsla vi människor kan besitta så förstår man att hatet inte står långt efter.

Precis som den verkliga kärleken är något som vi kanske bara upplever en gång i livet, så är hatet också en väldigt främmande känsla vanligtvis. Så därför måste man vara försiktig med att understödja och locka fram ett hat som annars inte skulle finnas.Så när man benämner oliktänkande för hatare så är det oftast så att det är man själv som hatar. Man hatar att vara hotad i sin priviligerade ställning

Sverige befinner sig på Titanic just nu, med två minuter ifrån isberget. Läget är så pass allvarligt att hela vår gamla historia av samförstånd och samarbete håller på att gå fullständigt förlorad. Det knakar och gnisslar från de bärande balkarna, rodret har låst sig, storseglet ligger nerslitet och söndertrampat  och inget land syns ännu i sikte.

Vad har hänt? Nu tänker jag inte låta som Maria Sveland i sin patetiska krönika om att hon var “politiskt deprimerad” och kunde känna gaslukten i näsborrarna

Det började för två år sedan med “odla ditt klasshat” anordnad av organisationen Allt åt Alla. En överklassafari till Saltsjöbaden för att fota högdjuren och förnedra dem Varför ska man hata folk för att de har tjänat pengar? Rena, rama avundsjukan. Feta tonåringar med för lite att göra, som nu hade inspirerats av föräldrarna, eller far/morföräldrarna att göra REVOLUTION. Vilket man gör med att först börja hata. Urusel revolutionstaktik. Rena arabiska “våren”. Och att “odla” hat känns också igen från MÖ.

Det första tecknet på frustration hos människor är språkets karaktär. Det vulgariseras och förlorar sin intellektuella kompass och skärpa. Är man riktigt förbannad så förlorar vi t o m orden. Men det är också ett tecken i tiden. Kontrollen över orden är inte längre så självklar. Då nedlåter sig människor att uttrycka sig med kiss-o-bajs-retorik.

Och om det är någonting som så totalt har havererat så är det språket i Sverige. (Bloggaren tänker allt oftare på hur svårt svenskar har att få ur sig hela meningar utan pausar. Sedan fyller man ut de dåliga ordförrådet med massor av påhängsuttryck: Liksom…Finns det något värre än när folk kilar in ‘liksom’ flera gånger per mening? Till slut hör man bara det. Språklig misshandel som tyder på att folk inte längre kan tänka självständigt).

Påfallande är att det är kvinnorna som har hemfallit åt vulgärvobakulär. Men inte vilka kvinnor som helst naturligtvis. Det är naturligtvis gråtorskorna i TV-sofforna som har blivit utsatt för den samlade ondskan på nätet.

Därmed inte sagt att det är OK att skicka obehagliga mail till kvinnorna. Dessa killar har förmodligen ingen större erfarenhet av kvinnor när de skriver “steka brösten i smör”. Löjligt. Skrattframkallande. Bloggaren själv har fått mail som har beskrivit mig som en “sur och bitter kärring”. Men det berör mig faktiskt inte.

Förutom Linderborg och gänget.finns många fler kvinnor som, ja just det, hatar. “Pissrännor”, “pisslandet”, “skära kuken av”,, pust  allt annat som tydligen har blivit helt rumsrent att uttrycka om det bara hamnar på rätt tröskel. Ett sanktionerat hat, uttryckt på den mest lågtstående nivån, på gränsen till imbecillt. Och det passerar. De ansvariga utgivarna och, radio- och TVproducenterna, silar mygg och sväljer kameler. Undrar vilka som smakar bäst.

Det är skandalöst. Jag har aldrig skämts så mycket för att vara kvinna som nu. Dessa kommunister, radikaliserade liberaler som har glömt sitt ursprung, extremistiska och hatiska radikalfeminster; de hotar hela den bräckliga demokrati som vi fortfarande har, om än inte så länge till om dessa hathäxor får dominera medieutrymmet.

Denna vulgariserade och hatiska jargong gynnar dock inte dessa kvinnor alls. De framställer sig själva så bra så som emotionellt styrda virrpannor. Men det hindrar dock inte att när de tar sig ton och ska slakta yttrande- och tryckfrihetslagarna, då lyssnar egendomligt nog tunga institutioner som Datainspektionen, Svenska Advokatsamfundet, Domstolsverket och de olika domstolarna, både tings- och hovrätter. Men de varierar i sina betänkanden över hur stora ingrepp som egentligen får göras utan att Grundlagarna äventyras.

(Men idag, söndag, har nyheten om inrättandet av en “Nätombudsman” basunerats ut. Det är ett förslag från ett antal jurister som tydligen har skrivit på DN Debatt. Tyvärr har också anti-mobborganisationen Fiends hängt på).

Svea Hovrätt är de som vill gå längst i att verka för en speciell lag och vill se: “En bestämmelse som av hänsyn ”till sin karaktär och de gränsdragningsproblem som föreligger” bör gälla både inom och utanför det grundlagsskyddade området”.

Detta är saxat från Nils Funcke som sitter som sekreterare i Yttrandefrihetskommitén. Han har sin åsikt klar och att han talar för hela kommitén i den här frågan: I denna kommittés slutgiltiga konklusion ska inga restriktioner eller sidofickor införas i och utanför Yttrandefrihetslagen. Det är hur det låter nu. Vi får väl se resultatet senare i år. Personligen tror jag inte att det blir några begränsningar Spelet för gallerierna måste fortsätta.

De gaphalsar som alltid har funnits i vänsterrörelser kommer aldrig att tystna. De har alltid varit dominanta och militanta, alltid varit förtjusta i att manipulera makten, alltid suttit på sina höga hästar gentemot den “oupplysta massan” och alltid serverat sig själva tolkningsföreträdet. Detta har växt in i folket som en svulst och numera behöver inte längre dessa borgarbrackor ens argumentera. Deras typ av sanning har blivit vedertagen sanning. De är bara motståndarna som måste argumentera.

Men genom bloggrevolutionen har dessa näbbnäsor börjat förstå att intelligensian inte återfinns bland dem. Och det är då de hemfaller åt den vulgära och anti-intellektuella smörjan. Men det är förlorarnas språk. Dåliga förlorares språk.

Det är både njutningsfullt och tragiskt. Tragiskt för att dessa överklassboljseviker har lyckats förpassa Sverige ner med ena foten i graven. Det kan ingen göra ogjort.

Fast bloggaren njuter av varje ögonblick när den ene efter den andra höga hästen stupar. Kalla det skadeglädje. Liksom.

Kommentarer

Anonym sa…
haha, fyfan vilken välvässad penna du har, sjukt läsvärt, asså liksom.
Anonym sa…
Maj
När man läser dina krönikor och jämför med Åsa Linderborg så framstår det väldigt klart. Åsa är inte bara hatisk - hon är obegåvad. Hon förmår inte mera än ord som "skit", "kräk". Längre än så sträcker sig inte hennes analys. Undrar hur länge de kan ha henne kvar.

Populära inlägg i den här bloggen

Vad är människosyn?

SD inbjudna till värmen?

"Förgyllning förgår, men svinläder består"